Märkligheter i det svenska räkfisket – det höga priset

I ett nummer av Fiskeritidende (dock inte på nätet) från november förra året (2014) finns ett antal artiklar om räkfisket i Skagerak och norska rännan. De har bland annat räknat ut att genomsnittspriset per kilo som svenska räkfiskare redovisar är orimligt högt. De flesta danska båtar landar huvuddelen av sin fångst av kokräkor i Smögen eller Göteborg, svenska räkbåtar gör samma sak. Danska fiskare har i genomsnitt fått 13,56 danska kronor per kilo råräka och 85,17 danska kronor för kokräka i år. Det danska genomsnittspriset per kilo räka år 2013 var 37,66 kr per kilo räkor.

Svenskarna borde rimligen ha fått liknande priser, men genomsnittspriset för svenska båtar och deras landade räkor år 2013 uppges vara 106,27 kronor. Även om det var så att kokräkor under 2013 betalades med över 100 kronor kilot så är detta inte möjligt ens med svenskarnas påstådda fördelning av fångsten, ungefär 30% råräka och 70% kokräka. Siffrorna blir orimliga.

Det verkar finns en skillnad på hur mycket pengar svenska räkföretag får in och mängden landad räka. Siffrorna ser ut som om det finns svarta landningar, landningar som inte redovisas i den officiella statistiken. Om det är så vet jag inte, det kan kanske finnas alternativa förklaringar till den märkliga prisbilden för de svenskfångade räkorna.

När det gäller de svenska fångsterna så menar Internationella Havsforskningsrådet (ICES) att svenska räkfiskare kastar ut 22% av sin egentliga fångst. De svenska räkfiskarna ägnar sig alltså åt olaglig uppgradering enligt såväl ICES som svenska Havs- och vattenmyndigheten som godtar ICES beräkning av de svenska utkasten och varje år räknar ner den svenska kvoten med vad utkasten beräknas till. Danska räkfiskare beräknas ha ett utkast av räkor på 9% och norska på ungefär detsamma. Men när det gäller norska räkfiskare så finns det inga siffror så ingen vet egentligen hur det är utan det hela är en uppskattning som bygger på hur det ser ut i Danmark. Norska båtar kan lika gärna ha lika stora utkast som svenska båtar.

De märkliga förhållanden som råder inom svenskt räkfiske beror ytterst på att den förvaltningsmodell som används för räkfisket inte fungerar. Det finns en 40-procentig överkapacitet i räkfisket, dvs det finns för många fiskebåtar som har tillstånd att fiska räka. Det finns idag en enda känd metod som fungerar när det gäller att få ner överkapacitet och för högt fisketryck. Att införa individuella överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ). Jag ser det som självklart att detta måste införas i räkfisket, men menar också att det bör kompletteras med en speciell kustkvot för de små kustnära räkbåtarna. Det finns idag 24 räkbåtar som är kortare än 12 meter och som räknas som kustnära fiskebåtar. Dessutom måste sannolikt kräftfisket och fiskefisket regleras på samma sätt som räkfisket för att det hela ska kunna fungera bra.

Att räkfisket inte har en fungerande förvaltning idag är Havs- och vattenmyndighetens ansvar då de inte lagt fram ett förslag på TFC för detta fiske. Det är också ansvariga politikers ansvar då de inte heller har tagit beslut i frågan utan duckar. Yrkesfiskarna själv är dessutom oeniga och det gör det inte lättare att lösa problemet med olagliga fiskemetoder och överkapacitet inom räkfisket.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiskeritidende, Räkpriser, Kokräka, Råräka, Räklandningar, ICES, HaV, Havs- och vattenmyndigheten, Sverige, Smögen, Göteborg, Räkfiske, Skagen, Räka, Danmark, Norge