Att fiska för mycket tobis är inte vettigt

Tobis (sandeel) är en liten fisk som fiskas en kort period under våren och försommaren. Fisken används uteslutande till fiskmjöl och fiskolja. I huvudsak är tobisfiske ett danskt fiske men även norska och svensk fiskare ägnar sig åt tobisfiske. Men tobis är inte bara en råvara för fiskmjöls- och fiskoljetillverkning. Det är en central föda för större rovfiskar som makrill, torsk och kolja samt för fåglar som lunnefågel och tretåig mås under en kort period av året. För stort uttag av tobis kan sannolikt bidra till problem för de större fiskarna och för fågellivet. Speciellt om fisket är för stort i tider när rekrytering av unga tobisfiskar misslyckas av andra anledningar.

Eventuellt var det alltför stora uttaget av tobis på 1980-talet genom fiske en av de anledningar som fick torskbestånden i Nordsjön att kollapsa. Det stora tobisfisket var ett resultat av att fisket på sill kraftigt begränsats på grund av kollaps för sillbestånden i Nordsjön och Nordostatlanten på 1970-talet. På 1980-talet fiskades dubbelt så mycket tobis som idag varje år. och på 1990-talet var fisket fortfarande lika stort. En undersökning gjord 2011 kunde dock inte påvisa nåt samband mellan det stora tobisfisket och minskande sjöfågelbestånd. Sjöfågalrna står nämligen endast för en liten del av dödligheten hos tobis. Huvuddelen av tobisen äts av större rovfiskar. En undersökning gjord 2103 har dock kunnat påvisa ett samband mellan alltför intensivt fiske och minskande sjöfågelbestånd. Ökade bestånd av stora rovfiskar kan naturligtvis också påverka bestånden av sjöfågel då rovfisken äter stora mängder tobis. Just nu ökar bestånden av makrill, torsk och kolja.

Idag är tobisfisket kraftigt reglerat och kvoterna uppdelade på flera zoner. Allt för att inte tobisen ska fiskas för kraftigt. Sannolikt påverkar dock även dagens nivå på tobisfisket den förhållandevis långsamma återhämtningen för torskbestånden i Nordsjön.  Med tanke på tobisens betydelse för bestånden av torsk och kolja samt för olika sjöfåglar finns det all anledning att vara försiktig med tobisfisket.  Det vore alltså helt fel att göra som Henning Kjeldsen, ägare av den stora pelagiska trålaren vill, avreglera fisket på tobis och kraftigt öka kvoterna:

Man kunne ifølge skipperen på Gitte Henning, nemt øge kvoten med 30 procent, uden det vil kunne mærkes på bestanden. Kjeldsen sammenligner dette års fangster af tobis, med de bedste år i 1980`erne, hvor fangsttallene nåede op på 700.000 tons i stedet for de nuværende 350.000 tons.

Det är utan tvekan så att ökat fiske av tobis sannolikt inte skulle inverka menligt på tobisbestånden över tid. Men det är lika sannolikt att det menligt skulle inverka på bestånden av kolja och torsk liksom på en del sjöfågelbestånd. Kjeldsen ser mycket kortsiktigt på det hela. Kanske har han köpt på sig en alldeles för dyr och stor trålare och behöver tjäna mer för att kunna betala sina lån.

Just för att bestånden av större rovfiskar ökar så är det viktigt att fisket på tobis inte ökar. Tobisen behövs som mat för de större fiskarna. Med tiden så måste det det dessutom kanske bli så att tobisfisket istället minskas då det är klart mer ekonomiskt att fiska torsk, kolja och makrill för konsumtion än tobis för tillverkning av fiskmjöl. Minskat tobisfiske garanterar goda bestånd av dessa fiskar såväl som vad det gäller sjöfågel. Så även om tobisfångsterna är mycket goda i år finns det ingen anledning att yrkesfisket ska få större kvoter eller att minska på försiktigheten när det gäller förvaltningen av tobis.

Läs också: Industrifiske – bifångster vid fiske av skarpsill och tobis

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Tobis, Torks, Kolja, Makrill, Nordsjön, Danmark, Norge, Sverige, Tobisfiske, Sjöfågel, Lunnefågel, Tretåig mås, Rovifks, Tobisförvaltning, Tobisbestånd, Fiskmjöl, Fiskolja, Pelagiskt fiske, Industrifiske