Sajo Group

En grupp av företag som består av huvudföretagen Sajo Industries, Sajo Daerim, Sajo Haepyo, Sajo Seafood, Sajo Oyang och Castlex Seoul som äger varandra korsvis. Sajo Industries kan dock betrakats som moderbolag i koncernen. Huvudägare i Sajo Industries är Joo Jin-Woo.

4 av företagen är engagerade i fiske, det är Sajo Industries, Sajo Daerim, Sajo Seafood och Sajo Oyang. Några av dem har också dotterbolag och intressebolag i andra länder. Sålunda äger de 50% i företagen Tralkom och Ecarma Sakhalin i Ryssland som de anses kontrollera. Dessutom kontrollerar de med stor sannolikhet också Orion, Oladon, Polluks, Daltransflot, Yantar och Kurilsky rassvet. I alla fall för några år sen. Idag är det mer osäkert. Yantar, Ecarma Sakhalin och Kurilsky tycks dock inte finnas längre som företag, i all falla inte som ägare av fiskebåtar eller nån annan form av fartyg.

Sajo Industries etablerades år 1971 som Shi Jeon, snart omdöpt till Sajo. 1973 började företaget att fiska tonfisk med backor, 1980 etbalerades Sajo Cold Storage (idag Sajo Seafoods) 1985 började de med trålfiske i norra Stilla Havet och Berings hav. Började med jiggfiske efter bläckfisk år 1991, köpte Dongah i Argentina år 2000 och etablerade ett dotterbolag i USA samma år. År 2003 etablerades Yantar i Ryssland, 2004 köptes livsmedelföretaget Haepyo, 2006 fiskeriföretaget Daerim och 2007 fiskeriföretaget Oyang.

Utöver fiskeriverksamhet och fiskhandel så sköter företaget fartygsbemanning via Sajo International, säljer sjömat i hela världen, äger en golfbana, sysslar med boskapsuppfödning och med IT-verksamhet. Sajo Industries, Sajo Haepyo, Sajo Oyang och  Sajo Daerim är alla börsnoterade företag. Daerim som företag startade 1964, Haepyo 1966 och Oyang 1969.

Totalt har bolaget omkring 70 fiskebåtar varav nästan 60 backebåtar (långrevsbåtar) för tonfiskefiske, 8 snörpvadsbåtar för samma fiske, 8 trålare och 4 backebåtar samt två stora jiggfiskebåtar enligt vad Greenpeace uppgav i en rapport år 2011.

Enligt hemsidan så har Sajo-koncernen idag 52 backebåtar för tonfiskfiske. De flesta heter Oryong xxx där xxx är olika siffror medan några heter Oyang xx och ytterligare några Chung Yong xx. De är på mellan 300 och 500 bruttoton. Antalet snörpvadsbåtar för tonfiskfiske är sex stycken, Sajo Accordia (1 201 bruttoton), Sajo Columbia (1 106), Sajo Familia (1 207), Sajo Olympia (1 617), Sajo Potentia (1 102) och Sea Chase (1 061). Dessutom har de två trålare för pollockfiske, Oryong 503 på 1 555 bruttoton och Oyang 96 på 393 bt, två backebåtar för fiske av stillahavstorsk och pollock, Chung Yong 81 (497) och Chung Yong 83 (423) samt två trålare som används i nyzeeländska vatten för ett blandat fiske, Oyang 77 (899) och Oyang 75 ( 1537). Tonfisken fiskas i södra Stilla Havet och den andra fisken i norra Stilla Havet och runt Nya Zeeland.

Till de ovan nämnda båtarna kommer de som ägs av deras delägda ryska företag, såsom Yantar-1, Yantar 31 och Yantar 35. Vidare Orion 505, Nadezhda, Marchekan, Spitak, Svyatoy Nikolay, Vladimir Brodyuk, Tambov och Zaliv Zabiyaka.

Om de idag verkligen kontrollerar de ryska företagen är dock något osäkert.

Sajo har kritiserats hårt av miljöorganisationer och på grund av att de haft anställda som behandlats illa och fått dålig lön:

Dating back to 2010, the conglomerate has been accused of alleged human rights and labor abuses, and illegal fishing. The company has faced legal action at home and internationally for its practices.

Activists say that because fishing companies do their work on the high seas, the industry is difficult to regulate, leaving the door open for abuses of power as well as overfishing.

[…]

The problems deepened in 2011, when 32 Indonesian crewmembers walked off the Oyang 75, alleging forced labor, unpaid wages and physical and sexual abuse.

Sajo Industries — the operator of the Oryong 501 — and Sajo Oyang are subsidiaries of the conglomerate.

The 2011 case became a flashpoint exposing widespread allegations of labor abuses aboard Korean-flagged vessels in international waters. Foreign sailors, particularly those from Indonesia, alleged that they were subjected to underpayment, poor working conditions and verbal and physical abuse.

Earlier this year, the Seobu District Court handed suspended sentences to a former CEO and mid-level manager of Sajo Industries for forging documents to prove they had paid workers aboard the Sajo Oyang 75.

According to reports out of New Zealand, the embattled Oyang 75 now faces forfeiture to the New Zealand government for fisheries violations including fish dumping.

Företaget har alltså också anklagats för olaglig dumpning, fusk med felrapporterade fångster etc:

In September, the Oyang 77 was forfeited to New Zealand after it was found that its captain, Lee Dae-jun, had illegally dumped fish and misreported his catch.

Lee had dumped 53 tons of fish that he had deemed small or unmarketable and filled his vessel with higher-quality fish.

Following allegations of abuses in the industry, the Ministry of Oceans and Fisheries announced a set of measures to improve conditions including the creation of a call center for foreign fishermen.

Dessutom har befälhavare på företagets båtar anklagats för att ha agerat på ett sätt som åsidosatt säkerheten:

Sajo’s string of mishaps began in August of 2010, when its trawler Oyang 70 sank off the coast of New Zealand, killing six.

A coroner in New Zealand found last year that the Korean ship was trawling for southern blue whiting, when a large catch caused the vessel to list.

According to the coroner, Richard McElrea, the captain refused to throw fish away and tried to bring the nets on board, the New Zealand Herald reported.

Kanske var det också fallet när en av företagets större trålare, Oryong 501 (tidigare Orion 501), sjönk i Berings hav med 60 man ombord i december 2014. Bara 7 personer överlevde. Det hela var en olycka som påminner en hel del om den olycka som inträffade tidigare i år med en annan rysk trålare i norra Stilla Havet. Sajos trålare hade i likhet med den andra sjunkna trålaren också en besättningen i huvudsak bestående av mycket lågavlönade personer från södra Asien.