Viking Bengtsson hittar på åsikter men annars är vi mest överens

Jag har sent omsider fått ett svar på mitt debattinlägg och min ledare om fiske i ETC. Inte från de forskare jag polemiserade mot, utan från Viking Bengtsson. En gammal kämpe som jag många gånger stått på barrikaderna tillsammans med i olika frågor utan att vi känt varandra närmare.

Tyvärr använder han ett från den svenska debatten lika välkänt som fult trick. Han hittar delvis på vad jag tycker och argumenterar mot det, men inte mot de jag faktiskt skriver i mitt inlägg och min ledare. På mig verkar det också som om Viking Bengtsson inte läst den utredning som finns och som värderat det pelagiska fisket, där det idag inte finns nåt överkapacitet.

Men forskarna som klagade på att de aldrig fått svar har nu fått flera svar från mig.  De behagar inte svara i sin tur. Det tycker jag nog avslöjar att de faktiskt vet att de snackar gallimattias. Klart oseriöst.

Men låt mig börja med de åsikter VIking Bengtsson pådyvlar mig.

”Anders Svensson har inte förstått att det överfiske som sker i världen i huvudsak är storbolagsorienterat där man många gånger köpt u-ländernas fiskekvoter på det lokala fiskets bekostnad. När han talar om den svenska flottan måste vi ha klart för oss att många av våra kvoter inte fiskas upp idag, såsom torsken i Östersjön och kräftan i västerhavet.”

Jag diskuterade inte i mitt inlägg det internationella fisket och hur det ser ut där. Jag är helt överens med Viking Bengtsson om att storkapitalet är ett mycket stort problem i det internationella fisket. Det är alltså inte så att jag ”inte förstått” detta som han hävdar. Det låg bara inte inom ramen för det jag skrev om. Det europeiska och svenska fisket och hur överkapaciteten inom det skulle lösas var det jag skrev om.

Jag vet också att bara hälften av torsken i Östersjön tas upp grund av dålig kvalitet på torsken. Orsaken till det är i sin tur miljöproblem av olika slag med lite olika orsaker. Att inte hela kräftkvoten tas upp har nog mer komplicerade orsaker som jag dock inte tänker gå in på här.

Att fisket är till för konsumenten som Viking Bengtsson skriver är också en sak vi är helt överens om. Men fisket får samtidigt inte ske på sådant sätt att det äventyrar fiskbestånden i havet och den ekologiska och biologiska mångfalden. Så länge det finns en överkapacitet i ett fiske finns den risken. Därför måste en av de primära uppgifterna för fiskeripolitiken vara att få ner överkapaciteten inom fisket.  Det kan inte uppnås genom ransoneringar allena och jag ser ransoneringar som en mycket bra metod att användas i det småskaliga fisket, men den lämpar sig inte för storskaligt fiske. Framförallt kan ransonering inte användas för att minska fiskerikapaciteten eller skapa ett lönsamt fiske som det går att leva på.

Det småskaliga kustnära fisket domineras antalsmässigt av fiskebåtar som bemannas av ffiskare som har fisket som en bisyssla. Det är därför det finns 300 små båtar som fiskar pelagiskt enligt den statliga utredningen om det pelagiska fisket. Den siffran är alltså inget som jag hittar på utan det är den officiella siffra som finns. I mitt inlägg var det viktiga med den siffran inte antalet i sig, utan det faktum att den inte ändrats på grund av att överförbara fiskerättigheter införts i det pelagiska fisket. Dvs, utgångspunkten för det som de två forskarna skev i ETC var felaktig. Överförbara fiskerättigheter innebär inte att kustfisket drabbas av kollaps och utplåning.

Självklart fick införandet av överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket konsekvenser. En överkapacitet med för många mottagningsanläggningar och en för stor infrastruktur för att ta hand om fisken innebar att mycket inom det pelagiska fisket var olönsamt tidigare. Den nödvändiga kapacitetsminskningen ledde till nedläggningar. Det var nödvändigt, men självklart fick några betala. Lika självklart var det bara en del som blev kvar. Men inte på något sätt var det bara de största och de med bäst bankkontakter. Kvar blev också små sillfiskebåtar och fiskeföretag. Såväl på Ostkusten som på Styrsö och Rörö. Kännetecknande för dessa mindre företag som blev kvar tycks dock vara att de redan innan även hade förhållandevis unga människor som var aktiva. En del mindre båtar som ägde överförbara fiskerättigheter i det pelagiska systemet sålde dock dessa för att enbart fiska på kustkvoten.

Slutligen är Viking Bengtsson och jag fullständigt överens om att de lösningar som behövs inom det svenska fisket måste se lite olika ut i olika typer av fisken. Men jag är övertygad om, att om det ska fungera med utkastförbud, ransoneringar och kapacitetsminskning så behövs det ett system med överförbara fiskerättigheteri botten. Detta system kan och bör ha olika utformning i olika fiskerier.

Dessutom är Vi överens om att Elinor Ostroms bok om allmänningen är mycket bra och intressant läsning. För det är vad denna debatt i botten handlar om. Hur allmänningen, det vi äger tillsammans, ska förvaltas.

När det gäller miljöproblemen i fisket är det ett mycket stort problem som jag inte tog upp i mitt debattinlägg eller min ledare. Jag lämnar detta område därhän ävend enna gång, men kan konstatera att Viking Bengtsson och jag sannolikt är överens omd et emsta på detta område.

Idag diskuterade framförallt förändringar inom räkfisket. För att förstå hur räkfiske kan förvaltas kan ni läsa följande:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

PS. Läs också Johan Ehrenbergs ledare i ETC om Marknad och socialism.

Advertisements