Norska Arbeiderpartiet (Ap) har tagit fram en ny fiskeripolitik. Deras fiskeripolitiska program är dock av sådan karaktär att det i stort sett kan skrivas under av alla som är intresserade av fiske och fiskeripolitik. De undviker att ta ställning i svåra frågor och uttrycker generella och allmängiltiga ståndpunkter kring det mesta. När det gäller kvoter och fiskerättigheter säger de följande:
Havressurslova, deltakarlova og fiskesalslagslova står sentralt i norsk fiskerilovgiving, og er grunnmuren i fiskeripolitikken vår. Havressurslova slår fast at fisken i havet er fellesskapet sin eigedom. Arbeidarpartiet er derfor imot evigvarande kvotar. Deltakarlova er garantien for ein norsk, fiskareigd flåte, lokal tilknyting og levande kystsamfunn. Lova sikrar aktive fiskarar og nasjonalt eigarskap. Sjømatindustriutvalet har gjort framlegg om endringar i dette lovverket. Dersom aktivitetskravet i deltakarlova blir endra, kan det òg setje nasjonalitetskravet i spel. Vi vil derfor ikkje vere med på å hòle ut dette regelverket.
Fiskesalslagslova (tidlegare råfisklova), sikrar rammer for førstehandsomsetting av fisk ved at alle leveransar og sal skal skje gjennom fiskareigde salslag. Lova sine punkt om minstepris gir òg eit viktig instrument, spesielt for kystflåten. Næringa sitt behov for føreseielege rammer tilseier at lova får gjelde ei stund før det ev blir vurdert å gjere endringar. Vi ser ingen grunn til at vi no skal endre fiskesalslagslova, som vart sett til å gjelde så seint som i 2014.
Sjølv om Arbeidarpartiet er tilhengar av forenklingar og vil arbeide med å vidareutvikle fiskeripolitikken, legg vi til grunn at desse lovene skal vere pilarar i fiskeripolitikken også i åra som kjem.
Arbeidarpartiet vil:
- Vere garantist for deltakarlova, fiskesalslagslova og havressurslova
- Støtte vidare forenklingar av lovverket
- Seie nei til evigvarande kvotar
Sättet som Arbeiderpartiet uttrycker sig på är ämnat att få läsaren att tro att de skulle vara mot individuella överförbara fiskerättigheter, men i verkligheten finns det inget i deras skrivningar som går emot den typen av fiskeriförvaltning som ju visat sig vara den effektivaste formen av fiskeriförvaltning med tanke på fiskeflottans anpassning till fiskeresursen. Genom sina formuleringar försöker de undvika frågan men lämnar faktiskt öppet för överförbara fiskerättigheter (i de flesta länder där dessa finns innehas de inte för evigt utan på begränsade tidsperioder).
Holger Pedersen hälsar på Arbeiderpartiets partiledare Jonas Gahr Støre. Foto: Arbeiderpartiet
Den byråkratiska förvaltning Norge håller sig med idag är oerhört kostsam och sannolikt mycket ineffektiv. Det kan åskådliggöras med det norska räkfisket i Skagerak där cirka 90 norska räkbåtar delar på en kvot som är dubbelt så stor som den danska kvoten som delas av 8 båtar. Följden är att det norska räkfisket dras med samma problem som det svenska, olagliga utkast av små räkor, så kallad uppgradering. Det finns heller ingen som helst kontroll av det norska räkfisket vad det gäller utkast, bifångster etc. Sannolikheten att det ser likadant ut i fler norska fisken, kanske framförallt mer småskaliga fisken är oerhört stor. De stora fiskeriföretagen dvs det mer storskaliga pelagiska fisket och fisket efter vitfisk i Barents Hav och Nordatlanten är sannolikt bättre kontrollerat.
Arbeiderpartiet vidhåller också den lagstiftning som vill att norska fiskare och företag ska äga en majoritet av de norska fiskeriföretagen. Något som i verkligheten dock inte hindrat utländska intressen från att kontrollera norska fiskeriföretag. Sålunda kontrollerar isländska Samherji i praktiken ett av de större norska fiskeriföretagen, Nergård, Det är tveksamt om den aktuella lagstiftningen faktiskt fungerar. När det gäller att en majoritet av en besättning måste vara bosatt i Norge betyder det ju inte på något sätt att majoriteten av en besättning är norsk så även på den punkten är det lätt att kringgå lagen. Det är bara att låta folk flytta till Norge rent formellt. I Sammahanget så kan det också sägas att norsk fiskerinäring betsår av redare/rederier som äger båtarna och fiskeriföretagen medan majoriteten av de ombordanställda inte är delägare utan bara anställda. Förhållandena skiljer sig därvid från vad som traditionellt råder även inom det storskaliga fisket i Sverige.
I övrigt består Arbeiderpartiets program mest av självklarheter som i stort sett alla kan hålla med om. Fiskeflottan behöver vara varierad vad det gäller storlek och typ av fiskebåtar, det ska vara en hållbar långsiktig förvaltning osv. Programmet är inte direkt revolutionerande och är skrivet så att det i praktiken möjliggör vilken fiskeripolitik som helst. Sen kan det ju iofs vara så att Arbeiderpartiets nya fiskeripolitiska plattform innehåller saker som inte varit gängse eller vanliiga inom norsk fiskeripolitik och som jag missar då mina kunskaper om norsk fiskeripolitik är klart mindre än vad de är om svenska och danska fiskeripolitik.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kvoter, Fiskerättigheter, Norskt fiske, Norskägt, Norsk kontroll, Arbeiderpartiet, Fiskeripolitik, Fiskeripolitisk plattform, Norge, Fiske, TFC, ITQ, Fiskerikontroll, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.