Fokus på tobisfiske på möte om industrifiske

Förvaltningen av tobis var ett ämne som dominerade på det möte om danskt industrifiske som igår (fredag) ordnades i Köpenhamn. Dels var fiskare störda över att kvoten var så mycket lägre numera jämfört med förr i tiden, men framförallt var många, både fiskare och fiskmjölsindustri, missnöjda med områdesindelningen för tobisfisket som de menade ledde till att den danska tobiskvoten inte blir uppfiskad och till ekonomiska förluster för danskt fiske och fiskindustri. Samtidigt kan vi konstatera att svenska fiskare tagit upp hela sin kvot av tobis fast exakt samma regler för områden gäller för svenskarna.

Tobis

Nu är den svenska kvoten förstås mycket mindre än den danska så den är lättare att fiska upp, men samtidigt finns det bara 11 svenska fiskebåtar som fiskar tobis vilket ger cirka 3 000 ton per båt. I Danmark var det omkring 90 båtar som landade tobis, totalt cirka 170 000 ton vilket innebär att danska båtar fiskat under 2 000 ton i snitt per båt. Om de hade fiskat lika mycket per båt som svenskarna så hade det blivit cirka 280 000 ton vilket dock ändå inte är hela den danska kvoten.

Även svenska fiskare med danskflaggade båtar har fiskat 3 000 ton eller mer per båt i samtliga fall (genomsnittet är mer än 5 000 ton per svenskflaggad båt). Flera båtar har lånat in kvoter från andra fiskare medan andra lånat ut kvoter. De svenska båtarna och de svenskägda danskflaggade båtarna är dock i genomsnitt större än vad de danska tobisfiskebåtarna är men inte lika stora som de största danska.

Danska fiskare menar att det är reglerna om olika områden i tobisförvaltningen som ger detta utslag. Det är också så att danska fiskare fångat väldigt mycket tobis i område 1 (hela kvoten i området vilket gjorde att de slutade fiska i förtid) men mycket lite av kvoten i område 3. Problemet med område 3 är att den del danska fiskare har möjlighet att fiska i är liten. Med många båtar är då svårt att fiska där. Alla får helt enkelt inte plats. För mig förefaller det dock ändå kanske inte som om zonerna är det enda problemet och att de danska fiskarna ser alltför ensidigt på frågan.

Det verkar som om alla danska fiskare började fiska i samma område, dvs område 1, och ingen i område 3. Det verkar faktiskt handla om dålig planering. Kanske var problemet att årets fiske var olympiskt (dvs det var viktigt att fånga så mycket som möjligt så snabbt som möjligt). Anledningen till detta var att det felrapporterades ganska kraftigt i det danska tobisfisket år 2014 då danska fiskare rapporterade fångster som gjorts i område 1 som fångade i område 3. Slutsatsen av det var att denna felrapportering orsakades av de strikt individuella kvoterna. Det svenska tobisfisket var och är strikt baserat på individuella fiskerättigheter (kvoter) och detta möjliggör en bättre planering än vad olympiskt fiske gör.

Den begränsade tiden för tobisfisket verkar faktiskt också utgöra ett problem som gör att det framförallt vid tendenser till olympiskt fiske blir så att alla fiskar där det först hittas mycket tobis och ingen letar nån annan stans.

Eller är det så att danska fiskare inte är lika duktiga som svenska? Lösningen kanske är att ge Sverige en större del av tobiskvoten. I alla fall sett med den danska fiskmjölsindustrins ögon. För dem spelar det ju ingen roll om det är danska eller svenska fiskar som landar tobisen.

Det förefaller mig som om problemet i det danska tobisfisket är flera och att områdesindelningen är ett av problemen.

Många av de danska tobisfiskebåtarna som är i samma storlek som de svenska båtarna är mycket gamla båtar och inte lika effektiva och moderna som de svenska båtarna vilket sannolikt i sig utgör ett problem. Dessutom används en del av dem bara delar av året (4-8 månader) vilket gör att besättningarna inte är lika vana som de svenska besättningarna som fiskar året runt. Liknande förhållanden kan ses i skarpsills(brisling) fisket där det är välkänt att svenskarna är effektivare och duktigare. Eventuellt begränsad vana kan dessutom vara en orsak till att det verkar som om de danska tobisfiskarna planerar dåligt, men den troliga orsaken till det är den olympiska förvaltningen. Olympisk förvaltning gör dessutom ofta att det uppstår långa köer av båtar vid fiskmjölsfabrikerna i Hanstholm, Skagen och Thyborøn.

2014 deltog ungefär lika många båtar i det danska tobisfisket som under 2015, men då var kvoten mycket lägre. Nästan hela kvoten fångades det året. Det verkar faktiskt som om den danska fiskeflottan idag är för liten för att fånga all tobis de har rätt till.

Ett sådant problem kan inte lösas genom ändrad områdesindelning. Det kan endast lösas genom en längre fiskeperiod, dvs genom att tillåta tobisfiske ytterligare några månader. En överlåtelse av kvot till Sverige också kunna bidra till en lösning av problemet. Fler båtar i Danmark kan dock inte var en lösning då det inte är vettigt att investera i fiskebåtar som bara används delar av året för tobisfiske. Sådant är olönsamt och ineffektivt. Tillgång till norska fiskevatten för tobisfisket skulle också kunna var en del av en lösning liksom självklart förändrad områdesindelningen om nu forskarna på ICES tycker det är en rimlig sak.

Förvaltningen av tobisfisket bör vara på rent individuella överförbara fiskerättigheter och inte ha olympiska inslag. Det möjliggör för en bättre planering för den enskilda båten, för det enskilda företaget och för fiskmjölsfabrikerna.

Danskt fiske har som det ser ut också en underkapacitet för tobisfisket, men en anpassad kapacitet för annat fiske vilket gör att fler fiskebåtar skulle vara olönsamt och inte möjligt. Danmark bör kanske också fundera på att lämna över kvoter till andra länder, framförallt kanske Sverige.

Områdesindelningen bör ses över, kanske framförallt om det visar sig i de forskningsprojekt som pågår att tobisen vandrar mer än vad som antagits. En längre period när fiske av tobis är tillåtet verkar också rimligt. Förhandlingar med Norge om tillgång till fiske i norsk zon verkar också vara en rimlig åtgärd.

Det finns också ett annat danskt industrifiske där kvoterna inte fiskas upp. Det gäller fisket på sperling (vitlinglyra). Orsakerna till det är dock helt andra än i tobisfisket men diskuterades inte på mötet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements