Lita inte på alla filmer ni ser – fisk är bra mat

Har just sett en film om fiskodling och framställning av fiskmjöl av fisk från Östersjön. Den franska filmen som heter Är fisk sunt? gör en del påståenden som giftighet hos fisk som helt klart måste betraktas som rena påhitten och konspirationsteorier. Dessutom låtsas filmen som om det inte finns livsmedelskontroll i Norge och Danmark. Filmen finns också i en dubbad engelsk version och heter då Fillet Oh Fish.

När det gäller fiskodling i Vietnam gör de stor sak av att flodflödena i Mekongdeltat ofta är kraftigt förorenade på grund av mänsklig aktivitet, skräp, risodling med gifter osv. det har i sig ingeting med fiskodlingen att göra och påverkar d en inte. Däremot är det omvänt, fiskodlingen bidrar i många fall till nedsmutsningen av flodarmarna. Genom att fisk i fiskodlingar ofra drabbas av sjukdomar på grund av att de lever så tätt används ofta stora mängder gifter och mediciner (bl.a antibiotika) i odlingarna. Filmen kan dock inte påvisa att detta påverkar kvalitén på den fisk som odlas i Vietnam eller att det finns rester av mediciner och gifter i den fisk som exporteras till Europa för konsumtion.

För att försöka göra det vänder sig filmarna istället mot Norge och de norska fiskodlingarna. Som huvudsaklig källa i Norge använder de franska filmarna en man vid namn Kurt Oddekalv som de uppger är en av Norges mest välsedda miljökämpar. Det är han nu inte. Han är istället känd för att vara en anhängare av konspirationsteorier av olika slag. I filmen påstår de att odlad norsk lax innehåller mer gift än vild lax. Anledningen till detta påstås vara att fiskfodret gör av giftig fisk från Östersjön. Fisk som innehåller många miljögifter som dioxiner och PCB. Fisk som faktiskt inte får ätas. En av de som i filmen påstår att en odlade laxen är giftigare än den vildfångade är Jérôme Ruzzin från universitetet i Bergen.

Filmen påstår att fodret från fiskmjölsfabrikerna i Danmark innehåller mer gifter än den vilda fisken (främst sill och skarpsill) från Östersjön gör. Det är med all sannolikhet inte sant. Fiskmjölsfabrikerna tar nämligen bort huvuddelen av gifterna från fiskoljan och fiskmjölet. Det franska filmteamet filmar dessutom i fiskmjölsfabriken i Thyborøn som i verkligheten i stort sett inte tar emot någon fisk från Östersjön. Det gör inte direkt trovärdigheten hos filmteamet större. FF Skagen tar däremot emot stora mängder fisk från Östersjön, men det är ändå så att det inte på något sätt är majoriteten av den fisk de producerar fiskolja och fiskmjöl från. Laxfoder innehåller i sin tur bara fiskmjöl och fiskolja till viss del och består också av produkter från vegetabiliska råvaror.

Eftersom filmarna faktiskt inte kan bevisa att gifter från Östersjön kan återfinnas i den odlade norska laxen hoppar de istället över till enprodukt som tillsätts i produktionen i fiskmjölsfabrikerna, Ethoxyquin. Detta ämne är sannolikt inte nyttigt och det är förbjudet i livsmedel i Europa. Det får dock användas i fiskodlingar för att stabilisera fett. Därför används det i fiskfoder och tillsätts i fiskmjölsfabrikerna. Om huruvida ämnet förs vidare till laxen från fodret och sen vidare till människor säger egentligen inte filmen nånting. Men det är ju tänkbart.

Slutet av filmen handlar om att även resterna i fiskfabrikerna numera används till att producera mat och annat. Det handlar om huvuden, skinn, ben, små restmänger av fiskkött etc, sådant som tidigare bara slängdes. I filmen framställs detta som om det var ett problem att resterna används. Det är ju snarare omvänt. Det är bra att resterna används, men det bör förstås märkas korrekt (filmarna är med när fisk som visar sig vara felmärkt fisk kontrolleras).

När det gäller gifter i odlad lax så finns det forskning som total motsäger budskapet i den franska filmen. Exempelvis en rapport från norska Mattilsynet som visar att vild lax innehåller mer gift än odlad lax. Nivåerna av miljögifter i odlad norsk lax övervakas kontinuerligt och resultaten är klara. Den odlade laxen innehåller mindre mängd miljögifter än vild lax och mycket mindre än lax från Östersjön som inte är godkänd som människoföda inom EU med Sverige som undantag.

Svenska Livsmedelsverket kontrollerar för sin del den fisk som säljs i Sverige och de skriver bland annat följande på sin hemsida:

Under 2014 gjorde Livsmedelsverket en översyn av halter och intag av dioxiner och PCB från odlad lax. Beräkningar visar att både barn och vuxna kan äta odlad lax flera gånger per vecka utan att nå upp i de nivåer som anses ohälsosamma.

[…]

Gränsvärden för miljögifter i fiskfoder är mycket strikta. Faktum är att gränsvärdena är hårdare för fisk som ska bli foder än de är för fisk som ska ätas av människor. Anledningen är att man vill undvika att miljögifter koncentreras och därmed ger förhöjda halter i den odlade fisken. Om Östersjöfisk används som råvara för fiskmjöl eller fiskolja till foder måste dioxiner och PCB först renas bort från råvaran. Detta görs också i de foderfabriker som använder sådan råvara.

[…]

Det är sällan man hittar antibiotikarester i odlad fisk. Pangasius från Asien visar dock ibland spår av antibiotika. De resthalter som då hittats har legat långt under gränsvärdena.

Det är uppenbart att den franska filmen i stort sett har fel om det mesta. Genom att anlita en ovederhäftig konspirationsteoretiker som viktig källa, insinuera, göra logiska hopp och klippa filmen på ett ovederhäftigt sätt framställer den franska filmen odlad lax som motsatsen till vad det i verkligheten är. Filmen Är fisk sunt? är inte trovärdig och inte seriös. Det är ett konspirationsteoretiskt hopkok.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Är fisk sunt?, Er fisk sundt?, Fiskodling, Pangasius, Odlad lax, Dioxiner, PCB, Miljögifter, Mattilsynet, Livsmedelsverket, Fisk, Lax, Pangasius, Östersjön, Norge, Danmark, Fiskmjöl, Fiskolja, Fiskindustri, Fiske, Östersjön, Sverige, Vietnam

Gilla Anders Svensson på Patreon!