Det pelagiska fisket har redovisat skarpsill som sill från centrala Östersjön vid landningar till fiskmjölsfabriken i Skagen. En konsekvens av detta, om det pågått länge och varit konsekvent likadant under flera år, är att forskarna underskattat beståndet av skarpsill och överskattat beståndet av sill. Det har lett till av kvoten av sill i Östersjön blivit för hög och kvoten av skarpsill för låg.
Det är dock inget problem vare sig för sillen eller skarpsillen. Det innebär inget överfiske av någon av dess arter i förhållande till maximalt hållbart uttag. Det betyder däremot att beräkningarna av maximalt hållbart uttag och kvoter är felaktiga. Sill fiskas långt under kvoten vilket ju stämmer med de verkliga förhållanden om än inte med forskarnas beräkningar. Skarpsill fiskas långt över kvoten vilket stämmer med verkligheten men inte forskarnas beräkningar.
En rimlig konsekvens av det hela är att skarpsillskvoten skrivs upp kraftigt, med 30-50% för det är så mycket fel det kan handla om när det gäller kvoten om felrapporteringen varit konsekvent över tid. Samtidigt kan sillkvoten skrivas ner med cirka 30%. Observera att detta bara handlar om centrala Östersjön. I övriga delar av Östersjön och andra hav finnsmed alla sannolikhet ingen felrapportering då skarpsillsfisket är obefintligt eller mycket litet och sillen enbart landas som mat för människor (förutom fisket i Bottenhavet).
Konsekvensen av att det finns för mycket skarpsill kan däremot vara allvarlig för torsken. Skarpsill äter samma mat som små torskar. Följen av för många skarpsillar är att det blir matbrist för unga torskar som inte kan växa till sig. Stora torskar äter skarpsill men förhållanden i Östersjön med övergödning, matbrist och högre vattentemperaturer gör att det inte finns några stora torskar. Skarpsill som mat för torskar behövs därför inte idag.
Det skulle därför också sannolikt vara bara för torsken om skarpsillsfisket ökade kraftigt.
Miljörörelser, sportfiskare och okunniga politiker föreslår ett stopp för det pelagiska fisket. Men det vore sannolikt förödande för Östersjöns ekosystem och för torsken. Det rimliga är istället en ökning av skarpsillskvoten, minskning av sillkvoten och fortsatt fiske. För miljöns skull och för torskens skull. Naturligtvis måste också kontrollerna av det pelagiska fiskets landningar öka för att det ska bli rätt i framtiden.
Läs mer:
- Sportfiskarnas dumheter om sillfisket
- Felrapportering av sill och skarpsill från Östersjön
- Vänsterpartiets Elin Segerlind ute och cyklar om pelagiskt fiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.