Syrebrist den viktigaste orsaken till östersjötorskens dåliga hälsa

De senaste tjugo åren har torskarna i östra Östersjön börjat må allt sämre och många torskar är idag extremt magra. En ny studie från SLU Aqua som gjorts av Karin Limburg och Michele Casini visar att syrebristen i havet kanske är den viktigaste orsaken till torskarnas dåliga kondition och kan ha en direkt påverkan på torskens hälsa.

Tidigare studier har visat att de syrefattiga områdena ökat i utbredning i de områden där torsken lever, vilket bl.a. leder till ökad trängsel. Syrebrist och döende bottnar leder också till en sämre tillgång på till exempel vitmärla och skorv, bottenlevande djur som är viktig föda för torsken. Den nya studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biology Letters, visar att torsken dessutom stressas rent fysiologiskt av att befinna sig i en syrefattig miljö.

-Vi har analyserat torskens hörselstenar som lagrar in magnesium och mangan från det omgivande vattnet. Jag brukar likna fiskens hörselstenar med ett flygplans svarta låda. De loggar kontinuerligt data om miljön fisken simmar i och den informationen kan vi avkoda för att få reda på hur fisken mått, säger Karin Limburg, gästprofessor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua), i ett pressmeddelande.

Forskarna har studerat hörselstenar (otoliter) från torskar som fångats i Östersjön mellan åren 1990 och 2017. Genom att analysera innehållet av magnesium och mangan i hörselstenarna kan man se om fisken varit utsatt för syrebrist. Resultaten visar att det finns en koppling mellan torskens kroppskondition och syrebrist i vattnet, och att torskar som är magra utsatts för mer syrebrist under sitt liv.

-Torsken undviker alltså inte helt syrefattiga miljöer, vilket är något man tidigare sett även hos märkta torskar. De uppehåller sig även i syrefattiga områden kanske på jakt efter bottenlevande föda, och när de gör det äventyrar de samtidigt sin egen hälsa, säger Karin Limburg.

– Runt år 2000 skedde en plötslig förändring i Östersjön, och stora delar är sedan dess drabbade av kronisk syrebrist. Det är just i torsk fångad efter 2000 som ser vi den här tydliga kopplingen mellan torskens fysiska kondition och syrebrist. Före år 2000 tycks det vara andra faktorer än syrebrist som påverkat torskens hälsa som till exempel variationer i tillgången på pelagiska bytesfiskar som skarpsill, säger Michele Casini, professor vid institutionen för akvatiska resurser.

Syrebristen är inte den enda förklaringen till att Östersjöns östra torskbestånd är i kris och att många torskar är i så dålig kondition, men de mår utan tvekan allt sämre. Under tidigt 1990-tal vägde en 40 centimeter lång torsk i genomsnitt 900 gram, nu väger en lika lång torsk 600 gram. Torskarnas kroppskondition har i genomsnitt alltså gått ner med 30 procent på 20 år.

– Torskarna i östra Östersjön visar på ett dramatiskt sätt hur ett bestånd kan kollapsa på grund av en kombination av miljöfaktorer och överfiske. Syrebristen och den försämrade hälsan hos torsken tycks också göra den extra känslig för andra faktorer som brist på föda, predation från säl, parasitangrepp och konkurrens om föda från andra fiskarter som skrubbskädda, säger Michele Casini.

Michele Casinis påstående om överfiske märkligt. Nåt överfiske av torsk har inte förekommit på mycket lång tid. Yrkesfiskarna har fångat mindre än forskarnas rekommendationer om möjlig fångst och långt under politikernas beslut om total tillåten fångst (TAC). Överfiske har med andra ord inte spelat nån som helst roll för torskbeståndets hälsa såvida inte forskarna haft totalt fel. Däremot har sannolikt det av forskarna framtvingade storleksselektiva fisket där bara stora torskar fångats haft negativa konsekvenser för torskbeståndet och dess hälsa.

Det är dessutom inte bara med skrubbskädda som torsken konkurrerar om föda utan även med sill och skarpsill. Torsken äter dessutom i första hand sill och inte skarpsill. Minskade sillbestånd som en följd av för stora skarpsillsbestånd är därför också ett problem.

För att försöka motverka den negativa utvecklingen för torsken, efterlyser forskarna fortsätta åtgärder för att minska övergödning samt samt att fiskeriförvaltning bättre anpassas efter rådande miljöförändringar så att bestånden förvaltas hållbart.

Forskarna skyller med andra ord på andra och har inga konkreta förslag om vad som bör göras. Själva anser de att de inte gjort nåt fel även om mycket tyder på att deras råd och rådgivning förvärrat problemen för torsken. Allt som gjort hittills har inte fungerat så kanske borde något helt nytt prövas.

Med tanke på hur mycket fel forskarna tidigare haft kring torsk och annan fisk i Östersjön så kanske vi dock också måste ta denna studie med en stor nypa salt.

Läs mer:

• Svedäng dömer ut dagens kvotrådgivning
• Dags att fiska spigg
• Forskarna vet inte, tjänstemännen skyller på nån annan och politikerna deltar inte
• Meningslösa och kontraproduktiva fiskestopp
• Säl och skarv är ett hot mot det kustnära fisket
• Östersjötorsken och forskarnas enkelspårighet
• Eftersom torsk föredrar sill som mat bör skarpsillfisket ökas