Effekterna av överförbara fiskerättigheter i Sverige

När överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ) infördes i Sverige 2009 så gjordes ansträngningar för att systemet inte skulle drabba det småskaliga kustnära fisket. Målsättningen med systemet var att minska den pelagiska fiskeflottans storlek. Men det fick alltså inte drabba det småskaliga kustnära fisket.

Därför avsattes en del av de pelagiska svenska kvoterna till en kustkvot för det småskaliga fisket och dessutom skapades en regionalkvot för fiskebåtar som fiskar i Östersjön och landar i östersjöhamnar.  Den största delen av den svenska kvoten fördelas dock med individuella överförbara fiskerättigheter och de som ska kunna få regionalkvot måste inneha individuella överförbara fiskerättigheter. De som fiskar p kustkvoten står dock utanför den individuella fördelningen. i dagligt tal kallas detta för det pelagiska systemet.

Kustkvoten var till en början större än det som fiskades i småskaligt kustnära fiske under den referensperiod som valts. Därefter höjdes kustkvoterna successivt för att efter några år låsas. De pelagiska fiskarter som har kustkvot är sill, skarpsill och makrill. De som fördelas med individuella överförbara fiskerättigheter är sill (Norska havet, Nordsjön, Skagerak, Kattegatt och Östersjön), skarpsill (Skagerak, Kattegatt och Östersjön), makrill (Nordsjön, Nordatlanten, Norska havet), tobis (Nordsjön), blåvitling (Nordatlanten, Norska havet) samt industrifisk i norsk zon Nordsjön (kan vara tobis, skarpsill eller vitlinglyra). Regionalkvot i Östersjön finns för sill och skarpsill. Skarpsill i Nordsjön och taggmakrill i Nordsjön fördelas inte med individuella fiskerättigheter.

Systemet har utvärderats två gånger, dels av Havs- och Vattenmyndigheten, dels av riksdagen. Bägge utvärderingarna kom till samma resultat. Systemet har fungerat som tänkt, det har minskat antalet stora fiskebåtar och ökat lönsamheten utan att ha några negativa regionalpolitiska effekter eller några negativa effekter för det småskaliga kustnära fisket.

Några resultat:

  • Antalet stora pelagiska fiskebåtar mer än halverades (från över 80 till cirka 35).
  • De pelagiska fiskebåtarna har genomsnittligt blivit större.
  • Antalet små båtar som fiskar pelagiskt är oförändrat.
  • Lönsamheten i de pelagiska fiskeriföretagen ökade.
  • Fördelningen av fiskebåtar på olika kuststräckor och fiskedistrikt har inte förändrats. Någon skev regionalpolitisk effekt finns inte.
  • Landningsmönstret har inte förändrats nämnvärt men när kvoten för sill och skarpsill i Östersjön gått ner har andelen som landats i östersjöhamnar ökat medan andelen som landas i Skagen minskat.
  • Innehavet av fiskerättigheter domineras av båtar hemmahörande i Göteborg. De båtar som tar del av regionalkvoten har sålt alla sina fiskerättigheter förutom det som de måste ha för att kunna ingå i systemet och få del av den gratis regionalkvoten.
  • Färre båtar har av naturliga skäl inneburit ökad ägarkoncentration.
  • Generationsväxling i fiskeriföretagen har underlättats.
  • Svårare att komma in som ny fiskare i det pelagiska systemet.

De negativa effekter som en del forskare menar alltid följer med ett system med överförbara fiskerättigheter syns inte till i det pelagiska systemet i Sverige. Några skrivbordsfiskare finns inte och det finns inga utomstående kapitalägare och finansiärer som köpt upp fisket. Alla större pelagiska fiskeriföretag ägs av aktiva yrkesfiskare. Införandet av TFC i det pelagiska fisket tycks ha varit en nästan total succé från första stund. Utöver de två utvärderingarna som nämnts ovan finns också en samhällsekonomisk utvärdering från Havsmiljöinstitutet,

Läs också:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!