Fiskguiden, som gavs ut första gången 2002, är ett samarbete mellan WWF i 28 länder i Europa och den ges ut på flera olika språk. I årets upplaga får det mesta som svenska yrkesfiskare landar grönt ljus.
–Det är glädjande att vi nu kan äta flera insjöfiskar med gott samvete. Flera arter har utvecklats åt rätt håll och en förvaltningsplan har tagits fram för Vätternfisket. Positiva förändringar är också på gång för andra sjöar, vilket vi välkomnar, om vi ska kunna äta mer lokalt fångad fisk i framtiden, säger WWF:s generalsekreterare Håkan Wirtén, i ett pressmeddelande.
Några positiva exempel på insjöfiskar som fått grönt ljus i WWF:s Fiskguide är garnfiskad röding och sik från Vättern och röding från Ammarnäsregionen i Västerbotten. Sik i Vänern går från rött till grönt ljus. All garnfångad gös i Vänern, Mälaren och Hjälmaren går från gult till grönt ljus och abborren har grönt ljus.
Braxen är en ny matfisk i guiden. Den förekommer rikligt längs svenska kusten där den fiskas med ryssja, främst i Bottenviken. Braxen lever i grunda varma sjöar och i grunda skärgårdsvikar. Insjöfisket får grönt ljus, men där fångas braxen främst som bifångst i MSC-certifierat gösfiske, i kustfisket har braxen gult ljus.
Många havsfiskar lever under tuffa omständigheter. Den hårt prövade Östersjötorsken får fortsatt rött ljus, i sällskap med torsken i Skagerak och Kattegatt som går från gult till rött ljus. Vårlekande sill i västra Östersjön går också från gult till rött ljus i året fiskguide. Denna sill kallas också rügensill och fiskas i huvudsak för konsumtion i motsats till sillen i östra Östersjön som fiskas för användning i fiskmjöls- och fiskoljeindustrin.
– Torsken är ett sorgebarn. Fiskestopp råder för östra Östersjön sedan juli 2019, vilket visar hur allvarligt läget är, säger Håkan Wirtén.
Rödspätta fiskad med garn eller snurrevad i Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön går i guiden från grönt till gult ljus. Kolja fiskad med backor (långrev) i samma områden går från grönt till gult ljus.
Gråsej, fiskad med bottentrål i Norska havet och Barents hav går från gult till rött ljus. Bifångst av rockor och kungsfisk (uer) förekommer och utkast av oönskad fisk bedöms vara omfattande.
I detta sammanhang kan det dock nämnas att kolja, sej, rödspätta och tunga (Kallas ofta sjötunga på restauranger och i handeln) från Nordsjön, Skagerak och Kattegatt som landas av svenska och danska yrkesfiskare är MSC-certifierad och därmed så har den grönt ljus i WWF:s fiskguide. Samma sak gäller räka, kräfta och kummel.
När det gäller sötvattenkräftor får de vilda turkiska kräftorna nu grönt ljus. Bestånden är stora och välskötta. Grönt ljus får även de egyptiska kräftorna som är ganska nya på den svenska marknaden. Spanska kräftorna har kvar sitt gröna ljus.
–Det är hoppfullt att det finns flera gröna alternativ att välja mellan inför kräftsäsongen i augusti, säger Karin Glaumann, sakkunnig fisk och marknad på WWF.
Odlade sötvattenkräftor från Kina hamnar däremot på rött ljus. Informationen är enligt WWF bristfällig, inte minst om varifrån fodret kommer. Den svenska signalkräftan har gult ljus. Det sista är obegripligt. Signalkräftan är en invasiv art som enligt EU:s regler borde utrotas. Det är dock i praktiken omöjligt, men det finns i alla fall ingen anledning till att den inte har grönt ljus.
Arter som WWF helt avråder från är ål, hajar och rockor, vitling och röd snapper. De är hotade och saknar gröna eller gula alternativ i guiden. Generellt bör alla enligt WWF vara försiktiga med med djuphavsfiskar som hälleflundra, marulk, kungsfisk/uer, rödtunga och havskatt. De växer långsamt och blir könsmogna sent och det gör dem känsliga för överfiske.
– Kraven på ett ansvarsfullt fiske ökar världen över. Handeln, inköpare och restauranger spelar en stor roll. Vi uppmanar dem att göra medvetna och mer hållbara val genom att välja bort arter med rött ljus och öka andelen med grönt ljus, säger Karin Glaumann.
Fiskguiden innehåller ingen klimatgranskning, men sill, skarpsill och makrill är ofta miljösmarta val, enligt WWF. De lever i stim och fångas till största delen med snörpvad (kallas ringnot i guiden, ringnot är egentligen en variant av snörpvad) och flyttrål. Detta pelagiska fiske är storskaligt men det är sammantaget Sveriges klimat- och miljövänligaste fiske och mycket av det är grönmärkt i WWF:s fiskguide. Låg bränsleförbrukning på båtarna, ganska kort fångsttid, små bifångster och liten bottenkontakt är fördelar. När det gäller lysfisket av skarpsill som WWF varnar för så består de eventuella bifångsterna ofta av sill. Andra arter är sällsynta. Skarpsillen eller brislingen som fångas på detta sätt används till brisling, ansjovis och sardiner på burk. Odlade musslor är exempel på klimatsmarta skaldjur.
Eftersom sill, skarpsill och makrill också hör till de allra nyttigaste fiskarna med undantag av strömming (sill från norra delarna av egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken) som innehåller höga halter miljögifter så är det fiskar vi bör äta mer av. Av miljöskäl, klimatskäl och hälsoskäl. Makrill eller skarpsill (brisling, sardin, ansjovis) på burk kan ersätta tonfisk på burk.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.