Hur ska spruckna trålar i fisket efter kolmule undvikas?

Vid fiske av kolmule (blåvitling) som sker med pelagisk trål på stort djup i Nordatlanten från vattnet runt Irland och upp till Färöarna finns det alltid risk för att det blir för mycket fisk i trålen. På grund av djupet fisken fångas på har den dessutom en tendens av expandera när trålen dras uppåt i vattenytan på grund av trycket i simblåsan inte utjämnas när fisken dras uppåt. Sammantaget leder detta till att trålarna ibland spricker varvid det hamnar en massa död fisk i havet.

Precis detta har i veckan hänt vid trålning utanför Frankrike. Båten som råkade ut för missödet var den stora trålaren KL 855 Margiris (tidigare KL 749 Margiris) med litauisk flagg. Båten är en fabrikstrålare med Atlantic High Sea Fishing UAB som ägare. Huvudägare i det bolaget är den stora nederländska fiskerikoncernen Parlevliet & van der Plas (PP Group). Händelsen har uppmärksammats stort i bland annat The Guardian och Aftonbladet. Det är långtifrån första gången som nåt sånt här händer vid kolmulefiske.

I många medier uppger de att det handlar om dumpning av fisk. Det är felaktigt. Det handlar om en olycka. En olyckshändelse.

Lösning på problemet

I Norge har forskare troligen hittat en lösning på problemet:

Nå har HI-forskere kanskje funnet en løsning på problemet. De begynte med å animere oppstigningen til en trålsekk etter at den har fanget fisk. Ved hjelp av 10-15 dybdemålere i trålene til fem fiskefartøyer, fikk de informasjon om hvordan trålsekkene med kolmule beveger seg under vann.

– Vi ønsket å se formen på trålen under overflaten. Vi var mest interesserte i den siste fasen, altså oppstigningen, sier Ingolfsson.

Han og kollegaene så at når trålsekken nærmer seg overflaten, øker hastigheten og den kommer opp nesten vertikalt.

Med den kunnskapen begynte forskerne å teste ut ulike løsninger.

– Vi måtte finne en måte å være mer treffsikre på fangstmengden, sånn at vi unngår sprengning, sier Ingolfsson.

Under et tokt i 2021 prøvde de ulike løsninger for å slippe ut overflødig fisk. Tre-fire forskjellige løsninger med store åpninger fremst i sekken ble testet ut.

Utfordringen er å finne en løsning der fiskerne ikke mister fisk før sekken er fylt opp.

– Nå tror jeg at vi har funnet en grei løsning. Kolmule søker i stor grad opp i trålen, så åpninger i bunnpanelet foran trålsekken gjør at vi mister lite fisk før sekken er full, sier forskeren.

Ett enkelt hål i botten tycks vara lösningen. Inte svårt, inte dyrt.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!