Havets silver – om mod och längtan i jakten på sill är en dokumentär om bohuslänska fiskares sillfiske vid Island. Det var ett fiske som satte fart på konservindustrin i Bohuslän och gjorde fiskhandlare i Smögen rika. Det var också ett fiske som innebar att svenska yrkesfiskare registrerade fiskebåtar i Danmark. Och i isländska Siglufjörður var det ren Klondyke-stämningen när svenskarna och norrmännen var där för att fiska sill. Med massor av konservfabriker och fiskmjölsfabriker. Idag lever den lilla orten på turism.
Totalt blev det 9 000 besök av fiskare vid Island ombord på 1 000 båtar i jakten på den feta Islandssillen, det vi idag i allmänhet kallar NVG-sill eller atlantoskandisk sill. Havets silver. När ännu en sillperiod utmed den bohuslänska kusten var över mot slutet av 1800-talet, gjorde fiskarna sig beredda att fara de mer än tusen sjömilen över nyckfulla hav.
Kvar där hemma blev kvinnorna för att ta hand om allt. I kustens samhällen växte konservindustrin, på fiskarfamiljens bord kom mat på bordet. Tills jakten var över, även för den som trots allt kom hem. Än finns det några som kan berätta. De är få, men vilka berättare!
1969 tog fisket slut. NVG-sillen var borta. Svenskarna var borta sen länge. Idag har NVG-sillen återhämtat sig och även svenskarna har återvänt. Inte till isländska vetten men till norska vatten. Och återigen delvis i danskflaggade fiskebåtar.
Filmen har premiär den 1 april på Bio Roy på Avenyn. Regissör för filmen är Bodil Tengsby.
Läs mer:
- Jakten på havets silver – bok om Islandsfisket
- Släktkrets från Smögen ägde många av de svenska ångtrålarna
- Ångtrålfiskets roll har underskattats
- Drivgarnsfisket vid Island på 1900-talet
- Kollapsen för det norska och isländska sillfisket på 1970-talet
