Förmågan att missuppfatta det mesta

Sill

En kvinna från Simrishamn som heter Johanna Holmer har skrivit en debattartikel om fiske i sportfisketidningen Fiskejournalen. Hon tycks arbeta för Kustbevakningen eller har i alla fall gjort det. Hon är säkert en bra person,. Men. Om fiske vet hon dock inte mycket och har missuppfattat i princip allt. Hennes debattartikel är full med fel och felaktigheter.

Sillen kan inte försvinna på grund av fiske på samma sätt som torsk vilket Johanna Holmer dock påstår. Det finns i verkligheten inte ett enda exempel på att bestånd av pelagiska fisk har försvunnit. Det finns dock bestånd av pelagisk fisk har kraschat på grund av överfisket som NVG-sill och nordsjösill en gång i tiden gjorde på 1970-talet. Båda bestånden återhämtade sig snabbt sen fisket stoppats.

Det finns dock andra bestånd av pelagisk fisk som försvunnit. Exempelvis beståndet av ansjovis i viken Zuiderzee, Nederländerna. Det försvann när Zuiderzee snörptes av från havet av en stor dammbyggnad och förvandlades till sjön Ijsselmeer. Sillen i södra Östersjön (rügensillen, WBSS) löper också risk att försvinna. Inte på grund av fiske utan på grund av klimatförändringar.

Sillen i Östersjön

När det gäller sillen i Östersjön finns ingen sådan risk. Beståndet fiskas långsiktigt hållbart och kvoterna sätts utifrån vetenskapliga bedömningar. Nåt överfiske finns inte och har troligen inte funnits på minst 20 år. Beståndet är lika stort idag som det var år 2000. På 1970-talet var beståndet större men det minskade snabbt under 1980-talet. Istället växte skarpsillsbeståndet till sig. Huvudanledningen till denna förändring var troligen övergödning men sannolikt bidrog också det mycket omfattande fisket under 1980-talet till minskningen.

Att sillen minskar i storlek är enligt vetenskap och forskning främst en följd av ett varmare hav. Fisket kan eventuellt bidra men det finns inte belägg för det.

Sillen som fångas i Östersjön går inte till djurfoder som Holmer påstår utan till fiskmjöl och fiskolja. Bara en liten del går till djurfoder, sannolikt ungefär lika mycket som går till konsumtion. Anledningen till att det mesta går till fiskmjöl och fiskolja är inte att det är stora fiskebåtar som fångar sillen utan att det inte finns nån efterfrågan bland konsumenter för sill/strömming från Östersjön beroende på att Livsmedelsverket avråder från för stor konsumtion på grund av miljögifter. Detta är idag falsk information vad det gäller sillen i egentliga Östersjön men folk i Sverige tror fortfarande att sillen är giftig. Detta trots att den skulle gå alldeles utmärkt att äta för de flesta människor.

Fiskmjölet och fiskoljan används i huvudsak till inblandning i laxfoder. Den odlade laxen i sin tur går till mänsklig konsumtion.

Bidrag och subventioner

När det gäller bränslesubventioner så är de stora pelagiska fiskebåtarna minst utsläppsintensiva fiskebåtarna som finns i Sverige. Johanna Holmer påstår motsatsen och har alltså totalt fel. De mesta utsläppsintensiva fiskebåtarna är de som fiskar med bottentrål efter skaldjur och bottenlevande fiskar som exempelvis torsk och rödspätta.

Det är också så att mycket lite av fiskeriförvaltningens kostnader har med stora pelagiska fiskebåtarna att göra. Huvuddelen av kostnaderna har med det småskaliga fisket att göra. Att kontrollera 30 stora fiskebåtar kostar mycket mindre än att kontrollera 1 000 små. Det tror jag de flesta förstår. Dock inte Holmer som dessutom har hämtat siffrorna hon slänger sig med från en helt ovederhäftig rapport som hittat på hel godtyckliga siffror för olika kostnader.

Summa summarum har Johanna Holmer totalt och komplett fel om det mesta som gäller fiske. Att missuppfatta det mesta om fiske är tyvärr en vanliga åkomma bland många som ger sig in i fiskedebatten utan egentliga kunskaper.

Läs mer:
Gilla Anders Svensson på Patreon!