Pigghaj – Sveriges vanligaste haj?

Historiskt har pigghaj (Squalus acanthias) varit den vanligaste hajen i svenska vatten. Men så är det sannolikt inte längre. Uppskattningar beståndet i nordöstra Atlanten tyder på att det minskat med över 95%. Orsaken till den kraftiga minskningen är framförallt att den fiskas alldeles för hårt. Pigghajen har alltså utsatts för det som brukar kallas överfiske.

Pigghaj. Bild: Wilhelm von Wright. Public domain.

Pigghaj har en stor, kustbunden utbredning som omfattar både norra och södra Atlanten och Stilla havet. I norra Atlanten finns den längs Islands och Grönlands södra kuster, längs Nordamerikas östkust från Labrador söderut till Florida och Kuba, längs Europas kuster från Vita havet till Medelhavet och Svarta havet och längs Nordafrikas kust från Marocko in i Medelhavet.

Det är en marin art som lever i kalla till varmtempererade kusthav över kontinentalsockeln och kring öar, från grunt vatten ned till 600 meters djup, men i viss utsträckning också vid branter ned till drygt 1 440 m, ofta nära bottnen. Den uppehåller sig huvudsakligen i vatten med en temperatur mellan 7 och 15 °C. I områden med gott om föda kan den bilda stora stim, som normalt består av individer av samma storlek och kön. Medan en del populationer är bofasta gör andra vandringar mellan norr och söder eller mellan djupt och grunt vatten.

Rovfisk

Pigghaj är en opportunistisk rovfisk som framför allt livnär sig av strålfeniga fiskar – inte minst sill, nors och torskfiskar – men också av större ryggradslösa djur som bläckfiskar, krabbor, räkor och till och med maneter. Pigghajar äter praktiskt taget alla fiskar som är mindre än de själva, och de utnyttjar särskilt större förekomster av stimlevande fiskar. Unga pigghajar kan angripa sillar som är större än de själva, och vuxna individer kan ta större fiskar som de klipper i bitar med det vassa tandgarnityret. Pigghaj utgör i sin tur föda för några större hajarter och marina däggdjur.

En pigghaj kan bli uppemot 150 cm långa men det är ovanligt att de blir så långa. Hanarna blir könsmogna när de är 52-100 centimeter långa, honorna vid en längd av 66-100 centimeter. Parningen sker som regel under vintern.

Honorna drar sig mot kusten då ungarna ska födas, vilket huvudsakligen äger rum från november till senvintern. Pigghajen föder ungar efter en fosterutveckling på 18–22 månader. Varje kull är på fyra till åtta ungar som är 20–33 cm långa vid födelsen.

Pigghajen föder levande ungar. Dräktighetsperioden varierar normalt från 18 till 24 månader. En kull består av upp till 32 ungar, som föds på grunt vatten och är 28-33 cm långa vid födseln. Pigghajens embryon livnär sig enbart av gulesäcken.

Ryggfenan på en pigghaj försedd med ett par giftiga taggar. Den bakre taggen kan användas för försvar genom att pigghajen slänger med stjärten.

Fiske

Pigghaj förekommer i dag som bifångst i fiske med bottentrål, nätfisken, långrev och vid fiske med handredskap . Tidigare tilläts riktat fiske på pigghaj. Historiskt nådde pigghajsfisket sin topp 1963 med landningar på över 62 000 ton. Därefter minskade landningarna successivt och efter 2004 låg landningarna legat på under 10 000 ton.

Efter 2011 har tillåten fångstmängd (TAC) i yrkesfisket varit noll. Sedan 2011 är det även förbjudet att landa pigghaj fångad med handredskap. Arten är därmed totalfredad i svenska vatten. Numera är den förbjuden att fiska och landa enligt EU-lagstiftning. Det som fångas som bifångst måste omedelbart kastas ut (återutsättas) oavsett om de lever eller är döda.

Bifångst

Bifångster är i princip icke-existerande i bottentrålfiske med rist och öppen tunnel. Det betyder att bifångsterna i princip är obefintliga i räkfisket med trål och i kräftfisket med ristförsedd trål. I kräftfisket med trål utan rist kan bifångster förekomma. Vanligast verkar dock bifångster vara i det småskaliga garnfisket. Ett fiske som dock blivit mindre vanligt på grund av att pigghaj blivit mycket vanligare de senaste åren:

Givet nuvarande läge med avseende på utbredning och abundans av broskfisk i svenska vatten och oönskade fångster av dessa (Börjesson m. fl 2022), samt redskapsanvändning i det svenska fisket (Bergenius m. fl. 2018), så är den åtgärd som sannolikt skulle ge störst positiv effekt för bestånden av broskfisk ett utökat användande av rist i fisken med trål.

Relativt fisket med trål så är fisket med krok och garn mycket litet på den svenska västkusten där broskfiskarna förekommer. En av anledningarna till detta är enligt yrkesfiskarna (personlig kommentar, Christian Johannisson) att oönskade fångster av pigghaj har blivit ett allt större problem. Yrkesfiskare menar att detta problem är så stort att det för närvarande inte går att bedriva ett ekonomiskt hållbart garnfiske på kustnära hårdbottnar längs den svenska västkusten, då pigghajarna förstör både fångsten och redskapen.

Läs mer:

• Supermiljöbloggen hittar på om hajdumpning
• Hur går det att komma tillrätta med olagliga utkast?
• Hajfiske i Europa
• Många hajar riskerar utrotning
• Håkäring – Sveriges näst största haj
• Brugd – Sveriges största haj
• En svensk haj – håbrand

PS. Angående utkasten av pigghaj i Lysekils hamn är kanske det troligaste att en fritidsfiskare som fiskat med garn fått en stor mängd pigghajar i garnet. Okunnig om reglerna har han tagit med dem till hamn där han informerats av någon att det är förbjudet att landa dem. Därefter har han vräkt dem överbord. Att få ett 60-tal pigghajar vid garnfiske har jag själv varit med om på 1970-talet men det är ovanligt idag. Men det är inget märkligt om ett stim simmar in i en garnlänk och då blir det förstås en stor fångst av pigghaj. Men det går förstås inte att utesluta att hajarna fångats av en trålare. Observera också att fritidsfiskare inte får sälja sin fångst.