Hur många industritrålare finns det i Sverige?

Industritrålare kallas ibland de trålare som i huvudsak fiskare för fiskmjöls- och fiskoljeindustrin. Det handlar då om pelagiskt fiske av sådana arter som skarpsillI och tobis men också om sill i Östersjön. Ibland påstås det att det finns 30 industritrålare, ibland 20 stycken. Sanningen är nog att det finns ungefär 10 stycken. Industritrålare antas i debatten också vara stora trålare. Stora fiskebåtar anses vara de båtar som är längre än 24 meter långa.

Stora fiskebåtar

Det finns idag 21 båtar som är längre än 24 meter. 5 av dem ägnar sig inte åt pelagiskt fiske. Det är GG 500 Vingaskär, GG 44 Runavik, GG 234 Kennedy, GG 398 Westerö och GG 578 Svanvik. Kvar blir då 16 båtar. Av dessa bedriver 5 båtar, GG 683 Rön, GG 690 Vingasand (dessa två har inte heller några fiskerättigheter i Östersjön), SIN 602 Courage, SIN 50 Laguna och GG 64 Astrid Marie, huvudsakligen ett konsumtionsfiske och en båt, GG 850 Odeskär, är att betrakta som en kvotbåt. Då återstår bara 10 båtar.

Av dessa 10 båtar ägnar sig 7 båtar åt både industrifiske och konsumtionsfiske. Det gäller VY 242 Vestland, GG 330 Carmona, GG 778 Lövön, GG 207 Torland, GG 505 Polar, GG 206 Ahlma och GG 229 Clipperton. Endast tre båtar ägnar sig nästan uteslutande åt industrifiske, GE 49 Arcadia, SM 53 Glomskär och GG 218 Västfjord. Alla tre är ganska små pelagiska trålare med ett tonnage mellan 373 bruttoton och 611 bruttoton.

Industritrålare

Egentligen finns det alltså bara tre svenska fiskebåtar som kan kallas industritrålare. Två av dem har hemmahamn vid Östersjön och har regional tilldelning av fiskerättigheter (en av dem ägs dock av ett företag i Göteborgsområdet). En hör hemma i Göteborgsområdet.

I tillägg till dessa tre finns det 7 båtar som delvis kan ses som industritrålare. De tre rena industritrålarna har 72,5% av fiskerättigheterna för sill (strömming) i Bottenhavet, 5,5% av fiskerättigheterna för sill i östra Östersjön oräknat deras regionala tilldelning och 6,8% av skarpsillen i Östersjön.

Kvoter

Kvoterna i Sverige är uppdelade i kustkvoter och en pelagisk kvot som är fördelad med överförbara fiskerättigheter. Kustkvoten är mellan 2 % och 10% av hela kvoten. Dessutom finns en regional tilldelning av sill i Östersjön och Bottenhavet till båtar som enbart fiskar och landar i Östersjön samt har överförbara fiskerättigheter. Den regionala tilldelningen är i allmänhet lika stor som deras del av de överförbara fiskerättigheterna.

Det finns 31 båtar (varav 2 båtar inte existerar fysiskt just nu) som är innehavare av överförbara fiskerättigheter. 12 av dem har sin hemmahamn i Östersjön (varav 1 kvotbåt) och resten (19) i Göteborgsområdet. Av Östersjöbåtarna är det 3 båtar som är större båtar medan resterande 7 är små båtar.

Av de som hör hemma i Göteborgsområdet är 5 stycken kvotbåtar. 2 båtar från Göteborgsområdet har inga överförbara fiskerättigheter i Östersjön och 2 stycken finns inte rent fysiskt i nuläget. 2 av Göteborgsbåtarna är små och 1 av de större fiskar främst för konsumtion.

Andel av fiskerättigheterna

Räknar vi alla de 10 båtar som bedriver ett omfattande industrifiske i Östersjön har de sammanlagt ungefär 100% av de överförbara fiskerättigheterna för sill (strömming) i Bottenhavet. I Bottenhavet finns också en stor kustkvot som dessa båtar inte har fiskerättigheter till. Kustkvoten i Bottenhavet är nästan 10% av hela kvoten.

I östra Östersjön har de 10 båtarna cirka 58% av fiskerättigheterna för sill medan de har ungefär 54% i västra Östersjön. Återigen utan regional tilldelning som dessutom bara en av båtarna, VY 242 Vestland, har. Av skarpsillen i Östersjön har de cirka 59%.

Resten av de överförbara fiskerättigheterna i Östersjön innehas av kvotbåtar (6 stycken, inklusive två som förr användes som lysbåtar vid snörpvadsfiske), båtar som främst fiskar för konsumtion (3 båtar) och mindre båtar varav 2 är hemmahörande i Göteborgsområdet och 6 stycken i Östersjöhamnar. Kvotbåtarna är också mindre båtar med undantag av GG 850 Odeskär. En del fiskerättigheter innehas också av ägare till båtar som just nu inte finns (GG 204 Tor-ön och GG 203 Ginneton).

När det gäller tobis som fiskas i Nordsjön har de 10 båtarna hela 68,0% av fiskerättigheterna. Sill i Nordatlanten, Nordsjön och Skagerak, skarpsill i Skagerak och makrill fiskas för konsumtion. Detta fiske bedrivs normalt av 3 större trålare (över 24 meter) som inte är att se som industritrålare samt 8 av de trålare som kan ses som industritrålare. Plus en del mindre trålare.

Bara 10 industritrålare

De som i likhet med vissa lobbygrupper påstår att 20 industritrålare kontrollerar 95% av fiskerättigheterna i Östersjön har totalt fel. Deras uppgifter har inget med verkligheten att göra. Det finns inte 20 industritrålare, de har inte 95% av fiskerättigheterna, inte heller 95% av kvoten och de fångar inte 95% av fisken. Varken 95% från Östersjön eller 95% totalt. Men de fångar och landar en större andel än deras andel av de överförbara fiskerättigheterna. Detta då det finns kvotbåtar och andra båtar vars överförbara fiskerättigheter de hyr eller lånar in.

Det finns i verkligheten bara 10 trålare som kan kallas industritrålare. De kontrollerar mellan 50 och 100% av de överförbara fiskerättigheterna beroende på vilket hav och vilken fiskart det handlar om.

Källa till uppgifterna är Havs- och vattenmyndigheten.

Läs mer:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!