Skrapfisk är det som fiskas för leverans till fiskmjölsfabrikerna för tillverkning av fiskmjöl. Större delen av världens fiskmjöl tillverkas av anchoveta som fiskas i Peru. Hur mycket anchoveta det fiskas har därmed mycket stor betydelse för priserna på fiskmjöl. Om priserna på fiskmjöl går upp brukar också priserna på råvaran gå upp. Det innebär att yrkesfiskarna även i svenska vatten kan få mer betalt. Vilket är bra för dem. Med El Nino följer minskade bestånd av anchoveta och därmed högre priser på fiskmjöl och råvara för fiskmjöl.
Små prisskillnader mellan konsumtionsfisk och skrapfisk
Det hela kan dock även få en del negativa följder. Om det inte går att höja konsumentpriserna för pelagisk fisk som sill för konsumtion kan resultatet bli att mer sill säljs till fiskmjölsindustrin än vad som normalt är fallet. Detta då kan bli så att fiskmjölsindustrin betalar bättre än fiskhandeln. Redan innan El Nino slog till så var det så liten skillnad på priserna i Norge så att det var mer lönsamt att sälja sillen till fiskmjölsfabrikerna:
I fjor var det bare 40 øre i forskjell per kilo på Nordsjøsild levert til oppmaling eller til konsum. Det var ikke noe incentiv for å levere til konsum. Med høye dieselpriser ble det mer lønnsomt å ta store fangster til mel, istedenfor flere mindre fangster for å få god konsumkvalitet. I tillegg har Brexit medført endringer i hvor det kan fiskes Nordsjøsild. Store fangster sikret da at en fikk fisket kvotene. Noen båter fryktet at de ikke ville rekke å ta kvotene om de ikke bare tok store fangster av Nordsjøsild.
Til nå i år er Nordsjøsild bedre betalt som råstoff til mel. Frem til 21. mai ble det levert 2400 tonn Nordsjøsild til mel og olje. Denne er betalt med 5,70 kroner per kilo. Samtidig er det levert 1808 tonn til konsum. Denne silda er betalt med 4,79 kroner, 90 øre under prisen for sild til mel og olje. Dette vil mest sannsynlig endre seg fremover når fettprosenten øker i Nordsjøsilda.
For NVG-sild er situasjonen annerledes. Det er levert 175 400 tonn til konsum. Denne er betalt 7,90 kroner per kilo. Bare 586 tonn NVG-sild har gått til mel og olje. Denne silda har blitt betalt 6,47 per kilo. Det har med andre ord vært atskillig bedre betalt for sild til konsum.
Priserna går upp även i Norden
Med brist på anchoveta att fånga kommer de priser fiskmjölsindustrin är beredd att betala att stiga även i Norden. Det gör att prisskillnaden mellan den sill som säljs till fiskmjölsindustrin och den sill som säljs till konsumtion blir mindre. eftersom tankarna på båtarna behöver fyllas med mindre fisk när den sak säljs till konsumtion gör det att det blir mindre lönsamt att sälja till konsumtion än till fiskmjölsindustrin. Detta beroende på att det går åt ungefär samma mängd bränsle för mindre mängd sill.
Den förmodade prisökningen gäller sannolikt också annan fisk som används som råvara i fiskmjölsindustrin. Exempelvis kolmule (blåvilting), sperling (vitlinglyra), skarpsill (brisling) och tobis. Förutom för kolmule är efterfrågan bland konsumenter obefintlig. När det gäller kolmule säljs stora mängder för konsumtion till Afrika från framförallt det nederländska och tyska fisket.
För sillen och skarpsillen från Östersjön innebär det sannolikt högre priser men inte så höga som för sill från Nordsjön och Norska havet. Det beror på östersjösill på grund av människors rädsla för miljögifter inte går att sälja till konsumtion i några större mängder. Det finns alltså nästan inga andra köpare än fiskmjölsindustrin. När det gäler skarpsillen har vi i Sverige inte nån vana att äta det så det finns i princip ingen konsumentmarknad.
