Det är vad SVT menar i en nyhet med anledning av de beslutade sillkvoterna i Östersjön. Det försöker i sammanhanget förlita sig på uttalanden av forskarna Berit Johannesson och Henrik Sevdäng. I sak är det rätt då Östersjöns sillpopulation består ev en mängd olika lokala bestånd. En del vårlekande och andra höstlekande. Då skulle naturligtvis enskilda bestånd kunna totalt fiskas bort i ett enda tråldrag om fisket skedde på deras lekplatser under den tid de leker.
Men det är inte så sillen (strömmingen) i Östersjön fiskas förutom den sill som fiskas till surströmming. Fisket sker långt ute till havs på blandade bestånd. De stora båtarna som rent teoretiskt skulle kunna ha denna möjlighet fiskar aldrig nära kusten och numera bedriver de inte heller något riktat sillfiske i Östersjön. Den sill de fångar får de som bifångst i skarpsillsfisket. Risken för att ett enskilt lokalt sillbestånd skulle fiskas ut är därför mycket liten.
Svedäng och Johannesson har därför rätt på en punkt men de överdriver samtidigt risken eftersom de inte verka ha nån aning om hur fisket faktiskt går till (Svedäng borde dock ha det, men han är känd för att låta åsikter gå före fakta).
NVG-sill
Sen finns det naturligtvis också ren felaktigheter i artikeln. Jag vet inte om felaktigheterna kan hänföras till nån av forskarna eller om det handlar om fria fantasier från journalistens sida. Det påstås i artikeln att ”norska vårlekande beståndet av sill fiskades till kollaps på 60-talet”. Denna sill brukar kallas NVG-sill eller atlantoskandisk sill. Det stämmer att beståndet kollapsade på 1960-talet, närmare bestämt 1969. Bidragande orsaker till kollapsens var överfiske och oljeprospektering med dynamit.
I artikeln påstås också att fisket av NVG-sill stoppades i 30 år och att det inte återhämta sig än. Detta är felaktigt. Fisket var stoppat mellan 1971 till 1985. Dvs 15 år, bara halva den tid som påstås i artikeln.
Beståndet har dessutom återhämtat sig så att fisket från slutet av 1990-talet till omkring 2010 var lika stort som på 1950-talet och 1960-talet. Därefter har det varit lite mindre. Minskningen av beståndet under senare år har troligen med klimatförändringar att göra. Vårlekande sill har i undersökningar visat sig vara känslig för ökad havstemperatur. Beståndet är på en hållbar nivå (lekbeståndet över MSY) men fisketrycket har varit över FMSY några år.
Läs också:
- Sill – den viktigaste sillfisken
- Oljeprospektering och sillkollapsen i Nordsjön på 1970-talet
- Kollapsen för sillfisket i Nordsjön
- Kollapsen för det norska och isländska sillfisket på 1970-talet
- Sillen – havets silver
- Industrifisket startade i Sverige
- Industrifisket på 1800-talet
- Dna-test för sill bäddar för en mer hållbar fiskeförvaltning
