Sill – den viktigaste sillfisken

Sill eller atlantisk sill (Clupea harengus) är den mest fiskade sillfisken som används för konsumtion. Den lever i norra Atlanten från Mainebukten norrut till St. Lawrence Bay och Labradorhavet över till Grönland och Island till Norge och vidare till Spetsbergen och Novaja Zemlja. Dessutom ner igenom Nordsjön till Engelska kanalen Irländska sjön, Keltiska havet och Biscayabukten. Finns slutligen även i Östersjön. Ett omfattande sillfiske har bedrivits i Nordsjön och Östersjön sen minst vikingatiden.

Sill lever i stora stim. Kan bli upp till 45 cm lång men är vanligtvis mindre, kring 30 cm som fullvuxna. Lever på plankton av olika slag inklusive små kräftdjur. Lever på djup ner mot 200 meter. Befiner sig djupare ner p dagen och längre upp mot ytan på natten. Delas in i en mängd olika bestånd och kan vara både vår- sommar- och höstlekande.

Sill. Bild: Gervais et Boulart. Public domain

Bland de mer kända bestånden kan nämnas vårlekande rügensill, höstlekande östersjösill, höstlekande bottenhavströmming, vårlekande östersjöströmming, vårlekande bottenhavsströmming, vårlekande skageraksill, nordsjösill (Dogger Bank, numera försvunnet), nordsjösill (Buchan), nordsjösill (Banks), nordsjösill (Downs),  norsk vårlekande sill (NVG-sill, atlantoskandisk sill), sommarlekande islandssill och höstlekande islandssill. Det finns förstås många fler bestånd än de som nämnts men de som historiskt och idag står för huvuddelen av de fiskade bestånden är de jag nämnt.

Fiskets historia

Sill har fiskats i stor omfattning sedan vikingatiden, framförallt i Bottenhavet, Östersjön, Skagerak, Kattegatt, Nordsjön, väster om Norge, runt Island och i Engelska kanalen.

Redan på medeltiden överfiskades viss bestånd periodvis Framförallt gäller det det vårlekande beståndet i västra Östersjön som leker kring ön Rügen i Tyskland och ofta kallas Rügensill. Den söker sig till Kattegatt och Skagerak på hösten och sen tillbaka på våren. Den fiskades då i framförallt Öresund under vandringarna.

I övrigt fiskades tidigt stora mängder sill väster om Norge vilket lade grunden för Bergens välstånd och under så kallade sillperioder längs Bohuskusten i Skagerak. Den stora sillperioden på 1700-talet var starten för industrifisket för tillverkning av olja (tran) som sen spred sig ut över världen. Under 1500-talet kom nederländska fiskare att dominera sillfisket i Nordsjön men med tiden kom nordiska fiskare att dominera. Sill fiskades ursprungligen främst med garn eller snörpvad.

Trålfiske

Utvecklingen av trålen innebar att trålfisket från 1900-talets början kom att dominera. Till en början användes bottentrål men sen utvecklade flyttrålen och den är idag helt dominerande när det gäller sillfiske. Snörpvaden moderiserades på 1960-talet och den så kallade ringnoten utvecklades.

Den tekniska utvecklingen gjorde att de fiskade allt för mycket under 1960-talet och 1970-talet vilket ledde till kollapser för sillbestånden i Nordsjön, väster om Norge och runt Island. Under den tiden utvecklades också det moderna industrifiske för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja för användning till foder. Danmark och Norge gick i spetsen för den utvecklingen. Efter några års fiskestopp återhämtade sig dock bestånden men sillen kom därefter att i huvudsak fiskas för konsumtion. Andra arter hade blivit vanligare i industrifisket.

Globala fångster av sill enligt FAO. Bild: Epipelagic Licens: CC BY-SA 3.0

Svenska fiskare utvecklade efter att de utestängdes från Nordsjön år 1975 ett omfattande trålfiske efter sill i Östersjön. Till en början dominerades detta av konsumtionsfiske men då sillen/strömmingen i Östersjön konstaterades ha hög halter av miljögifter fick sillen från Östersjön inte säljas som mat inom EU (förutom i Sverige och Finland som har ett undantag). På grund av gifterna avråds dock fortfarande från konsumtion av sill/strömming från Östersjön.

Dagens fiske

Idag fiskas alltså sill i huvudsak för konsumtion med undantag av sillen i Östersjön. De viktigaste fiskenationerna i Nordostatlanten är Norge, Island och Ryssland medan de viktigaste i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt är Norge, Danmark, Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och Sverige. I Östersjön är de viktigaste fiskenationerna Sverige, Polen, Finland, Ryssland, Estland, Danmark och Tyskland. Bara Finland och Sverige fiskar i Bottenhavet. I Mainebukten och på Georges bank är USA den viktigaste fiskenationen.

Den totala sillfångsten per år är cirka 1,6 miljoner ton. De klart viktigaste fiskeområdena är Nordatlanten inklusive Norska havet, Nordsjön och Östersjön. I sillfisket i Östersjön, Kattegatt, Skagerak och Nordsjön fångas ofta en del skarpsill som bifångst.

Ungefärlig årlig fångst per utvalda bestånd 
  1. NVG-sill, 700 000
  2. Nordsjön, 400 000
  3. Centrala Östersjön, 200 000
  4. Mainebukten/Georges Bank, 90 000
  5. Bottenhavet, 80 000
  6. Island, sommarlekande, 40 000
  7. St. Lawrencebukten, 40 000
  8. Nova Scotia/Bay of Fundy, 30 000
  9. Rigabukten, 30 000
  10. Rügensill, 20 000
Läs också:
Läs mer:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!