Yrkesfiskekonferensens första dag

Yrkesfiskekonferensens första dag. På nationell yrkesfiskekonferens i Uddevalla. En intressant första dag med presentation av den nya organisationen Vi Svenska Fiskare (VSF) såväl som av den ännu nyare organisationen Sveriges Regionala FIskare (eller nåt liknande, det exakta namnet kan jag ha missuppfattat).

Den senare organisationen presenterades av Tommy Lang, ordf. i i Havs- och Kustfiskarnas PO. Tyvärr gjorde han det i samband med att han dömde ut Vi Svenska Fiskare och allmänt var negativ till samarbete. Något som motsades av det samarbete han själv presenterade. Det var inte snyggt. VSF presenterade sig med att det år viktgt att det svenska fisket framträder med en enad röst. Det är nånting jag tycker är viktigt för så splittrade som yrkesfiskarna varit har det medfört att myndigheter och politiker i praktiken har kunnat skita i dem.

Men de som inledde dagen var Anna Olofsson, vikarierande generaldirektör för Jordbruksverket och Anna Ledin, generaldirektör för Havs- och vattenmyndigheten. De inledde med det som kunde förväntas. Inte ointressant men också småtråkigt.

Unga fIskare

Efter presentationen av och diskussionen mellan fiskeriorganisationerna fick tre unga fiskare säga vad de tyckte om framtiden för fisket. De fyra representerade fyra olika fisken, demersalt trålfiske av främst kräfta (Jonathan Gerstel), pelagiskt trålfiske (Eric Gustafsson), burfiske av kräfta (Emanuel Arnstrand) och insjöfiske i Vänern (Richard Bergstrand),

De tre förstnämnda såg med tillförsikt på framtiden men den sistnämnde var inte lika nöjd med det som han såg som framtiden. Gerstel tryckte på nödvändigheten av ett nytt system infördes i det demersala fisket så att de äldre kunde lämna fisket och unga ta över. Eric Gustafssosm påpakde att det var viktigt att kvoterna lades på den lägsta nivån enligt ICES råd.

Klart är också att det under konferensen var fler unga delagare än det varit under tidigare år. Både från norra Bohuslän och från Göteborgs skärgård.

Punkten ICES rådgivning för några viktiga bestånd – hur skall man läsa ICES råd? fick ställas in då föredragshållaren blev akut sjuk.

Riktat mingel med fika – Fiskare möter myndighet och forskare

Därefter följde en nyordning. Ett pass med mingel och möjligheter tat ställa frågor till och diskutera med olika myndigheter och organisationer vid olika stationer. Däribland:

• Jordbruksverket
• Havs- och vattenmyndigheten
  • Tillstånd, licenser och fiskereglering
  • App: Fiskeloggen
  • Kontroll och juridik
• Landsbygdsnätverket
• Transportstyrelsen
• Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Länsstyrelsen Stockholm
  • Säl och skarv
• SLU
• MSC
• LIFE – Low impact fishers of Europé
  • Svartmunnad smörbult
• Livsmedelsverket
• Kustbevakningen

Jag pratade bland annat med Livsmedelverket och sillen och miljögifterna. det var helt kalrt att de inte rekommendarde att barn och kvinnor i fertil ålder inte ska äta sill från Östersjön.

Det hela var som jag ser det mycket lyckat och intressant. Samtidigt med denna punkt visades också flera intressanta filmer om fiske:

• Räktrålning i Skagerack
• Insjöfiske i Hjälmaren
• Laxfiske i Bottenhavet
• Flundrafiske på Gotland
• Siklöjan i Bottenviken och Kalix löjrom
• Sillfiske i Skåne
• Insjöfiske i Bolmen

Livsmedelsberedskap

Sist på dagen följde ett pass om livsmedelsberedskap med förljande delar.

• Livsmedelsstrategin 2.0
• Beredskap och sjömat
• Panelsamtal

Det kom ändå en del intressanta synpunkter under frågestunden och presentationerna. Men då det inte intresserade mig så mycket hängde jag med ganska dåligt på denna punkt. Men klart är att det finns många motsägelsefulla skaer var det gäller detta. Beredskapskvoter, fiske som vanlig under krig. Men en kan tänka att de behövs mer fiske för attf få fram mat  under ett krig och att det då måste ruckas på regler och kvoter. Samtidigt var det väldigt klart att det inte var mycket som var färdigtänkt från myndigheternas sida.

Grundläggande på dagen var att många efterlyste att mer fisk borde gå till konsumtion. Ett mål om 60% ökning av mängden sjömat till konsumtion fördes fram. Enda sättet att uppnå det är att efterfrågan på sill ökar. Fler måste äta sill eller skarpsill annars är det inte möjligt. Problemet finns inte i fisket utan i bristen på efterfrågan, bristen på landningshamnar och bristen på förädlingsanläggningar.

Och i slutändan sätter Livsmedelsverkset rekommendationer stopp för ökad efterfrågan på sill från Östersjön. Äter inte barnen sill kommer de inte heller att äta sill som vuxna. Med skarpsill är det en annan sak. Den är så kortlivad att den inte inehåller några större mängder gifter. Men det finns ingen tradtion att äta skarpsill trots att det är bra mat.