Miljörörelsen har en gammaldags syn på havsmiljön

Det finns idag ingen anledning att säga nej till ett torskfiskestopp i östra Östersjön. Men det är då också nödvändigt med kompensation för de fiskare som blir utan försörjningmöjligheter. Det finns flera möjligheter till det. Direkt ekonomisk kompensation, att låta en kustkvot finnas kvar även i östra Östersjön eller ge dem tillgång till laxfiske.

De som kommer att drabbas av ett torskfiskestopp är ett 50-tal fiskebåtar, de allra flesta mycket små. Cirka 20 av de 50 båtarna är trålare varav cirka 15 är beroende av torskfisket. Två trålare hör hemma i Halland och tre i Göteborgsområdet. Bara två av västkusttrålarna är helt beroende av torskfiske men en kan sluta fiska utan större konsekvenser för ägarna då de också fiskar stora mängder sill och skarpsill med andra båtar. Resten är lokala båtar från östersjökusten. De små fiskar kustnära med garn eller med i havet med backor (långrev). För att garnfisket ska vara möjligt och ekonomiskt gångbart krävs det dock även andra åtgärder.

Men vi ska också ha klart för oss att ett stopp av torskfisket i östra Östersjön inte på något sätt kommer att innebär att torskbeståndet räddas. Och det är här som miljörörelsen inte hänger med.

Det största problemet för torsken är födobrist. Brist på rätt sorts zooplankton när de är små gör att de svälter i ung ålder och inte växer till sig. När de inte växer kan de inte äta skarpsill för de är i stort sett inte större än en skarpsill. Att sluta fiska skarpsill i södra delen av Östersjön som miljörörelsen vill skulle därmed bara förvärra problemen:

– Det är välkommet och helt i linje med vad Naturskyddsföreningen, Sportfiskarna och Världsnaturfonden WWF förespråkat. Vi befinner oss i ett läge där torsken svälter. Om man slutar fiska torskens viktigaste bytesdjur, skarpsill, i området där det finns som mest torsk så kan man öka tillgången på föda och skapa förutsättningar för torsken att återhämta sig, säger Karin Lexén, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Det skulle ge ökad konkurrens om födan, dvs minska torskens tillgång till föda. Skarpsill och torskyngel /liten torsk konkurrerar nämligen om födan. För den torsk som finns idag kan inte äta skarpsill. Den är för liten. Svälten fortsätter därmed. Istället borde det troligen fiskas mer skarpsill för att ta bort konkurrensen om födan med torskynglen. Miljörörelsens uppfattning är faktiskt bara dumheter.

Skarpsillen har också i stor utsträckning flyttat norrut där det finns andra sorters zooplankton som de också kan leva på. Torsken kan på grund av syrebristen inte flytta med. Svälten förvärras. När torsken svälter blir den också mottaglig för sälspridda parasiter som gör torskens kondition ännu sämre och att de inte kan tillgodogöra sig näringen hos det de äter ordentligt. Svälten blir ändå värre.

Grundorsaken till svältförhållandena är två. Havet har blivit varmare vilket gör att det blivit brist på den typ av zooplankton torskynglen äter för den är känslig för högre temperatur. Orsaken till varmare hav är klimatförändringar. Fiskestopp hjälper inte mot klimatförändringar. Det verkar inte miljörörelsen ha insett.

Sälen är inget problem hävdar miljörörelsen. Men det är bevisat och belagt i mängder med undersökningar att säl är ett stort problem för de småskaliga kustnära fisket. Så miljörörelsen och sportfiskarna har fel, de hänger inte med. De har helt enkelt en omodern syn på havsmiljön. Säljakt är nödvändigt för att det kustnära fisket ska överleva.

Miljörörelsen sätter också stort fokus på överfiske. Överfiske, dvs att det fiskas mer än den vetenskapliga rådgivningen, existerar inte i Östersjön idag. Däremot har tidigare överfiske på 1980-talet och 1990-talet med stor sannolikhet bidragit till det svaga torskbeståndet. Men sådant historiskt överfiske kan inte förklara utvecklingen med svält de senaste åren. Det är alltså en fråga som inte är relevant, som inget betyder för dagens utveckling. Miljörörelsen fortsätter ändå att tjata om samma sak. Det är nämligen enkelt att skylla på yrkesfiskarna, en mycket liten grupp i samhället. Miljörörelsens syn på fisket är föråldrad, omodern och gammalmodig.

En annan fråga som miljörörelsen gärna tar upp är övergödningen. Efter att ha varit på Havs- och vattenforum, pratat med liter fortare och tagit del av utvecklingen, går det nog att hävda att även övergödningen som sådan, dvs utsläpp från land av gödningsämnen är ett åtgärdat problem. Ett historiskt problem. Däremot lider havsmiljön i Östersjön fortfarande av konsekvenserna. Även på detta område har miljörörelsen en helt utdaterad verklighetsuppfattning. Det verkar som de saknar förmåga att tillgodogöra sig vad som faktiskt gjorts.

Att fortsätta satsa en massa på att bekämpa övergödning ger mycket små eller inga effekter alls. Att återställa vattendrag, återskapa våtmark etc är saker som både motverkar övergödning och ökar den biologiska mångfalden så det är ändå saker som kan vara vettiga. Men torskbeståndet räddas inte av detta.

Att förbjuda torskfiske på det östra beståndet i någon form och på något sätt är svårt att undvika. Det kommer också att få marginella effekter på fiskenäringen, men de som drabbas kommer att drabbas hårt och helt bli av med sin försörjning om inga kompensatoriska åtgärder vidtas.

Förutom totalt eller partiellt torskfiskestopp bör ytterligare åtgärder alltså vidtas om det blir ett torskfiskestopp i östra Östersjön, exempelvis:

  • Kompensation till drabbade yrkesfiskare
  • Licensjakt på säl och skarv

Miljörörelsen och sportfiskarna måste göra upp med sin gammalmodiga syn på havsmiljön och sin totala blindhet för klimatets avgörande betydelse för utvecklingen i Östersjön. Ett torskfiskestopp kommer inte att rädda torsken. Eventuellt är det nog också så att torsken i östra Östersjön inte går att rädda.

Läs mer:

Advertisements