EU-valet – Vänsterpartiet och fisket

Inlägg nr 6 av 9 i serien EU-valet och fisket

Vänsterpartiet hör till den majoritet av svenska partier som inte har en utformad fiskeripolitik. Det man kan hitta är generella skrivningar som exempelvis ”Fisket ska bedrivas med ekosystemperspektiv och kvoterna ska baseras på vetenskapligt underlag” och ”Den ekologiska produktionen måste få ökat stöd och fiske ska ske utifrån vad ekosystemet tål. Trålning i känsliga områden ska inte tillåtas och ett generellt förbud mot bottentrålning bör införas för att bevara känsliga havsbottnar”.

Det är i stort sett sånt som alla kan hålla med. Förutom det sista om bottentrålning. Ett generellt förbud mot bottentrålning är som jag ser det inte möjligt idag. Förbud vissa känsliga områden och i marina reservat är tänkbart, men knappast i övrigt. Det är inget tvivel om att bottentrålar skadar havets bottnar, men det fiske som inte kan bedrivas på annat sätt än med bottentrål. Forskning kring och utveckling av redskap som kan ersätta bottentrål är däremot något som borde ges stöd.

Jens Holm

Jens Holm

Förutom det ovan citerade har vänsterpartiets ledamot i EU-parlamentet agerat ihop med andra politiska partiers företrädare för att få igenom den nya fiskeripolitiken i EU och riksdagsmannen Jens Holm har fler gånger agerat i fiskerifrågor och tagit olika ställningstaganden som exempelvis stöd för den fiskeripolitik som numera är EU:s även om han i viss hänseenden haft en vilja att gå längre:

– Europeiska Unionen måste bli tydligare och mer ambitiös när det gäller att sätta mål för att fiskbestånden ska återhämta sig och bibehållas på säkra nivåer och undvika beståndskollaps. Fiskebestånden måste bevaras på nivåer som ligger tillräckligt högt över de nivåer som krävs för att producera maximal hållbar avkastning så att de kan uppfylla sina roller i marina ekosystem som rovdjur eller bytesdjur och så att fisket kan bli lönsamt utan fortsatta subventioner. För att uppnå detta måste långsiktiga återhämtnings- eller förvaltningsplaner antas för alla reglerade arter till 2015. Det måste också bli tydligare hur EUs målsättningar ska implementeras. Sanktioner mot de som bryter mot politiken måste också förtydligas.

– Medlemsstaterna själva ska bestämma vilka metoder som minskar kapaciteten i flottan mest effektivt.

– Medlemsstaterna ska ha rätt att införa nationella fiskestopp och stopp för skadliga fångstmetoder för arter/bestånd som man anser behöva ett särskilt skydd.

– Fiske för humankonsumtion ska alltid ges företräde framför fiske till foder.

– Man ska kunna begära att fiskarena kan visa att deras verksamhet inte skadar havsmiljön och att de på ett avgörande vis bidrar till kustsamhällena. Medlemsstaterna ska använda sådana kriterier vid tilldelning av fiskerättigheter.

– I linje med överenskommelsen i Nagoya om att alla skadliga subventioner ska avskaffas borde Sverige driva just detta även inom ramen för fiskepolitiken. Endast målinriktade stöd med tydliga miljövinster ska finnas kvar. Stöd för skrotning av fartyg bör inte heller ges förbehållslöst utan utformade som ett tidsbegränsat engångstillfälle. Ekonomiska styrmedel bör användas för att minska bränsleförbrukning, företrädesvis skatter och avgifter eller åtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter.

– Vi välkomnar förbudet mot utkast, men det måste gälla alla arter och inte bara de kommersiella. Ökat fokus ska läggas på att utveckla mer precisa fiskeredskap och metoder som minimerar upptaget av andra arter än de man fiskar på.

– Kommissionens förslag till förändrade fiskeripartnerskapsavtal med länder utanför EU är ett steg framåt. Men fortfarande återstår mycket att göra. Huvudfokus borde vara att hjälpa utvecklingsländerna att utveckla ett hållbart fiske med lokal förädling, inte att europeiska fiskeflottor ska ges nya områden att fiska i. Det är djupt beklagligt att EU-kommissionen inte ställer som krav att socio- ekonomiska analyser ska göras inför alla fiskepartnerskapsavtal. EUs finansiering till fiskeresurser i tredje land måste upphöra snarast möjligt.

– Det är inte helt klart vad förslaget om regionalisering kommer att leda till. Vi vill ha tydligare skrivningar som ökar medlemsländernas samt regionernas inflytande förutsatt att man lever upp till fastslagna mål för bestånd och hållbarhet.

– Miljödimensionen i RACarna behöver stärkas.

– Den offentliga finansieringen till marknadsordning bör minska – Strävan efter att minska den administrativa bördan måste kombineras med förstärkt miljöhänsyn och förbättrad datakvalitet

– Förslaget inte går tillräckligt långt vad gäller konsumentinformation. Kraven på tydligare och noggrannare ursprung, art, bestånd, fångst- och odlingsmetod, fångstdag och fiskebåt bör skärpas så att spårbarhet kan garanteras.

Dessa åsikter delas också av Miljöpartiet som dock i motsats till Vänsterpartiet har utformat en fiskeripolitik. Det finns ingenting i de av Jens Holm uttryckta åsikterna som är anmärkningsvärt för utom att han tycks försvar det uridiotiska systemet med utsläppsrätter. Visserligen är bränsleåtgången och subventioner av bränsle ett problem inom fisket. Men det åtgärdas bäst genom att subventioner tas bort och incitament för att gå över till bränslesnålare fiske gynnas. Inom det pelagiska utsjöfisket betyder bränslesnålhet ofta större båtar som inte så ofta behöver gå hela vägen från fiskevattnen i Nordsjön till hamnar för att lossa fångad fisk lika ofta. Kanske inte vad Vänsterpartiet har i åtanke dock.

Hur vänsterpartiers fiskeripolitik i allmänhet brukar se ut går att se genom att studera vad danska Enhedslisten och norska Rødt formulerat.

Läs också:
En kritik av vänsterns fiskeripolitik
Fiskeripolitik – Enhedslisten och fisket

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Serienavigation<< EU-valet – Moderaternas fiskeripolitikEU-valet, fiskeripolitik och kristdemokraterna >>
Advertisements