Bolagsägda fiskebåtar

Idag omvandlas fiskares traditionella partrederier till aktiebolag. Ägare är dock de olika fiskarfamiljer som redan tidigare varit ägare av partrederierna. Det är också färre delägare i en fiskebåt idag än det var förr. Så var det kanske inte under 1900-talet, men utvecklingen mot färre ägare startade redan på 1970-talet i samband med den kris som då drabbade svenskt fiske och som fortfarande märks av i den överkapacitet och överetablering som finns.

Antalet institutionella placerare eller delägare i svenska fiskebåtar är dock minimalt för att inte säga obefintligt. Detta är däremot vanligt och har länge varit vanligt i Danmark och Norge. Det har också förekommit i Sverige. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet köptes ångtrålare för att användas i svenskt fiske. Flertalet av dessa inköptes av storredare i Göteborg och Uddevalla, en del ägdes till och med av brittiska rederier. Några ägdes av diverse spekulativa investerare, andra av traditionella rederier. Ångtrålarna blev ingen långvarig företeelse i svenska vatten utan istället tog fiskarägda båtar med tändkulemotorer över. Dessa båtar ägdes oftast via partrederier, en mycket gammal ägarform inom sjöfarten.

Tre ångtrålare i Göteborgs hamn.

Tre ångtrålare i Göteborgs hamn. GG 56 Norman längst ut. Slutet på 1920-talet eller på 1930-talet.

Nästa period som det fanns fiskebåtar ägda av kapitalintressen utan egen aktivitet i fisket var när de första ståltrålarna inköptes till den svenska fiskeflottan. Några av de allra första och några av de största bland de tidiga ståltrålarna ägdes av investerare utan egen personlig aktivitet som fiskare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!