Burfiske av kräftor

Inlägg nr 12 av 14 i serien Svenskt fiske 2014

I detta sammanhang handlar det om havskräftor. Den kräfta som räknas här på den västsvenska kusten. Cirka 25% av den svenska kräftfångsten görs med bur. Resten tas med trål, därav det mesta med ristförsedd trål. Ristförsedd trål kräver tillstånd och ger möjlighet att på vissa håll fiska innanför trålfiskegränsen. 94 fiskebåtar har sådant tillstånd. För burfiske krävs också tillstånd. Det är för att försöka undvika överetablering på detta område.

Burfiske på kräfta bedrivs i huvudsak av små enmansbåtar eller tvåmansbåtar och många fiskar också krabba och hummer med burar och tinor. 102 båtar har tillstånd att fiska kräfta med bur. För några båtar finns två tillstånd utställda på olika personer så antalet tillstånd är något högre än antalet båtar. Det finns också enstaka personer som har tillstånd för flera båtar.Det är nästan bara båtar i Bohuslän som har tillstånd att fisk med bur, men även ett antal i norra Halland.

Av de båtar som har tillstånd att fiska kräfta med bur har GG 1 Grimskär, GG 760 Tärnskär, GG 765 Gideon, LL 97 Zenith,  SD 95 Mia och SD 277 Jungman också tillstånd att tråla kräfta med ristförsedd trål.  GG 681 Stella, GG 765 Gideon, LL 44 Marie III, LL 432 Marita, LL 714 Shetland, och SD 401 Fredrika fiskar också med garn och ingår i effortsystemet för fiskfiske.  Grimskär, Zenith och Mia ingår också i effortsystemet för fisk då båten också fiskar med trål utan rist. Stella och Marie III fiskar också med andra passiva fiskeredskap.

En del burfiskare ägnar sig tidvis åt sillfiske på den pelagiska kustkvoten i syfte att skaffa agn. Andra fiskar såväl sill och makrill med garn för avsalu. Andra fiskar sill och skarpsill med snörpvad.

Burfiske av kräfta är ett småskaligt kustnära fiske som anses vara mycket skonsamt för havsmiljöer, har små bifångster och är klimatvänligt. Med andra ord ett fiske som uppmuntras av många. Ett miljövänligt och småskaligt fiske. Burfiske är ovanligt i Danmark och inte lika vanligt i Norge som i Sverige.

Andra källor: Havs- och vattenmyndigheten

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Serienavigation<< Svenskt pelagiskt fiske med dansk flagg år 2014Räkfisket i Gullmarsfjorden >>
Advertisements
  • Urban Bryngeld

    Burfisket innebär total katastrof för kräftbeståndet på lång sikt. I decennier har båtarna legat och trålat på ”överskottet” som sprungit ut och betat i lerrännorna, nu håller vi på att utrota basen för hela beståndet genom att en fiskemetod som målmedvetet inriktar sej på att plocka stora rombärande honor på dålig stenbotten favoriseras. Som bonus kommer vi knäcka ryggarna på ett antal ungdomar som kommer behöva kostsam vård och rehabilitering i framtiden. Trålfisket har ”automatiskt” fredat stora delar av beståndet och uppväxtplatserna pga omöjligheten i att tråla över för dålig botten, vi har haft ”marina reservat” i decennier som vi nu öppnat för fiske. Men kom inte och gråt ut för mej när den sista kräftan och hummern är tagen, jag är ju bara en industrialiserad monsterfiskande lobbyist som man inte skall lyssna på…

    • Jag är än så länge inte påläst om burfiske så jag vet inte om det du skriver är sant, men så mycket vet jag att inget kan tas för givet i samband med fiske. Det med kroppen är förstås sant. Småskaligt burfiske tar förstås hårt på kroppen. Det gör ju storsklaigt också om det går till så som i Deadliest Catch, men kanske inte i Norge.

      Garnfiske framhålls ju ofta som mycket miljövänligt, ändå är vissa garnfisken totalförbjudna på många ställen (drivgarnsfiske). Garn fångar också mycket fågel och bifångst av arter som inte är målarter är vanligt.

      Urban, ironi är svårt på Internet. En del missuppfattar säkert. Jag gör det ju ofta. Men tänk nu på att ni stora fiskare betalar mig för att tycka som ni, det har jag läst på internet. Visserligen har jag inte sett till några pengar, men det måste väl vara sant då nån skrev det? 😉