Svenska fiskare har under senare år skaffat sig fiskebåtar med dansk flagg och investerat i danska fiskerättigheter. Detta gäller dock i stort sett endast det pelagiska fisket. En förhållandevis stor del av de pelagiska fiskerättigheterna i Danmark tillhör därmed svenska fiskare som fiskar med danskflaggade båtar.
Orsaken till detta är flera. I danskt fiske har traditionen med fiskarfamiljer och familjeägda fiskeriföretag me flera generationers aktiva fiskare på samma båt försvunnit. I Sverige lever detta kvar. Många svenska fiskebåtar tillämpar dessutom urgamla kollektiva system när det gäller fördelningen av inkomsten. I Danmark är det vanligt med fiskebåtsägare som inte är aktiva fiskare, något som i praktiken inte existerar i Sverige. I Danmark är de flesta på en större fiskebåt löneanställda, i Sverige är de flesta familjemedlemmar. Detta är en av de saker som lett till att det inte finns någon förnyelse i det danska fisket. Det är helt enkelt så att det inte funnits några danskar som velat ta över det fiske och de fiskerättigheter som svenskarna istället införskaffat. De olika organisationsformerna har gett svenskt fiske konkurrensfördelar. Kollektivitet och solidarisk fördelning av inkomsten har visat sig vara bättre i fisket än den dansk modellen med kapitalstarka utomstående ägare/redare.
Historiskt är det också så att det är svenskarna som varit utsjöfiskare av pelagisk fisk (sill, makrill, skarpsill etc) i mycket större utsträckning än danskarna. Först efter att svenskarna utestängts från sin traditionella fiskevatten i Nordsjön genom utvidgningen av fiskegränserna vid mitten av 1970-talet skapades en situation när danskarna kunde bli större sillfiskare i Nordsjön och Skagerak än svenskarna. Det som hänt under senare år kan därmed också ses som ett sätt att köpa tillbaka de fiskerättigheter som fiskarna i Sverige en gång i tiden förlorade på grund av olika politiska beslut som de svenska fiskarna inte kunde påverka men drabbades av.
Svenska fiskare expansion utomlands har också möjliggjorts genom förändringar i den svenska fiskeripolitiken samt genom politiska beslut på EU-nivå. När yrkesfiskare kunde lämna det pelagiska fisket i Sverige genom att sälja fiskerättigheter gav det en möjlighet att köpa fiskerättigheter i andra lände är efterfrågan var mindre. Sålunda började svenska yrkesfiskare ägna sig åt fiske med båtar flaggade i Danmark, Tyskland (det gör också danska fiskare), Finland, Polen, Västsahara, Mauretanien och en del andra länder.
Det här också till saken att pelagiska svenska fiskare alltid landat det mest av sillen och skarpsillen (brislingen) i Danmark, framförallt i Skagen. Att då ha sin båt i Skagen förefaller inte speciellt konstigt. Havet är för kustbefolkningen i Bohuslän och Nordjylland något som förenar och de talade dialekterna på Rörö (där två av de kritiserade företagen hör hemma) och i Vendsyssel är väldigt lika. Danska och färöiska fiskare har historiskt arbetat på svenska fiskebåtar och omvänt. Svenska fiskare är sen länge huvudintressenter i FF Skagen, en av Danmarks stora fiskmjölsfabriker. Detta gäller oavsett om de har svenskflaggade eller danskflaggade båtar.
Att kritisera svenska fiskarfamiljer som fiskat i mer än 100 år för att köpa upp fiskerättigheter i Danmark är inte annat än oseriös nationalism. Något som kunnat förväntas från Dansk Folkeparti, men inte från Greenpeace. Det handlar inte om några storkapitalister direkt, utan om faktiskt om mer än 100 år gamla familjeföretag som i två fall hör hemma på en mycket liten ö mitt ute i havet där det inte finns nåt annat att leva på. Ett levande fiskeläge där fiskarkulturen levt kvar på ett mycket bättre sätt än någonstans i Danmark. Det är befängt att Greenpeace väljer att kritisera detta.
De svenska yrkesfiskarna som köpt fiskerättigheter och båtar i Danmark är inga storkapitalister även om en del av dem är ganska framgångsrika. De är aktiva fiskare som driver familjeföretag med bas i ett lite fiskeläge mitt ute i havet, två timmars resa (med buss eller bil och färja) från Göteborg. Ett fiskeläge som i motsats till andra liknande platser klarat av att överleva trots sitt isolerade läge. Vad vill egentligen Greenpeace när de kritiserar sådant?
Greenpeace har också polisanmält Themis Fiskeri A/S, Astrid Fiskeri A/S och Gifico ApS. Enligt NaturErhvervstyrelsen stämmer inte heller de uppgifter som Greenpeace redovisar om vilka som yrkesfiskartillstånd i Danmark. Polisanmälan saknar därmed grund.
Läs mer:
- Svenska pelagiska fiskerättigheter i Danmark 2015 – Östersjön
- Svenska pelagiska fiskerättigheter i Danmark 2015 – Västerhavet
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Themis Fiskeri A/S, Astrid Fiskeri A/S, Gifico ApS, Danmark, Danska fiskare, Greenpeace, Yrkesfiske, Fiskerätttigheter, Pelagiskt fiske, Rörö
PS. Det kan ju nämnas att även färingar köpt upp en stor del av fiskerättigheterna i Danmark. Av de 12 stora pelagiska fiskebåtarna som tillhör DPPO är det faktiskt bara 4 som ägs av danskar. 4 ägs av svenskar, 3 av färingar och 1 av en nederländare. Greenpeace har dessutom missat den tredje största svenska innehavaren av pelagiska fiskerättigheter i Danmark så nån riktig koll har de inte heller.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på “Orimlig kritik från Greenpeace mot svenska fiskare”
Kommentarer är stängda.