Enhedslistens fiskeripolitik bygger på en felaktig verklighetsuppfattning

Det är inget fel på de allmänna grunduppfattningarna som utgör basen för Enhedslistens fiskeripolitik så som de uttrycks i Enhedslistens fiskeripolitiska program:

1. Befolkningens fælles ejendomsret til havets ressourcer skal gå foran enkeltpersoners private ejendomsret.

2. Den menneskelige påvirkning/udnyttelse af økosystemerne (det økologiske fodaftryk) skal være så lille som muligt og må aldrig overskride økosystemernes bæreevne.

Det finns inte heller några partier eller organisationer som har andra uppfattningar i dessa frågor på det generella planet. Problemen uppstår när det hela ska konkretiseras. Vad betyder det att havets resurser är allas gemensamma egendom och hur ska vi förvalta denna egendom så att vi inte utnyttjar den för hårt och vi inte kan nå upp till den andra målsättningen.

Traditionellt har fisken alltid varit en fri resurs för alla att använda. Det ledde till en katastrof för fisket på 1970-talet då sillen tog slut i både Nordatlanten och Nordsjön. Då införde de flesta länder nationella ekonomiska zoner och begränsningar av fisket på olika sätt. För att få fiska blev yrkesfiskare tvungna att ha licenser och tillstånd. Fisket blev inte längre fritt utan bara till för en mindre grupp människor. Vilka detta var och hur mycket de skulle få fiska bestämdes av staten genom politiska beslut.

Maximala fiskekvoter infördes liksom andra regleringar. Men problemen i fisket kvarstod. Överfisket var galopperande och antalet båtar var alldeles för stort. Följden blev olympiskt fiske och investeringar som ledde till ökad överkapacitet och ökat överfiske. Som en konsekvens följde lönsamhetsproblem, illegalt fiske. Överfisket fortsatte. För att få ner antalet fiskebåtar infördes skrotningsbidrag och annat. Överkapacitet och överetablering kvarstod. Överfisket likaså. Inget tycktes hjälpa. Trots att fisket nu reserverats för en mindre grupp människor, vilket väl måste anses vara en slags privatisering, fortsatte överfisket och olagligheterna.

För att få bukt med överkapaciteten, dvs det mycket stora överskottet på fiskebåtar och fiskerikapacitet införde Danmark individuella överförbara fiskerättigheter, först i det pelagiska fisket 2003 och senare också i det demersala fisket och industrifisket 2007.

Antalet fiskebåtar minskade därefter kraftigare än tidigare, men minskningen var ojämn. Antalet små fiskebåtar slutade i princip att minska när överförbara fiskerättigheter infördes i det demersala fisket. Däremot minskade antalet medelstora fiskebåtar mycket kraftigt. Fisket var inte längre reserverat för en viss grupp av människor genom politiska beslut utan nu kunde även andra börja fiska. Friheten för de som var yrkesfiskare ökade då de på ett bättre sätt kunde planera sin verksamhet. Överkapaciteten försvann, överfisket likaså. Detta är verkligheten.

Enhedslistens verklighetsbeskrivning uppvisar ingen likhet med detta. I deras version är det istället de överförbara fiskerättigheterna som orsakat överfisket. I deras version orsakar stora trålare alla problem. Det är en felaktig verklighetsbeskrivning och genom att grunderna till de konkreta åtgärderna är felaktig så blir också de föreslagna lösningarna fel. Genom att problemen inte är de som Enhedslisten tror vill de genomföra åtgärder som inte fungerar, förvärrar situationen, leder till överfiske och byråkrati samt ger färre arbetstillfällen.

Danskt fiske består av tre delar.

1. Storskaligt pelagiskt fiske (fisk på fiskarter som lever fria i vattenmassorna och inte när botten) med snörpvad (ringnot) och flyttrål (pelagisk trål) som bedrivs långt ute till havs med stora och mycket stora båtar. Detta fiske är inriktat på konsumtion och det rör sig i stort sett enbart om sill- och makrillfiske.
2. Industrifiske för fiskmjölstillverkning. Bedrivs säsongsvis och av både medelstora och stora båtar. Bedrivs med snörpvad, flyttrål och i mindre utsträckning med bottentrål och semipelagisk trål (tobistrål). De flesta stora pelagiska fiskebåtar deltar också i detta fiske. En mycket stor del av de båtar som används i detta fiske innehar inte några egna fiskerättigheter (kvoter) utan hyr in dem. Det gör även många av de medelstora båtar som normalt fiskar demersalt för konsumtion men som också deltar i industrifisket.
3. Demersalt fiske (fiske på bottenlevande arter) för konsumtion. Bedrivs i huvudsak av små båtar men också av några medelstora som fiskar ute till havs. De båtar som ägnar sig åt pelagiskt fiske får bara inneha mycket begränsade fiskerättigheter när det gäller demersalt fiske och deltar inte i detta fiske. De båtar som fiskar demersalt långt ute till havs konkurrerar inte med de båtar som fiskar kustnära. De fiskar inte på samma ställen och ibland inte ens på samma bestånd. Det betyder att det ena inte med nödvändighet utesluter det andra.

Stora och små båtar konkurrerar helt enkelt inte med varandra i nån större utsträckning och de fiskar på helt olika fiskbestånd och oftast på helt olika arter. Därför är de flesta åtgärder som syftar till att ta ifrån stora båtar kvoter (fiskerättigheter) och ge dem till små dömda att misslyckas. De små kan inte fiska på de platser som de stora fiskar på oavsett vilken fiskart det handlar om. Motsättningen mellan småskaligt fiske och storskaligt fiske finns helt enkelt inte. Det betyder att alla sådan beslut och åtgärder kommer att leda till minskat fiske, minskad sysselsättning och minskad befolkning på kusten. Kanske inte riktigt vad Enhedslisten vill med sin fiskeripolitik, men den effekt den i verkligheten kommer att ha.

Enhedslistens politik kommer inte att skaka liv i dansk kustsamhällen.

10 stora båtar ger 100-150 arbetstillfällen. För att ge samma sysselsättning krävs 50-75 små och medelstora båtar. Det senare innebär fler båtar som fiskar på de kustnära fiskbestånden som därmed riskerar att överfiskas kraftigt. Det kan bli resultatet av Enhedslistens fiskeripolitik.

Enhedslisten vill avskaffa det förvaltningssystem som löste det danska fiskets grundläggande problem och vill införa det system som fanns innan. Det system med byråkratiskt reglering och utan enskilt ansvar hos yrkesfiskaren själv. Enhedslisten vill återinföra det system som skapade de stora problemen med överkapacitet, olagligheter och överfiske i det danska fisket. Det gör att Enhedslistens fiskeripolitik framstår som helt orimlig, oseriös och totalt verklighetsfrämmande.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fiske, Danmark, Industrifiske, Pelagiskt fiske, Demersalt fiske, Enhedslisten, Fiskeripolitik, EU, Skrotningsbidrag, Individuella överförbara fiskerättigheter, Överkapacitet, Överfiske, Kvoter, Samhälle, Politik