Svenskt laxfiske 2015-2017

Inlägg nr 13 av 13 i serien Fisket i Sverige 2015-2017

Fiske efter lax i Östersjön sker idag främst kustnära i Bottenhavet och Bottenviken, men mindre kvantiteter fångas även i norra egentliga Östersjön och kring Gotland enligt rapporten Aqua reports 2018:3 Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-2015. Fisket efter lax sker främst med fällor och ryssjor, där även sik är en vanlig målart. Utbredningen av hamnar där laxen landas speglar i stort utbredningen av fångster, men de viktigaste hamnarna för landning av lax är Luleå, Nikkala och Seskarö där 15 procent vardera av laxen landades 2015.

Yrkesfisket efter lax regleras av Sveriges kvot i EU:s Totala Tillåtna Fångstmängd (TAC). För lax anges TAC i antal individer istället för i vikt som för andra arter. Den svenska kvoten fördelas av Havs- och vattenmyndigheten mellan delområden i Östersjön, det vill säga egentliga Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. I Bottenviken delas kvoten upp mellan vild och kompensationsodlad (fettfeneklippt) fisk. Fördelningen av kvoter nationellt görs för att styra fisket mot kompensationsodlad fisk och stärka de vilda laxstammarna. Under en lång period var TAC så hög att den inte utgjorde någon begränsning för fisket. Först 2012 sänktes TAC till en så låg nivå att det svenska fisket fyllde sin kvot.

Yrkesfisket efter lax regleras även genom fredningsområden och fredningstider, minimimått och redskapsbestämmelser. Här kan beslut fattas inom EU, genom förhandlingar mellan länder, nationellt eller regionalt av länsstyrelserna. Till exempel förbjöds fisket med drivgarn 2008 inom EU, medan fisket med långrev i Östersjön förbjöds i Sverige 2013. Syftet med drivgarnsförbudet var att minimera bifångsterna av marina däggdjur och fåglar i yrkesfiske. Men förbudet påverkade också laxfisket i stor utsträckning. Det nationella långrevsförbudet togs för att öka skyddet för den vilda laxen i Östersjön och också för att möjliggöra att laxen i så stor utsträckning som möjligt fångas från älvar som har en hög produktion (i motsats till från de svaga laxälvarna där fiskets påverkan behöver minimeras). Det innebär att yrkesfisket efter lax idag bedrivs med fällor längs kusten framför allt i norra Sverige.

Då fisket bedrivs nära land kan fisket vara förbehållet fiskevattenägaren. Många yrkesfiskare arrenderar därför fiskevatten av fiskevattenägare. Alternativt söks tillstånd av Länsstyrelsen för att få bedriva fiske på allmänt vatten. I Östersjön sker fisket både på vild och odlad lax. Den odlade laxen planteras ut för att kompensera för den förlust av vild lax som skett i och med byggnationen av vattenkraftverk i många utav vattendragen i norra Sverige.

Fiske med lax i Östersjön bedrevs 2015 av 124 fiskebåtar, vilket är en minskning med 50 båtar sedan 2003. Minskningen har skett i södra Östersjön (inklusive Öresund), till skillnad från norra Östersjön, vilket är en följd av regleringen av fisket och förbuden mot fiske med drivgarn och långrev. Yrkesfisket på lax sker generellt med öppna, små båtar under 10 meter. Av de 124 aktiva fiskebåtarna stod ungefär en tredjedel (44 båtar) för 80 procent av den totala landningen och 67 procent av den totala ansträngningen i fisket efter lax 2015.

Av redskapen som användes 2015 i fisket efter lax i Östersjön utgjorde fällor 96 procent av den totala ansträngningen. Även om lax fångas i andra redskap så sker det riktade fisket efter lax i stort sett enbart med fällor och ryssjor. För att kunna bedriva fiske utan att direkt drabbas av sälskador sker fällfisket idag i stor utsträckning med sälsäkra redskap, där ett pontonfiskhus (så kallad push-upfälla) skyddar fångsten. Konflikten mellan fisket och de ökande sälpopulationerna har påverkat fisket i stort på olika sätt sedan slutet av 1990-talet.

I samband med minskning i antalet fartyg som fiskar lax i södra och egentliga Östersjön så har även det totala antalet dagar till sjöss minskat under perioden 2003-2015. Minskningen i antalet fiskedagar skedde efter 2011 och anledningarna till detta kan vara flera. Sannolikt har förbudet 2008 att fiska med drivgarn, och förbudet 2013 mot att fiska med långrev, men minskningen kan möjligen också förklaras med den ökade produktionen av norsk odlad lax, samt att TAC har minskat under samma period. Eftersom tillgången på vuxen fisk från de starka laxälvarna i sin tur har ökat, så fiskas den svenska kvoten också upp på kortare tid, och med mindre ansträngning. Likaså kan avsättningen och priset på lax och därmed incitamentet att fiska, ha påverkats av bestämmelserna kring dioxin.

Fällor och ryssjor har varit det primära fångstredskapet under hela perioden 2003- 2015 och längst med hela kusten. Ryssjor användes mera frekvent under första halvan av 2010-talet. Anledningen till att användandet av ryssjor har sjunkit hänger sannolikt ihop med att ryssjorna ersatts med mer sälsäkra redskap, så kallade push-up-fällor. Fisket i Östersjön sker främst under sommarmånaderna juni till augusti, men en del fiske äger också rum maj, september och oktober.

Av de totalt 124 fiskebåtar som landat lax från Östersjön 2015, var det 108 stycken som kan anses aktiva, det vill säga, att de landat 10 procent eller mer än den genomsnittliga landningen per båt, i fiskeriet. Av de 108 fartyg som kategoriserades som aktiva i laxfisket, var 64 fiskebåtar, eller 56 procent, också aktiva i ett eller flera andra fiskerier. 60 båtar fiskade även med andra passiva redskap i norra Östersjön och 6 med passiva redskap i centrala och södra Östersjön. Endast en båt fiskade i vardera tre, fyra och fem andra fiskerier.

I praktiken är det kustnära fisket med passiva redskap och laxfisket samma fiske. Att behandla laxfisket separat är enbart rimligt om det fortfarande förkommit ett drivgarns- eller långrevsfiske i egentliga Östersjön. Fast kanske ändå inte då det fisket i allmänhet bedrevs av samma båtar som fiskar torsk med långrev och då kanske de båda fiskena borde behandlas som ett fiske medan laxfisket Norrland bor var en del av det passiva fisket längs Norrlandskusten. Laxfisket har också stark samhörighet med siklöjefisket då det i stor utsträckning handlar om samma yrkesfiskare även om de använder olika båtar.

Laxfiskebåtar, landad mängd år 2017, lax, sik, siklöja

HA 121, 11, 2, 2
SN 4, 10, -, –
HA 137, 9, 2, –
UÅ 24, 5, 1,-
HA 120, 5, -, –
GE 117, 4, 2, –
LÅ 61, 4, 1, –
HA 127, 4, -, –
HA 21, 4, 2, –
LÅ 54, 4, -, –
PÅ 16 Brottsjö, 3, -, 106
UÅ 62 Filip, 3, 1, –
GE 29, 3, -, –
GE 74, 3, -, –
HA 148, 3, -, –
HA 42, 3, -, –
HND 2, 2, -, –

PÅ 16 Brottsjö är en siklöjetrålare. Ingvar Lerdin som äger HA 121 äger också siklöjetrålaren HA 23 Ramona, Thomas Innala äger HA 137 samt siklöjetrålaren LÅ 42 Lillan, Arne Luthström äger HA 120 och siklöjetrålaren HA 4 Sarlut, Bröderna Ökvist HB äger LÅ 61 samt siklöjetrålarna LÅ 17 Junkön och LÅ 19 Junkön, Allan Luthström äger HA 21 och HA 18 Rebecka, Lennart Sundström äger LÅ 54 och siklöjetrålaren LÅ 18 Nova, Kjell Strömbäck äger HA 148 och siklöjetrålaren HA 24 Lutskär, Kent Karlsson äger HA 42 samt del i HA 30 Vilma och Hans Frölander äger HND 4 Johlin V samt HND 2. Sannolikt är det väl så att de fiskare som fiskar i Bottenviken med passiva redskap och inte äger en siklöjetrålare arbetar på siklöjetrålarna under de 5 veckor detta fiske pågår.

I fisket efter lax landades 2013-2015 i genomsnitt 235 ton per år till ett värde av drygt 6,5 miljoner kronor. Detta motsvarar 0.1 procent av mängden och 0,7 procent av värdet av det svenska fisket som helhet.

I fisket efter lax i Östersjön landas främst lax. Sik och öring fångas ofta samtidigt. I laxfisket 2013-2015 utgjordes landningarna i genomsnitt av 78 procent lax, 13 procent sik och 5 procent öring. Lax, sik, och öring är även de ekonomiskt dominerande arterna i fisket efter lax och står för 99 procent.

Lax, sik och öring som landas i fiskeriet har i stort samma fångstutbredningsområden. Fångsterna är utspridda längst kusterna i Bottenviken och Bottenhavet, men är störst i norra delen av Bottenviken för lax och sik. Siklöja fångas endast i skärgården i norra Bottenviken. Siklöjan är generellt inte en målart i laxfisket, men är inkluderad här då några av de redskap som definierar fiskeriet troligen har använts för att fiska siklöja.

Lax har naturligt dominerat i landningen och landningsvärdet i detta fiskeri under hela den undersökta tidsserien från 2003. 2015 landades 187 ton lax i fisket till havs och på kusten, vilket är en successiv minskning sedan 2003. Yrkesfisket i Sverige landade 2015 totalt 252 ton, varav 65 ton fångades i älvarna. Därtill landades nära 150 ton till i det icke licensierade fisket, fritidsfisket och avelsfisket. Det totala landningsvärdet i laxfisket minskade drastiskt mellan 2012 och 2013, till skillnad från landningsvikten.

När det gäller bifångster finns inga uppgifter då ingen provtagning görs.

Läs också:

Serienavigation<< Fiske med passiva redskap i norra Östersjön 2015-17
Advertisements