Csaba Perlenberg och torsken

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Csaba Perlenberg är ledarskribent på GT. Nu har han skrivit om torsken. Han är ganska försiktig i sitt tyckande för det är uppenbart att han är medveten om att han vet ytterst lite om fiske och havsmiljö. Han vill att trålningens effekter ska undersökas mer. Men han blandar ibland ihop äpplen och päron.

I Skagerak och Kattegatts (Västerhavets) kustområden försvann torsken för 40 år sen. Perlenberg verkar tor att det är ett akut problem som uppstått idag. I Kattegatt förekom länge ett för stort fiske (överfiske), men så är inte fallet idag. Varken i Skagerak, Kattegatt, Nordsjön eller Östersjön. Anledningen till att ICES vill begränsa fisket i Östersjön har förstås inte något att göra med SLU Aquas provtrålningar i Skagerak och Kattegatt att göra som Perlenberg tror.

Visserligen beslutar EU:s ministrar ofta om större kvoter än ICES rekommendationer när de gäller torsk i Östersjön. Det är oansvarigt och onödigt. Men nåt överfiske förekommer inte ändå, vilket Perlenberg tror. Detta då det faktiskt inte fiskas mer än vad ICES rekommenderat.

Perlenberg blandar också ihop de östra och västra beståndet. I det östra beståndet fiskas inte kvoten upp och så har det varit i många år. I det västra beståndet utnyttjas dock kvoten fullt ut.

I slutet av artikeln visar han också upp sin okunnighet på området. Visserligen bottentrålas det inte i Öresund. Faktum är att det aldrig bottentrålats där. Men i Bohusläns fjordar (med undantag av Gullmarsfjorden där det dock finns torsk kvar) och inne vid kusten har det heller aldrig nånsin bottentrålats. Det har alltid varit förbjudet. Ända sen bottentrålningen uppfanns för mer än 100 år sen. Där finns ändå ingen torsk. Bottentrålningen kan alltså inte vara problemet.

I Östersjön bottentrålas det på cirka 25% av bottnarna. Att bottentrålning skulle ligga bakom problemen i Östersjön är därför mycket osannolikt. I större delen av Kattegatt är bottentrålning idag inte existerande eller inte tillåten. Torsk får inte fiskas men landas om den tas som bifångst. Perlenberg och mån andra är ute och cyklar på detta område.

Det är däremot fastlagt att bottentrålning orsakar skador på lerbottnar samt förändrar artsammansättningen och därmed också ekosystemet. Det är också belagt från räktrålningen i Gullmarsfjorden att regelbunden bottentrålning kan öka avkastningen, dvs mängden räka och/eller fisk i ett område. På sandbottnar är det klarlagt att bottentrålning inte orsakar några skador alls. På grusbottnar är skadorna marginella. På stenbottnar bottentrålas det inte. Det finns faktiskt en massa forskning om detta och när forskarna säger att de vill ha mer forskning så handlar det mer om att de vill skyla över sin osäkerhet och dölja de resultat och den verklighet som talar mot deras politiska uppfattningar i frågan än ett faktiskt dåligt kunskapsläge.

Slutligen har dock Perlenberg rätt när han skriver att bottentrålning inte kan stoppas. Men samtidigt har han inte förstått konsekvenserna av stoppad bottentrålning för han tror att det går, men inte omedelbart. Ingen löjrom, ingen räka, ingen kräfta, ingen fisk. Bara sill, skarpsill, makrill, ansjovis, sardin, taggmakrill, blåvitling och lax. I praktiken inget svenskt kustnära fiske förutom strömmings- lax- och sikfisket i Norrland. Bara det storskaliga pelagiska fisket skulle finnas kvar. Färre än 20 fiskelägen skulle finnas kvar. Rörö, Fotö, Hönö, Donsö, Fiskebäck, enstaka båtar i Rönnäng, Simrishamn, Gävle, på Dyrön och Gotland och några småställen i Norrland.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.