Flera fiskeriorganisationer har haft åsikter inför Havs- och vattenmyndighetens (HaV) remiss om det pelagiska fisket. De som svarat är Swedish Pelagic Federation PO (SPF), Sveriges Fiskares Producentorganisation (SFPO), Havs- och Kustfiskarnas Producentorganisation (HKPO), Gävlefisk PO (GFPO) och Sveriges Yrkesfiskares Ekonomiska Förening (SYEF).
SPF organiserar ett 30-tal fiskebåtar, dvs i stort sett alla som ingår i det pelagiska systemet samt några som inte gör det utan fiskar på kustkvoten. SFPO har cirka 250 medlemmar varav en del som fiskar på den pelagiska kustkvoten från norra Bohuslän till Norrbotten. HKPO organiserar ett 50-tal fiskare i framförallt norra Bohuslän och Halland varav ett mindre antal också fiskar på den pelagiska kustkvoten. Gävlefisk organiserar främst yrkesfiskare som fiskar på den pelagiska kustkvoten i Bottenhavet och SYEF organiserar 10-talet småskaliga yrkesfiskare som fiskar med passiva redskap, främst i Blekinge, och Småland samt på Öland.
GFPO har också som en bilaga till sitt tyckande lämnat ett förslag från dem själva ihop med Västernorrlands Kustfiskare och Hälsingefiskarna. Den Pelagiska kustkommittén som är ett samarbetsorgan mellan SPF och SFPO har stått för huvuddelen av SFPO:s svar.
Det mest omfattande svaret på HaV:s förfrågan om åsikter innan remissen gick ut har SPF inkommit med vilket är naturligt då det framförallt är deras medlemmar som berörs av förvaltningen av det pelagiska fisket. Även Gävlefisk och Pelagiska kustkommittén har lämnat ganska omfattande svar.
SYEF:s svar är kortfattat och de konstaterar att införandet av pelagisk systemet varit framgångsrikt men att det återstår problem vad det gäller den pelagiska kustkvoten i östra Östersjön som vissa år snabbt tagit slut. De önskar en ökad kustkvot för att lösa detta problem.
Ett längre svar har kommit från HKPO. De ägnar sig i stor utsträckning åt att kritisera andra fiskare, de som fiskar med stora båtar inom det pelagiska systemet. Kritiken är missriktad och felaktig.
Inom det pelagiska systemet finns det omkring 30 båtar. Ett tiotal av dessa är stora, men de flesta är alltså små eller mellanstora. Av de sistnämnda finns det tre båtar som också har tillstånd att fiska demersalt i Västerhavet. Två av de företag som har stora pelagiska trålare har också båda två en annan båt som också fiskar demersalt i Västerhavet.
Att göra så har inte varit en omöjlighet men HKPO resonerar som om det vore det och att alla mellanstora båtar försvunnit. Det är inte sant.
När det gäller det pelagiska fisket i Bottenhavet har HKPO missuppfattat nåt. En del av det som tidigare var kustkvot ingår idag i det pelagiska systemet. Denna del av kustkvoten utnyttjades tidigare i huvudsak av båtar (med ett undantag) med hemhörighet i Göteborgsområdet. Dessa fyra båtar ingår idag i det pelagiska systemet men tre av dem har fortfarande också torskfisketillstånd i Östersjön. Båtar med hemhörighet i Halland, Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Gotland utnyttjade inte tidigare denna möjlighet men en båt från Skåne gör det idag. Båtar med torskfisketillstånd är fortfarande fria att fiska på kustkvoten i hela Sverige. Den största kustkvoten finns i Bottenhavet. HKPO tror att det inte går för båtar med torskfisketillstånd att fisk sill på kustkvoten, men det är möjligt. Deras kritik av det pelagiska systemet på denna punkt är helt enkelt felaktig.
Dessutom vill HKPO ha större kustkvoter. Det är ett krav som alla fiskeriorganisationer i stort sett är överens om när det gäller sill i Östersjön. HKPO verkar dock vilja ha generella ökningar för alla kustkvoter. De vill också att utbyte av kvoter mellan kustkvot, regional kvot och det pelagiska systemet ska vara möjligt men huvudsakligen på sätt som ska missgynna fiskebåtar inom det pelagiska systemet. De vill också rakt av stjäla fiskerättigheter från båtar inom det pelagiska systemet varje gång en båt säljer eller köper fiskerättigheter.
Till slut har HKPO också en kritik av så kallade kvotbaroner som lever på att handla kvoter. Sådant existerar inte i Sverige. Det finns ingen som huvudsakligen använder sina fiskerättigheter till att byta till sig fiskerättigheter i andra länder. De fiskerättigheter som oftast byts bort är fiskerättigheter för blåvitling, hästmakrill och NVG-sill. Denna fisk fiskas i Nordatlanten och Norska havet. Sådant fiske är inget som småskaligt och kustnära fiske kan ägna sig åt och fiskerättigheterna kan intet användas för att gynna det regionala fisket. HKPO:s kritik är därför helt missriktad och felaktig.
GFPO vill ha en större kustkvot för sill och dessutom en regionalkvot i Bottenhavet, I övrigt är de helt överens med SPF och SFPO och därmed också positiv till det pelagiska systemet som sådant. Tillsammans med Västernorrlands Kustfiskare och Hälsingefiskarna kritiserar de dock det storskaliga fisket, framförallt det finska fisket, för att ha bidragit till att den kustnära strömmingen delvis försvunnit. Denna kritik verkar vara missriktad. De undersökningar som finns tyder på att det är fritidsfiske, säl och skarv som är problemet i området, inte det storskaliga fisket.
GFPO vill dessutom att riktat fiske på spigg utreds då den stora mängden spigg ställer till problem för andra kustnära fiskbestånd.
Den Pelagiska Kustkommittén tycker det är vettigt att höja kustkvoten och att det finns möjligheter att byta mellan kustkvot, regionalkvot och pelagiskt system. I övrigt vill de behålla det pelagiska systemet som det är. Det senare är också SFPO:s åsikt men de påpekar också att ett liknande system med permanent överförbara fiskerättigheter också bör införas i det demersala fisket.
SPF är i grunden mycket nöjda med det pelagiska systemet och vill att det förlängs utan att fiskerättigheter för blåvitling och NVG-sill tas bort. Blåvitling kan bara fiskas av stora båtar med utrustning för detta fiske. SPF vill också att hästmakrill samt skarpsill i Nordsjön ska inbegripas i det pelagiska systemet med fiskerättigheter. De har inget emot att införa aktivitetskrav i det pelagiska fisket för att undvika att handel med fiskerättigheter enbart sker i syfte att tjäna pengar. De påpekar dock att sådant aldrig förekommit i Sverige.
Att öka kustkvoten för sill har SPF inget emot men de ser ingen anledning att ändra något när det gäller regionalkvoten. Att kunna byta mellan kustkvot, regionalkvot och det pelagiska systemet under enskilda år tycker de är bra.
Införandet av individuella överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket har lett till ökad lönsamhet, minskat antal fiskebåtar och en anpassning av kapaciteten till resursen utan att minska sysselsättningen. Dessutom har medelåldern inom det pelagiska fisket sjunkit kraftigt och är numera cirka 40 år medan den inom övrigt fiske där permanent överförbara fiskerättigheter saknas är över 60 år. Detta har visat sig i de utvärderingar som gjorts. SPF är noga med att påpeka detta.
Dessutom vill SPF inför enklare regler för landningen av de mycket små bifångster av demersala fiskarter som förekommer. Idag är det alltför krångligt att skaffa sig fiskemöjligheter för dem.
Då SPF:s svar är mycket omfattande kommer jag också att kommentera det i ett separat inlägg.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.