Yrkesfiske i mindre sjöar och vattendrag

Yrkesfisket i mindre sjöar och andra sötvatten är sammanlagt ungefär lika stort som yrkesfisket i Mälaren rent viktmässigt men inte värdemässigt och sammanlagt större än yrkesfisket i Vättern viktmässigt, men inte värdemässigt. De viktigaste arterna för yrkesfiske i andra sötvatten är lax, ål, sik, abborre, gös, gädda och siklöja. Statistiken omfattar bara de som fiskar med yrkesfiskelicens och inte de som fiskar med enskild fiskerätt.

Yrkesfiskarna i de mindre sjöarna är organiserade i Södra Insjöfiskeföreningen som ingår i Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund (SIC). Ordförande i Södra Insjöfiskareföreningen är Anders Nilsson från Vreta kloster, vice ordförande Jan Karlsson från Hornsborg, sekreterare Johan Wihlborg från Höör och kassör John A. Bergström Höör. Anders Nilsson är yrkesfiskare i Roxen, Jan Karlsson i Bolmen och de två sistnämnda i Ringsjön där de också tillsammans driver företaget Ringsjöfisk. Jan Karlsson har företaget Bolmenfisk

Lax är värdemässigt helt dominerande när det gäller fisket i övriga sötvattenförekomster förutom de 4 stora sjöarna och stod för nästan hälften av värdet 2018. Totalt landades 41 ton lax år 2017 och 49 ton år 2018. Det är mycket mer än i Vänern, den sjö som har det största fisket av de 4 stora. Det mesta fisket bedrivs dock på odlad lax. Det gäller exempelvis allt fiske i Vänern och Vättern. Det mesta fisket av lax i andra sötvatten sker i älvar.

I Rolfsån i norra Halland finns ett fiske som sker på grund av urminnes hävd. Yrkesfisket tar en mycket liten del av laxen och fritidsfisket är betydligt mer omfattande, kanske 100 gånger så stort. Huvuddelen av yrkesfisket finns i norrländska älvar. Av de totala laxfångsterna i Östersjön som fångas av svenska fiskare tas 25% av fritidsfisket enligt Havs- och vattenmyndigheten. Det är troligen en kraftig underskattning då trollingfisket i södra Östersjön fångar betydligt mer än vad som tidigare antagits..

Naturliga laxbestånd idag i 24 älvar på Västkusten (varav 2 som mynnar i Vänern) och 19 älvar på Östkusten. Naturliga vilda laxbestånd finns bl.a. i Klarälven, Gullspångsälven, Enningdalsälven med Kynne älv, Örekilsälven, Bäveån, Göta älv med biflöden som Säveån, Kungsbackaån, Rolfsån, Löftaån, Viskan, Himleån, Ätran med Högvadsån, Suseån, Nissan, Fylleån, Genevadsån, Lagan, Stensån och Rönne å på Västkusten.

På östkusten finns vilda laxnbestånd i Mörrumsån, Emån, Torneälven med biflöden som Muonioälven och Lainioälven, Kalixälven, Ängesån, Råneälven, Piteälven, Åbyälven, Byskeälven, Kågeälven, Bureälven, Rickleån, Sävarån, Vindelälven (biflöde till Umeälven), Hörnån, Öreälven, Lögdeälven, Moälven och Testeboån.

I Sverige sker också utsättning av laxsmolt i bl.a. Klarälven, Gullspångsälven, Göta älv, Lagan, Nissan, Luleälven, Skellefteälven, Umeälven, Gideälven, Ångermanälven, Indalsälven, Ljusnan och Dalälven. Flottning och vattenkraftsutbyggnad har utrotat laxen i många älvar under 1800-talet och 1900-talet.

Ål är en annan art som är viktig för fisket i några större sjöar i södra Sverige såsom Ringsjön, Vombsjön, Bolmen, Roxen och Glan. 2017 landades 29 ton ål från dessa 5 sjöar och år 2018 28 ton. Fisket av ål kommer att minska med tiden då inga nya tillstånd ges. Fritidsfiske av ål är förbjudet.

Yrkesfisket av gös i andra sjöar än de 4 stora landade hela 70 ton år 2018. Detta gör fisket till det viktmässigt största fisket i många av de mindre sjöar där aktivt yrkesfiske finns. Gösfiske förekommer bland annat i Ringsjön, Sommen, Bolmen, Roxen och Glan.

Fångster vid yrkesfiske i mindre sjöar och vattendrag, 2018, art, ton

• Gös, 70
• Lax, 49
• Ål, 28
• Gädda, 11
• Abborre, 8
• Sik, 5
• Röding, 2
• Kräfta, 2

Fångster vid yrkesfiske i mindre sjöar och vattendrag, 2018, art, 1000-tals kronor

• Lax, 5 068
• Ål, 1 786
• Sik, 756
• Abborre, 611
• Gös, 527
• Gädda, 423
• Siklöja, 124
• Öring, 23

Yrkesfiske i mindre sjöar sker i allmänhet med enskild fiskerätt men det finns personer som har yrkesfiskelicens i en del mindre sjöar. Svenska Insjöfiskarenas Centralförbund (SIC) har medlemmar som fiskar i Vombsjön, Ringsjön, Unnen, Bolmen, Åsnen, Rusken, Viken, Ymsen, Roxen, Glan och Öljaren. Yrkesfiske förekommer också i Sommen och Sottern. Traditionellt fiske av siklöja förekommer i Siljan och dessutom i sjön Visten i Värmland.

Mindre sjöar med yrkesfiske eller traditionellt fiske, sjö, yta i kvadratkilometer

• Siljan, 292
• Bolmen, 173
• Åsnen, 147
• Roxen, 95
• Sommen, 93
• Glan, 73
• Viken, 46
• Ringsjön, 39
• Rusken, 34
• Visten, 32
• Sottern, 28
• Öljaren, 18
• Ymsen, 13
• Vombsjön, 12

I Sörmland finns yrkesfiske i Öljaren vid sidan av fisket i Hjälmaren och Mälaren. Öljaren ligger när Hjälmaren och avvattnas dit via Forsån. Det är en näringsrik sjö som är kraftigt utsatta för övergödning. Fiskerätten ägs till stor del av godsen Julita och Forsby som överlåtit skötseln till en fiskevårdsområdesförening och sannolikt också arrenderar ut fiske till en yrkesfiskare. Abborre, gös och gädda är fiskar som finns i sjön där det också bedrivs fritidsfiske.

I sjön Sottern där Brevens Bruk AB äger fiskerätten finns också en aktiv yrkesfiskare. Viktiga arter för fisket är abborre, gädda, gös och ål. Bolaget sätter regelbundet ut gös och ål i sjön.

Redan på 1690-talet nämns kräftfiske i sjön Erken. Vid seklets början var sjön en av de mest kräftproduktiva i landet. Tidvis avkastade sjön närmast ofattbara mängder kräftor. Förmodligen var den årliga totalfångsten störst under 1920-talet, då dåtida statistik visade att uppemot 50 000 tjog såldes till främst Stockholm, Uppsala och Gävle. Till denna fångst skall läggas dels egen konsumtion vid gårdarna runt sjön och dels kräftor som tjuvfiskades, en på denna tid tämligen omfattande verksamhet. Sammantaget skulle det kunna röra sig om kanske 75 ton kräftor.

Erken drabbades av kräftpest 1930 och 36 år därefter inplanterades den amerikanska pestresistenta arten signalkräfta i sjön genom ett samarbete mellan Sötvattenslaboratoriet och Erkenlaboratoriet. Under 1970-talet arbetade forskare tillsammans med vattenägare med att provfiska och flytta kräftor i syfte att ge dem en större utbredning över sjön. Det nya kräftbeståndet utvecklades väl och 1983 släpptes kräftfisket fritt för Erkens vattenägare.

Sjön Viken i Västergötland är påverkad av vattenreglering sen medeltiden då den första kvarnen och det första sågverket anlades i Forsvik vid Forsviksån mellan Viken och Vättern. Det som idag mest påverkar sjön är dock Göta Kanal som har regleringsrätten. Fisket i sjön reglerades 1935 då en fiskevårdsområdesförening startades. på 1920-talet och 1930-talet planterades sik, röding, gös och ål in i sjön. Naturlig vandring av ål till Viken är inte möjlig. 1969 planterades signalkräfta in för första gången och det har senare följts av fler utsättningar. Regnbåge sattes in 1980. I flera tillflöden har också utsättning av öring genomförts flera gånger.

En fiskare med bas i Halna bedriver yrkesfiske i Viken på vatten som arrenderas av staten (Sveaskog) i de sydvästra delarna. Fisket är inriktat på gädda, gös, abborre, lake och karpfiskar. Viken har ett stort bestånd av signalkräfta som enbart fiskas av de som har enskild fiskerätt.

Även i Ymsen finns det yrkesfiske. Sjön som är grund och näringsrik är känd för stora gösar men där finns också rikligt med braxen, ger, ål, gädda och mört. Fiskbestånden i Ymsen tar dock sannolikt skada av den stora skarvförekomsten i sjön.

I Sommen i Östergötland finns tre yrkesfiskare som främst fiskar gädda, abborre och gös. De fiskar med enskild fiskerätt som arrenderas av Boxholm Skogar AB och därför finns Sommen inte med i den officiella statistiken. I Sommen finns ett rödingbestånd som har högt bevarandevärde. Rödingen var nära att utrotas på 1990-talet på grund av ett omfattande garnfiske vilket framförallt bedrevs av fritidsfiskare men också av en enda yrkesfiskare. Sen 2002 finns det därför begränsningar för fisket med garn. Yrkesfiske av sik, siklöja, röding etc förekommer inte. Inte heller fiskas nors och karpfiskar som braxen tas endast som bifångst. Fritidsfisket i sjön är omfattande.

I början av 1940‐talet sysselsatte fisket i sjön Roxen omkring 20 personer där yrkes‐ och binäringsfiskare stod för varsin hälft. Vid denna tidpunkt var garnfiske helt dominerande. Under tidigt 1960‐tal blev ål alltmer betydande för fiskets lönsamhet med följd att bottengarn började användas.

Yrkesfiskets rapporterade fångster i Roxen minskade kontinuerligt från 1960‐talets glansdagar då den årliga totalfångsten var 100‐150 ton till under 20 ton år 2009. Fisket bedrevs med bottengarn, garn och ryssjor. Ål och gös var de viktiga målarterna men även en ansenlig mängd gädda och abborre fångades liksom karpfiskar, nors med mera som främst såldes som foder. 2009 landades 6 ton braxen, 5 ton foderfisk (annan karpfisk och nors), cirka 1 ton abborre, 1 ton gädda, 1 ton gös och 1 ton ål.

Antalet verksamma yrkesfiskare i Roxen minskade stadigt fram till 1980‐talet då fyra yrkesfiskare var verksamma i sjön. När fiskansträngningen var som störst använde dessa fyra yrkesfiskare omkring 25 bottengarn samt en ansenlig mängd garn spridda över hela sjön. Göspopulationen i Roxen kollapsade i slutet av 1980‐talet med följd att det riktade yrkesfisket efter gös upphörde. Uttaget var därefter varit mycket litet fram till år 2007 då fångsterna ökade något.

Vid 1990‐talets slut upphörde tre yrkesfiskare i Roxen med sin verksamhet med följd att fiskansträngningen minskade till omkring 20 bottengarn. Idag finns bara en yrkesfiskare kvar och han fiskar gös, abborre, gädda och ål med mellan 500 kilo och 2,5 ton av vardera arten per år. Dessutom fiskas stora mängder karpfiskar (främst braxen). På senare år har år har skarv brett ut sig i Roxen vilket gjort att fisket försvårats avsevärt. De äter mycket stora mängder nors, mört, gers, benlöja, siklöja och abborre. Skarven skadar även gös, braxen och andra fiskar som fastnat i garnen.

I sjön Glan finns också bara en yrkesfiskare. Den viktigaste arten när det gäller fisket i Glan är gös men där fiskas också ål, abborre och gädda. Sjön innehåller också många karpfiskar av olika slag, framförallt braxen och mört. Dessutom är nors och benlöja vanligt.

I sjön Bolmen finns tre yrkesfiskare. 2011 tog yrkesfiskarna i Bolmen upp 21,5 ton fisk. De största fångsterna utgjordes av braxen (9,9 ton), gös (8,5 ton) och ål (1,5 ton). Dessutom fångades ungefär 1 ton gädda medan bara mindre mängder abborre landades. Abborre utgjorde 25 % av den sammanlagda biomassan vid provfiske i Bolmen 2012. Vid provfisket 2004 utgjordes 44 % av biomassan av abborre. Motsvarande siffror 1997 och 1998 var cirka 30%.

Det ekonomiskt viktiga ålfisket i Bolmen bedrivs på dispens. Fisket sker endast på utplanterad ål och mycket av den fångade ålen transporteras nedströms kraftverken i Lagan där den släpps ut för att förhoppningsvis ta sig till Sargassohavet för lek och fortplantning. Utan utsättningar och fiske skulle det inte finnas nån ål i Bolmen. Det finns också fler enskilda fiskerättsinnehavare som bedriver fiske. Braxen säljs främst som foderfisk.

Bolmen var kraftigt försurad på 1970-talet vilket ledde till att flera fiskarter fick problem. Sen 1982 har tillflödesområden dock kalkats regelbundet vilket förbättrat läget. Flera fiskarter har satts ut i sjön för att förbättra situationen. Öring sätts ut varje år då de idag inte kan nå några lekområden. Fritidsfisket i sjön är av betydande storlek. Stora mängder sik har också planterats ut genom åren. Det finns trots det inget större bestånd av sik i sjön. Sannolikt då sjön inte är ett lämpligt vatten för sik eftersom den är näringsrik. Röding och lax har också planterats ut men de finns inte kvar i sjön. Siklöja är en av de vanligaste fiskarna i Bolmen men den fiskas inte.

Sjön Unnen ligger omedelbart väster om Bolmen och där förekommer också yrkesfiske. Gös är först nyligen introducerad i Unnen så yrkesfisket är väl sannolikt ganska litet. Ål har dock satts ut regelbundet så ål ingår säkerligen i det som yrkesfiskas liksom abborre, gädda och en del karpfiskar. Lake har tidigare fångats. Fritidsfisket är omfattande i sjön.

Sjön Rusken var tidigare känd för sin sik och ål. Utsättning av ål har skedde vid i mitten av 1900-talet samt 2008 och ål är idag sällsynt i sjön. Ål kan inte naturligt vandra till Rusken på grund av dammar och kraftverk i Lagan. Innan kräftpesten slog ut flodkräftorna år 1952 fanns det stora mängder flodkräfta i sjön och mycket såldes bl. a. till Stockholm. Signalkräfta har planterats in i sjön åren 1969-2015 men något större bestånd har det inte blivit.

Runt 1960 brast enligt uppgifter i Wikipedia en odlingsdamm för gösodling i ett vattendrag som utgör tillrinningsområde för sjön. Mängder med gösyngel följde med strömmen och hamnade slutligen i Rusken via Vrigstadsån. I Länsstyrelsens provfiskerapport från 2017 nämns inget om detta utan där anges utsättningar av gös i Rusken eller i ovanliggande vatten som orsaken till att gösen idag finns i sjön där den inte är naturligt förekommande. Gös sattes ut i slutet av 1800-talet och öring och röding omkring 1900. Hundratusentals sikyngel och siklöjor sattes ut mellan 1937 och 1946 men sik och siklöja anses också naturligt förekommande i Rusken.

Gösen är i dag den helt dominerande fisken vad gäller fångster för konsumtion i yrkesfisket i Rusken. Gösen har trängt tillbaka gädda, siklöja och sik som inte är lika vanliga som de var. Tidigare var siklöja, sik och ål även viktiga för yrkesfisket men idag dominerar gösen.

Gös är också den viktigaste fisken i det yrkesfiske som bedrivs i sjön Åsnen där det finns minst 2 yrkesfiskare. Den är också viktig för fisket med enskild fiskerätt och för fritidsfisket. Gös är inte naturligt förekommande i Åsnen utan har planterats in i början av 1900-talet.

Även gädda och abborre är viktiga för fisket i Åsnen, såväl yrkesfiske som fritidsfiske. I den fiskeristatistik som finns från åren 1914-23 bokfördes årligen fångster på 14-18 ton gädda men idag fångas betydligt mindre.

Fram till 1970-talet var också fisket av flodkräfta vanligt men den slogs därefter ut av kräftpesten. Signalkräfta är utplanterad men har ännu inte bildat nåt större bestånd och idag finns inget kräftfiske i sjön.

Ålfisket har alltid varit viktigt i Åsnen och är ekonomiskt viktigt än idag. År 1872 fångades 4 ton, under tioårsperioden 1914-23 i genomsnitt 3,7 ton per år, 1996-2011 i genomsnitt 0,6 ton per år i det kommersiella fisket. All ål som är på väg till Åsnen samlas numera upp i en fångstanordning vid det nedre kraftverket i Fridafors för att sedan transporteras upp till huvudsakligen Åsnen. Sedan 1934 har dessutom några tusen ålar köpts in varje år och satts ut för att förstärka beståndet. Upprätthållande av ålbeståndet är helt beroende av de utsättningar som görs av Åsnens fiskevårdsområdesförening bekostade med de pengar de får in på fiskekortförsäljning.

Siklöja har tidigare varit viktig för yrkesfisket i Åsnen men kan idag vara helt utdöd i sjön. År 1872 fångades 9 ton sik och siklöja, ingen åtskillnad gjordes mellan arterna. År 1914-23 fångades årligen i snitt 7 ton sik och siklöja. Under 1920-1940 talet var siklöjeleken mycket stor i Skatelövsfjorden. Siklöjan försvann och leken upphörde helt i Skatelövsfjorden under 1940-talet. Den viktigaste orsaken till att siklöjan försvunnit är att sjön blivit näringsrikare och vattnet brunare vilket gjort att syrebrist uppstått i de kalla djuphålorna sommartid. Siklöjan har därför tvingats upp i varmare vattenskikt där den inte överlevt. En bidragande orsak är också att gös etablerat sig i sjön sedan dess. Från många håll finns indikationer på att den är en stark predator på siklöja, bägge arterna lever och söker föda pelagiskt i de fria vattenmassorna, och i flera sjöar har man sett ett samband mellan gösens etablering och expansion och siklöjans tillbakagång.

65 % av den fiskbiomassan vid provfiske i Åsnen år 1999 utgjordes av karpfiskar som mört, björkna, braxen, gärs, benlöja, sutare och sarv. Abborre var den näst mest förekommande fisken efter mört. Sutare tycks ha planterats in i sjön i början av 1900-talet. I statistiken för åren 1914-23 fångades årligen i medeltal 58 ton fisk varav 683 kg sutare. För 100 år sen var braxen en omtyckt matfisk och en av de viktigaste arterna i fisket. I fångsten vid provfisket 2004 utgjorde karpfisken 55 % av fångstens totala biomassa.

I Ringsjön i Skåne fångar yrkesfisket främst gös, abborre, gädda och ål. Det finns minst två yrkesfiskare i Ringsjön. Ringsjön har i mer än 100 år varit en övergödd sjö och människan har både genom övergödning, sjösänkning (1883 sänktes sjöns yta 1,5 meter) och andra insatser påverkat miljön och fiskbestånden i sjön. På 1980-talet var situationen i sjön katastrofal. Sen 1980-talet handlar det främst om reduktionsfiske för att ta bort majoriteten av karpfiskarna plus en mängd andra åtgärder för att minska övergödningen. 1988 dog också större delen av fisken i den djupare delen av sjön, Östra Ringsjön.

Fisket av gös är stort i Ringsjön, sannolikt lite för hårt, med årliga fångster på någonstans mellan 5 och 12 ton de senaste åren. Gös är viktigt för yrkesfisket men också för fritidsfisket.

Även i Vombsjön finns det yrkesfiske med 3 aktiva yrkesfiskare. Det som fångas är bland annat ål (cirka 3 ton per år), abborre (2-6 ton), gös (varierar kraftigt, mellan 0-6 ton) och gädda (1-2 ton). Yrkesfiskarnas inrapporterade totalfångster har minskat sedan början av 1960-talet, då 45 ton fisk fångades, till idag då c:a 10 ton tas upp per år. Ett omfattande fritidsfiske av sportfisketyp finns också där huvuddelen av det som fångas återutsätts. Endast tre ägare av enskild fiskerätt finns, Övedskloster (55 %), Malmö stad (40 %) och C. A. Bergström (5 %).

Den ursprungliga fiskfaunan i Vombsjön är kraftigt påverkad av reglering och övergödning. Omfattande algblomningar är vanligt förekommande. 1937 sänktes sjöns vattennivå med 1 meter. Från 1943 har vattenivån reglerats med variationer på upp till 1,5 meter. På grund av att sjön är vattentäkt för Malmö kan vattennivån variera med 2,5 meter. De vanligaste fiskarterna är abborre, björkna, braxen, gers, gädda, gös, löja, mört och ål. Gösen är inte naturligt förekommande utan planterades in 1932.

Det finns ytterligare ett antal sjöar dör yrkesfiske förekommit. I Fegen förekom yrkesfiske från 1930-talet och fram till slutet av 1950-talet. Det som fiskades var framförallt siklöja och gädda. Idag förekommer ett ganska omfattande fiske med enskild fiskerätt efter gädda, siklöja, abborre, gös, sik, ål och lake.

Läs också:

• Yrkesfiske i Hjälmaren
• Yrkesfiske i Mälaren
• Yrkesfiske i Vänern
• Yrkesfiske i Vättern