De stora miljöproblemen i Östersjön är övergödning, klimatförändringar, den syrebrist dessa två saker orsakar samt miljögifter och sälar. Miljögifterna har i huvudsak kommit från massafabriker och pappersbruk runt Östersjön men även från andra industrier.
Utsläppen var så stora att fet fisk som lax och sill/strömming i Östersjön blev giftig för människor. Länge var det förbjudet att sälja denna fisk som mat i EU förutom i Sverige och Finland som hade undantag från försäljningsförbudet. Istället har det i Sverige funnits rekommendationer om att inte äta för mycket sill/strömming, lax, sik eller annan fet fisk från Östersjön.
På grund av förbudet mot att sälja sillen till mat utvecklades ett foderfiske (industrifiske, skrapfiske) av sill och strömming där det mest landades för att användas för tillverkning av fiskmjöl och fiskolja medan resten landades som foder till pälsfarmer. Vid tillverkning av fiskmjöl och fiskolja kan gifterna rensas bort.
Sen länge har utsläppen av miljögifter (dioxiner, pcb med mera) minskat kraftigt. Halterna av miljögifter i Östersjön har också minskat länge och de senaste åren har mängden miljögifter i sill från Östersjön minskat så mycket att det numera är tillåtet att sälja den som mat inom EU. Även i laxen har halterna av miljögifter minskat kraftigt. Skarpsill är sen länge en fisk där gifthalterna ligger under gränsvärdena.
Halterna av miljögifter påverkas inte alls av fisket. Att stoppa trålfisket innebär ingen vinst på detta område och innebär inte att miljön i Östersjön blir bättre. Industrifisket fortsätter självklart och den långa perioden av förbud mot försäljning av sill och lax från Östersjön som mat gör att det inte idag finns nån marknad för fet fisk från Östersjön. Ingen vill köpa den som mat då de tror att den är giftig även om det inte gäller längre. Den låga efterfrågan gör att priset en fiskare kan få är lågt och de får samma betalning från fiskmjölsindustrin som om de säljer sillen för beredning till konsument.
Bara ökad efterfrågan kan öka andelen sill och strömming som går till konsument, trålfiskeförbud betyder ingenting och kan inte leda till ökad avsättning av sill och strömming till konsument. Snarare omvänt. Utan trålfiske finns inga förutsättningar för att utveckla en större konsumentmarknad för sill och strömming eller för den delen för skarpsill.
Läs också:
- Stoppat trålfiske hjälper inte mot klimatförändringar
- Stoppat trålfiske hjälper inte mot övergödning
- Felaktigheter och dumheter i DI om industrifiske
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.