Landningshamnar på västkusten, kommunerna och staten

När det gäller landningshamnar för fisk på Västkusten gäller att de i allmänhet är i dåligt skick på grund av dåligt underhåll. De flesta ägs av kommuner eller Fiskhamnsföreningar och det är sällan de förstnämnda är intresserade och inte ofta de sistnämnda har några pengar. Detta har lett till kajer är stängda och oanvändbara. Fiskindustrin är i huvudsak inriktad på att bearbeta lax från Norge och MSC-märkt sill som då inte är fiskad i svensk vatten av svenska fiskare med svenskflaggade båtar. De behöver i allmänhet inga kajer utan snarare bra vägar. Sillfisket i Skagerak och Kattegatt har haft MSC-märkning men den är för närvarande suspenderad beroende på det dåliga tillståndet för det västra sillbeståndet i Östersjön (rügensillen). Den fångas nämligen ihop med nordsjösill vid sillfisket i Skagerak.

De viktigaste landningshamnarna på den svenska västkusten är Ellös (sill), Stansvik i Rönnäng (sill, kräfta, räka, fisk), Grebbestad (kräfta, räka, fisk), fiskhamnen i Göteborg (räka, kräfta, fisk), Öckerö (kräfta, räka), Träslövsläge (kräfta), Kungshamn (skarpsill, kräfta), Smögen (räka, räka, fisk), Lysekil (skarpsill, räka, kräfta, fisk), Fiskebäck (kräfta, fisk), Bua (kräfta), Strömstad (kräfta, räka, fisk), Glommen (kräfta) och Resö (räka, kräfta).

Gemensamt för dem alla är att infrastrukturen är eftersatt. När det gäller Göteborgs fiskhamn är den kraftigt eftersatt och möjligheterna för fiskebåtar att komma in i hamnen är kraftigt begränsade. Djupet vid kaj är som mest 4 meter. Strax norr om fiskhamnen är det dock 6,7 meter vid kaj vilket är tillräckligt för alla räk- och kräftrålare, Göteborgs fiskhamn har tagit fram ett förslag på hur problemen ska kunna lösas men det kräver stora investeringar för att det ska bli bli möjligt. Göteborgs fiskhamn har Sveriges största fiskauktion, Göteborgs Fiskauktion och den största koncentrationen av fiskgrossister i Sverige.  Göteborgs Fiskauktion ek.för. är ägare av hamnen. Huvuddelen av fisken och skaldjuren kommer till auktionen med lastbil från hamnar som Träslövsläge, Bua, Öckerö, Rönnäng, Lysekil och Grebbestad.

Den andra större fiskhamnen i Göteborg är Fiskebäck. Där hör många stora pelagiska trålare hemma. De flest av dessa kan idag inte komma in i sin hemmahamn då hamnen såväl som inseglingsrännan inte är djupare än 5 meter. Även i Fiskebäck finns planer på att fördjupa och utveckla hamnen med nya kajer. Tanken är  det ska kunna landas sill i hamnen. För att det skulle kunna bli möjligt att landa sill behövs det också investeringar i utrustning för att ta emot pelagisk fisk av samma typ som finns i Simrishamn.

I Öckerö hamn som drivs av Öckerö Hamn & Fiskareförening är det som mest 6 meter djupt vid kaj. Men hamnen saknar en stor del av de faciliteter som egentligen behövs.  Vid kajen i Björnhuvudet är det inte mer än 6 meter djupt precis vid kajen, men bara en liten bit ut är det 10 meter djupt. Med en utbyggnad av kajen skulle det kunna bli en hamnanläggning med ett djup på uppemot 15 meter men det skulle kräva en hel del investeringar,  Öckerö kommun är inte intresserade eller ens förmögna att göra en sådan investering. För att det skulle bli möjligt att landa sill i hamnen skulle det dessutom behövas investeringar i utrustning för att ta emot pelagisk fisk av samma typ som finns i Simrishamn. Istället är det så att Öckerö kommun tänker bygga bostäder i hamnområdet vilket i praktiken skulle omöjliggöra en mer omfattande fiskhantering. Hamnen är viktig för Göteborgs fiskauktion.

I Ellös är hamnen för grund för många svenska sillfiskebåtar då den bara är cirka 5 meter djup vid kaj och dessutom finns det inget modernt reningsverk. Det sistnämnda är enligt uppgift det stora problemet för Scandic Pelagic i Ellös. Utan ett nytt reningsverk i Ellös och en djupare hamn är det därför en risk att fiskindustrin i Ellös kan läggas ner.

Förutom i Ellös landas sill i Stansvik där Astrid Fiskexport AB har en mottagningsanläggning och berdningsfabrik. I närheten, på Ängholmen, har Klädesholmen Seafood AB en fiskberedningsindustri. Klädesholmen Seafood AB har ingen egen hamn men i närheten ligger Ängholmens hamn. Stansvik har ett djup vid kaj på 7 meter medan Ängholmen har ett djup på 5,4 m. För räktrålare, kräfttrålare och fisktrålare är hamnarna tillräckligt djupa. Tjörns kommun har väl egentligen aldrig visat nåt intresse av att investera i hamnen. Hamnen i Ängholmen ägs av PFG Hamn AB som i sin tur ägs av ägarna bakom två fiskeriföretag, Båt GG 330 Carmona AB och Lövön AB.

I Lysekil där hamnen förmodligen ägs av det kommunala bolaget Lysekils Hamn AB är fiskhamnen bara 5 meter djup men vad ännu värre är att en stor bit av kajen är avstängd på grund av rasrisk orsakad av bristande underhåll. Så har det nu varit i flera år och Lysekils kommun verkar helt ointresserad av att göra de investeringar som behövs.  För små kräfttrålare och räktrålare är 5 meter djupt nog nog men inte för landningar av sill och skarpsill från större pelagiska båtar eller för större räktrålare. Hamnen är viktig för Göteborgs fiskauktion. Huvuddelen av driften i Lysekils hamn har dock övertagits av SDK Shipping AB men det berör inte Fiskhamnen och sannolikt inte heller Grötökajen.

I närheten av Marenors Lysekilsanläggning på Grötö är dock djupet vid Grötökajen 7 meter. En flytt av fisk- och skaldjurslandningarna till Grötö skulle därför avsevärt förbättra läget för fiskhanteringen förutsatt att kajen rustas upp och förstärks då också den är i dåligt skick. Men det kräver sannolikt en del investeringar för att fungera men kanske vore det billigare och smartare än att lag fiskhamnskajen. En negativ konsekvens av detta skulle vara att fisket inte längre skulle synas i centrala Lysekil och den direktförsäljning som finns idag skulle bli lite svårare

Varken Abba Seafood eller Feldts i Kungshamn som till viss del förädlar svenskfångad fisk har någon egen hamn men inne i själva centrum av Kungshamn vid Kungshamnsfiskarna finns en kaj med 6 meters djup. På Guleskär där Marenor har sin fiskfabrik finns en kaj med 8 meters djup. Idag är den dock inte användbar då delar av kajen är avstängd på grund av bristande underhåll. Båda kajerna har också problematiska kommunikationer från hamnen då trafiken måste gå igenom centrala Kungshamn.

I Smögen är djupet vid kaj upp till 6 meter invid Smögens Fiskauktion. Det är ett tillräckligt djup för räk- och kräfttrålare. Det är främst danska räktrålare som landar till Smögens Fiskauktion.

I Grebbestads fiskhamn har det gjorts investeringar i modern tid. Hamnen ägs av det kommunala bolaget Tanums Hamn AB och där finns det som behövs för att hantera landningar av räka, kräfta och fisk. Hamnen är 5 meter djup vid kajen. Utrymmet för en expansion av hamnen är begränsat. Hamnen är viktig för landningar av räka och kräfta till Göteborgs fiskauktion.

Resö hamn är en liten hamn med begränsad möjlighet till utbyggnad och ganska dåliga vägförbindelser. Även djupet i hamnen är begränsat. Även denna hamna ägs av Tanums Hamn AB.

Strömstads hamn har två kajer med 8 meters djup i anknytning till Strömstads fiskauktion. Hamnen är tillräckligt djup för de landningar av fisk som förekommer.

I Träslövsläge i Halland är hamnen som mest 5,5 meter djup vid kaj. Det är tillräckligt för landningarna av kräfta och fisk men inte för pelagiska landningar från större båtar. Något större utrymmer för förbättringar finns inte men hamnen skulle säkert kunna fördjupas genom muddring.

När det gäller Bua vid Båtfjorden så är hamnen som mest 4,5 meter djup vid kaj. Den drivs av det privata bolaget AB Båtfjordens Hamn. I Videberg på norra sidan av Båtfjorden finns hamnen i Videberg. Vattenfall äger en bit av denna hamn och vid deras kaj är det cirka 5 meter djupt. Den har renoverats men är idag inte möjlig att använda för fisket.

Det är egentligen dessa hamnar som det handlar om när Fiskekommunerna pratar om att staten ska ta ansvar för hamnarnas utveckling och underhåll. I stort sett alla hamnar är i story behov av reparationer, upprustning, underhåll, nybyggen och andra investeringar. De flesta ägs och drivs av kommuner eller kommunala bolag som inte har intresse av eller pengar till underhåll och investeringar. De är ofta inte ens intresserade av fisket förutom i de fall fisket utgör en del av turistnäringen/besöksnäringen som i Sotenäs, Tanum och Strömstad. Öbvriga kommuner som har mycket fiske, många fiskare och fiskebåtar är Varberg, Kungsbacka, Göteborg, Öckerö, Tjörn och Lysekil.

Det är kommunernas vanskötsel av hamnar och deras mycket begränsade intresse som föranlett Fiskekommunerna att begära att staten tar ansvar för hamnarna. Kravet är rimligt men det är ändå något som jag ställt mig tveksam till då jag inte kan se att det skulle innebära någon förbättring. Inte heller den svenska staten är intresserad av fisket så jag tvivlar på att de skulle vara intresserade av att ta över hamnar. Fiskets ekonomiska betydelse för Sverige är nästan obefintlig.

Lösningen är nog snarare att fiskindustri, kommuner och fiskeriföretag måste gå ihop och investera ihop i hamnanläggningar. För Göteborgs fiskhamn och Fiskebäck går detta sannolikt att lösa då den mark som ägs av Göteborgs Fiskauktion ek.för. är mycket värdefull och kan exploateras för bostäder och annat genom den plan som presenterats av Wingårdhs och Göteborgs Fiskauktion. I Fiskebäck är det möjligt på grund av de kapitalstarka pelagiska fiskeriföretagen med bas där. Dessa möjligheter saknas i praktiken på andra håll.

När det gäller övriga hamnar finns det mycket lite som tyder på att det idag finns någon fiskindustri eller några fiskeriföretag som skulle var intresserade av att investera i dem

Men när det gäller Ellös skulle kanske hela fabriken kunna flyttas till Lysekil till ett läge nära en djup kaj, exempelvis på Grötö.  FF Skagen som står bakom Scandic Pelagic har ju det kapital som behövs. Lysekils kommun kan för sin del investera i nya lokaliteter för fiskmottagning på Grötö och den gamla fiskhamnen kan läggas ner. Dessutom behöver de och Scandic Pelagic i så fall rusta upp Grötökajen. Kanske vore ett sådant projekt intressant för svenska staten. Speciellt intressant kunde det kanske vara med ett större utvecklingsprojekt där järnvägen rustades och där Scanraff då också kunde investera. Om svenskt fiske av sill i Skagerak fick MSC-märkning skulle det också vara möjligt att Marenor som har en anläggning på Grötö skulle vara intresserade av lokala landningar och därmed också vara en tänkbar investerare. Marenor har en kapitalstark ägare i form av det norska investmentbolaget Kverva AS. Kverva AS äger också i praktiken hälften av fiskmjölsföretaget Pelagia AS, är huvudägare i laxodlingsföretaget Salmar ASA, ett av få företag som skulle ha de pengar som behövs för  en laxodlingsanläggning på land i Sotenäs.

Lysekil är dessutom troligen den enda hamn som staten skulle kunna vara intresserad av. Kanske är Strömstads hamn också intressant då den är klassad som ett riskintresse, Göteborgs hamn är för stor och Göteborg för stort. Även om den hamnen självklart också anses vara ett riksintresse. Det spelar därvidlag ingen roll att Göteborgs fiskhamn är liten. Kommunen i Göteborg är dessutom mycket måttligt intresserad av fisket.

Advertisements