Staksill och majfisk

Staksill (Alosa fallax) och majfisk (Alosa alosa) är två sillfiskar om lever i saltvatten men leker i sötvatten på samma sätt som bl.a. öring och lax. Förr fanns de i de flesta floder i Europa och fiskades i stor utsträckning överallt men miljöförstöring och gifter har tillsammans med dammar och kraftverksanläggningar förstört deras livsmiljöer och lekområden sen början av 1800-talet. Den finns dock kvar flera franska floder, flera portugisiska och några spanska floder såväl som några brittiska och irländska samt vid kusterna i dessa länder. Staksill har idag också kommit tillbaks i södra Östersjön.

Staksill lever i havet på 40–300 meters djup, men i maj–juni vandrar arten upp i floder eller in i kustnära laguner för att leka. Den leker i juli, vid vattentemperaturer från ca 13 °C och däröver. Efter leken dör en del av djuren, men de flesta vandrar ut i havet igen under juli–augusti. Leken sker nattetid, och äggen läggs över sand- och grusbottnar uppströms de tidvattenpåverkade zonerna. Ynglen vandrar ut i estuariemiljö i november, när de uppnått en längd av 7–8 cm. Där stannar de i ett år, innan de vandrar ut i havet. Staksill livnär sig av fiskar och kräftdjur men äter inte alls under lekvandringen. Staksillen blir max 60 centimeter lång och högsta rapporterade ålder är 25 år. 

Staksill. Bild: Hans Hillewaert Licens: CC BY-SA 4.0

Staksill är relativt vanlig framför allt längs Västkusten, men den förekommer även längs den svenska sydkusten och dessutom sparsamt i Östersjön så långt norrut som till Umeåtrakten. Ett flertal lekområden finns nu mellan floden Oder och lagunerna nära dess mynning vid tysk-polska gränsen och floden Nemunas i Litauen. Eftersom små staksillar ofta påträffas vid den svenska kusten bör staksill också leka nånstans i närheten. Ingen svensk flod eller har dock något känt lekbestånd men det är känt att staksill går upp i Göta älv och bohuslänska åar och älvar som inte är utbyggda med dammar och kraftverk i nån större utsträckning.

I övrigt förekommer staksill  längs nordöstra Atlantkusten från Bergen i norr till Marocko i söder och runt de Brittiska öarna samt längs södra Östersjökusten, norra och östra Medelhavskusten och i Svarta havet.

Majfisk lever i havet nära kusten på 40–300 meters djup, men under våren vandrar arten upp i floder för att leka. Leken sker under april till juli över grunda sand- och grusbottnar när vattentemperaturen uppgår till minst 15 °C. Leken sker oftast nattetid där strömmen är relativt stark. Lekvandringarna går, till skillnad från staksillens, långt upp i flodernas lopp. Nästan alla vuxna fiskar dör innan de når havet igen. Ynglen följer med strömmen och stannar i områdena kring flodmynningen tills de efter 1–2 år vandrar ut i havet. Majfisk lever av planktiska kräftdjur under sin tid i sötvatten, medan den som vuxen lever av småfiskar och kräftdjur. Under lekvandringen intas ingen föda. Hybrider mellan majfisk och staksill har rapporterats.

Majfisk. Illustration: Krüger. Public domain

Majfisk är mycket sällsynt i Sverige. Endast vuxna exemplar har fångats, varför det inte är troligt att arten leker i svenska vatten. I Sverige har enstaka exemplar påträffats, främst i Skagerak men också i Östersjön. Det finns dessutom ett bevarat exemplar från Vänern fångat 1997. År 2011 fångades en uppvandrande majfisk i Ätran, som tros härröra från stora utplanteringar i Tyskland. Majfisk förekommer längs nordvästra Atlantkusten från Island och Norge via Brittiska öarna söderut till Mauretanien samt i nordvästra Medelhavet. Dessutom förekommer isolerade sötvattenspopulationer i uppdämda sjöar i Portugal och Marocko.

Ett begränsat fiske av majfisk och staksill har förekommit eller förekommer fortfarande i främst  Frankrike där många floder (även stora floder som Loire, Garonne och Rhône) fortfarande har lekbestånd av både majfisk och staksill. Men även i Portugal och Spanien finns ett visst fiske. Majfisk fångas i större utsträckning än staksill. Olika typer av håvfiske är det vanliga men även landvad och olika typer av garn används. I svenska vatten är fiske förbjudet för även om de båda arterna är klassade som livskraftiga är de sällsynta i hela Europa. Nåt kommersiellt fiske i Nordsjön och Östersjön är inte att tänka på förrän försvunna lekområden återställts och vattnet i floderna blivit renare.

Läs mer:

• Lodda och svenska fiskare
• Guldlax och silverfisk
• Sardineller, sardiner och svenska fiskare
• Tobis – finns det möjlighet för ett fiske i Östersjön?
• Sardiner i Nordsjön
• Skarpsill, brisling, ansjovis, sardell och sardin
• Dags att fiska sardiner och ansjovis i svenska och danska vatten?
• Ät mer skarpsill – miljö och klimatvänligt
• Ät sill – nyttigt, klimatvänligt och miljövänligt
• Ansjovis – hur mycket finns och fiskas i Nordsjön?