Kinesisk ullhandskrabba – ny inkomstkälla för Vänerfiskare?

Kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis) förekommer i stort antal i Vänern men även i haven runt Sverige, i Mälaren och andra sjöar. Det är inte naturlig art i Sverige utan en invasiv art. Den lever i sötvatten och brackvatten men kräver varmt saltvatten för att föröka sig. Den finns idag i hela Europa liksom i Nordamerika föruom i ursprungsområdet i Asien.

Kinesisk ullhandskrabba. Foto: Christian Fischer. Licens: CC BY-SA 3.0

Vuxna krabbor lever i floder och sjösystem under flera år, där de gräver ner sig i botten eller i lerbankar som flodstränder och liknande. De vandrar till flodmynningar vid kusten med saltare vatten för att para sig och sedan låta äggen kläckas i havet, varefter de vuxna djuren dör. Äggen kläcks och larverna svävar i den fria vattenmassan som plankton i ungefär fem veckor. Sedan söker de sig med strömmar och tidvatten tillbaka in i flodmynningarna, där de unga krabborna bottenfäller. De tillväxer i drygt ett år innan de börjar söka sig in i sötvatten via floderna. De kan sedan vandra ända upp till 70-140 mil uppströms.

Idag vet ingen om ullhandskrabban kan föröka sig i svenska vatten, men det sker troligen inte längs östersjökusten eftersom salthalten där är för låg. Det krävs rätt kombination av vattentemperatur och salthalt för att de befruktade äggen (rommen) ska kläckas. Den ideala kombinationen av salthalt och temperatur för larvernas utveckling ligger på 25–32 ‰ resp. 15–18 °C. Det är därför möjligt att krabban kan föröka sig i området runt Göta älvs mynning och i det salta havet i Göteborgs skärgård.

I sjöarna konkurrerar ullhandskrabban med kräftor och då den äter nästan allt kan den lokalt påverka djur- och växtlivet ganska rejält. Den förstör inte den ekologiska balansen som tidningen Syre hävdar utan den förändrar den ekologiska balansen.

Den sprider även parasiter och sjukdomar. Kinesisk ullhandskrabba är t.ex. mellanvärd för den orientaliska lungmasken Paragonimus westermani som infekterar lungor hos människor om inte krabborna tillreds ordentligt. Den kan även sprida och överföra kräftpest mellan vattendrag vilket innebär att den kan utgöra ett hot mot flodkräfta.

Genom sitt grävande levnadssätt ökar den även risken för erosion av älvstränder och sjökanter.

Krabban orsakar dessutom problem för fiskare då den fastnar i redskap, äter upp fångad fisk och fiskbete. Den är dock ätbar och ganska stor med en ryggsköld på cirka 7,5 centimeter. De borde möjliggöra ett kommersiellt fiske på arten och en konsumentmarknad. Då den betraktas som invasiv är fisket helt fritt och myndigheter uppmanar till ett omfattande fiske.

Om den förökar sig i Göteborgs skärgård finns det dock inte några som helst möjligheter att fiska bort den. Om den inte förökar sig i svenska vatten och spridningen via ballastvatten upphör så kommer den oavsett om den fiskas eller inte att till slut dö ut i Sverige.

Läs också: Krabba – underutnyttjade eller helt outnyttjade arter

Gilla Anders Svensson på Patreon!