Märklig förvaltning av skarpsill (brisling)

ICES bedömningar av skarpsillsbestånden i både Nordsjön och Östersjön är mycket märkliga. De föreslagna respektive beslutade kvoterna i såväl Nordsjön som Östersjön är därför alldeles för låga och små i förhållande till verkligheten.

Istället för att föreslå en kvot i enlighet med MSY (maximalt hållbart uttag) i Nordsjön har ICES rekommenderat en kvot enligt försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen är en helt meningslös princip för kortlivade arter som skarpsill då artens beståndsstorlek oavsett fisket kan variera mycket kraftigt mellan olika år:

Fra naturens side er alle kortlivede arter karakteriseret ved at svinge betydeligt fra år til år i biomasse. Det gælder også de tre vigtigste arter for dansk industrifiskeri: tobis, brisling og sperling. År med mange fisk og gode fiskerimuligheder efterfølges naturligt af år med færre fisk og lavere fiskerimuligheder, og omvendt, vil der i nogle år være en pludselig stor biomasse, også selvom forældregenerationen bestod af få fisk. Disse store naturlige svingninger udgør en forvaltningsmæssig udfordring, da balancen mellem at sikre en optimal bæredygtig udnyttelse (MSY) af ressourcen og samtidig gardere sig mod små bestandsstørrelser (forsigtighedsrådgivning), er vanskelig at finde.

Att vara försiktig ger därför troligen inget annat resultat än försämrade villkor för fisket.

Detta har fått de danska fiskeriorganisationerna Danmarks Fiskeriforening PO (DFPO) och Danmarks Pelagiske PO (DPPO) att reagera. Tillsammans med fiskmjölsindustrin genom dess organisation Marine Ingredients Denmark (MID) har de därför krävt att kvoterna ska sättas enligt MSY:

I år anbefaler et samlet erhverv at brislingekvoten sættes på niveau hvor bestandstørrelsen, som er i god tilstand, holdes konstant. Sektoren er i en kritisk situation, og derfor er det ikke tid til at forøge en allerede stor og bæredygtig brislingebestand.

På lang sigt skal der øremærkes midler i EHFAF-ordningen til en national satsning indenfor industrifiskeri med fokus på forvaltning, udvikling og bæredygtighed.

I Östersjön är det ännu värre. Där är beståndet av skarpsill så stort att det sannolikt påverkar både sillbestånd och torskbestånd negativt. Det som troligen skulle behövas i Östersjön är därför ett rent reduktionsfiske för att minska beståndet av skarpsill så att livsbetingelsernas för torsken förbättrades. Kvoten skulle alltså behöva vara mycket större än den är.

ICES resonemang när det gäller Östersjön skarpsillsbestånd saknar verklighetskoppling. De agerar som om det nuvarande mycket stora beståndet vore nåt naturligt men det är det inte utan det är resultatet av ett tidigare överfiske av torsk.

Läs mer om skarpsill:

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!