Varför sill/strömming från Östersjön inte fiskas för konsumtion

Anledningen till sill/strömming från Östersjön bara i liten utsträckning fiskas för och säljs till konsumtion har inget med dålig tillgång (svaga bestånd) eller med stora pelagiska trålare som fiskar för fiskmjölsfabrikerna att göra.

Ingen vill äta sill/strömming från Östersjön. Den går helt enkelt inte att sälja till konsumtion och det gör att också att den som försöker inte får tillräckligt betalt. Fisket blir olönsamt. Ingen eller dålig efterfrågan ger lågt pris. Följden blir att ingen väljer att fiska strömming/sill för konsumtion.

Orsaken till att ingen vill äta sill/strömming från Östersjön är enkel. Det finns för mycket gifter i den och Livsmedelsverket avråder från konsumtion när det gäller följande fiskarter och områden:

  • Vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna omfattas av kostråden.
  • Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken. Strömming och sill är samma fiskart. Sill kallas den söder om Kalmar, norr om Kalmar kallas den strömming.
  • Vildfångad sik från Vänern och Vättern
  • Vildfångad röding från Vättern

Dessa bör enligt Livsmedelsverket inte ätas mer än 2-3 gånger per år.

Inlagd sill som säljs i butik är från norra Ishavet eller Västkusten och innehåller lägre halter av dessa miljögifter. Det är inga problem att äta mycket sådan sill. Inte heller är det något problem att äta odlad lax.

Livsmedelsverket rekommendationer (som beror på gifthalterna i sillen/strömmingen) är den enda anledningen till att sill från Östersjön inte fiskas för konsumtion.

Det har inget med stora trålare från Västkusten att göra och inget med storleken på sill/strömmingsbestånden att göra. I Nordatlanten, Nordsjön och Skagerak fiskar samma båtar sill och makrill för konsumtion. Sillbeståndet i Östersjön fiskas inte hårdare idag än på 1970-talet och båtarna som fiskar kan lika gärna fiska till konsumtion.

Läs mer:

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!