Svenskarna, Östersjön, fet fisk och dioxiner

Dioxiner och dioxinlika PCB är fettlösliga ämnen som ansamlas i feta animaliska livsmedel som fisk, kött, ägg och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som bland annat strömming/sill och vildfångad lax från förorenade vattenområden. Några exempel är Östersjön, Bottenhavet, Bottenviken, Vänern och Vättern.

Svenskar får i sig för mycket dioxiner

Livsmedelsverkets beräkningar utifrån undersökningen Matkorgen 2015, visar att medianintaget av dioxiner och dioxinlika PCB per capita är 3,6 pg/kg kroppsvikt och vecka i Sverige. Detta ska jämföras med Efsas (Eu:s ansvariga myndighet) tolerabla veckointag på 2 pg/kg kroppsvikt och vecka. De livsmedelsgrupper som bidrar mest till intaget är fisk (40%), mejeriprodukter, kött, ägg och fetter.

Enligt Livsmedelsverkets matkorgsundersökningar har intaget av dioxiner och dioxinlika PCB sjunkit i Sverige över tid.

Inom EU finns det fastställda gränsvärden för hur mycket dioxiner och PCB som animaliska livsmedel, inklusive marina oljor, får innehålla. Gränsvärdet ska vara så lågt som rimligtvis är möjligt för främmande ämnen som anses vara giftiga. I fall där befolkningen eller sårbara befolkningsgrupper utsätts för gifthalter som ligger nära eller överskrider tolerabelt intagbör nya gränsvärden fastställas.

Gränsvärdet för dioxin kan komma att sänkas

Efter Efsas senaste utvärdering från 2018, där det hälsobaserade riktvärdet sänktes kraftigt, men också genom nya inrapporterade haltdata, har EU-kommissionen inlett ett omfattande arbete som syftar till att ta fram nya och/eller sänkta gränsvärden för dioxiner och PCB. Detta arbete beräknas vara avslutat år 2024. Den frilistning av sill från vissa områden i Östersjön som idag är möjlig genom att sillen innehåller värden under de nuvarande gränsvärdena kommer sannolikt att försvinna när nya lägre gränsvärden troligen införs 2024.

I Sverige, Finland och Lettland får dock fet fisk med för höga halter av dioxin säljas på grund av ett undantag från EU:s regler. Undantaget gäller vildfångad strömming/sill större än 17 cm, lax, röding, öring och flodnejonöga som fiskas i Östersjöområdet inklusive Vänern och Vättern.  Däremot gäller undantaget inte sik som bara får säljas om dioxinvärdena är under EU:s gränsvärden. Livsmedelsverket avråder dock från någon större konsumtion.

Detta miljögiftsproblem är orsaken till att det inte finns någon marknad för strömming/sill och inget fiske för konsumtion.

Bättre med odlad lax än sill/strömming från Östersjön

Med fördel ska och kan sill/strömming från Östersjön därför användas till fiskmjöls- och fiskoljetillverkning. Dioxinerna och andra miljögifter kan i processen avskiljas från fiskoljan och fiskmjölet. Fiskmjölet och fiskoljan blir sen en ingrediens i fodret till framförallt odlad lax. Odlad lax är därför en betydligt nyttigare fisk att äta än exempelvis sill/strömming eller vild lax från Östersjön.

Läs mer om dioxiner

Gilla Anders Svensson på Patreon!
Become a patron at Patreon!