Det har arbetats fram en ny handlingsplan för yrkesfisket för perioden 2021-2026. Det är en produkt med en mängd kockar, en mängd fina ord och fina tankar men mycket få konkreta förslag. Många kickar innebär att det blivit en urvattnad produkt där ingen intressent blir upprörd. Det innebär också att det inte blir några konkreta förslag utan bara en massa ord utan handling. Detsamma gäller Strategi för svenskt fiske och vattenbruk 2021–2026.
Handlingsplanen är uppdelad i enligthet med de tre huvudmålen:
- Väl förvaltade och fungerande ekosystem
- Konkurrenskraft, lönsamhet och sociala värden
- Kunskap och kommunikation
För varje huvudmål finns det flera delmål. När det gäller ekosystemen så ska fiske förvaltas i enlighet med ekosystemansatsen. Vidare ska fiskets miljö-, resurs- och klimatpåverkan minska, det ska finnas tydligare vägledning för lokalisering av fiske och vattenbruk och regelefterlevnaden öka.
Ekosystembaserad förvaltning
När det gäller förvaltning i enlighet med ekosystemansatsen så är det en massa fina ord som alla håller med om. Det är också lite av problemet. När alla håller med blir det trevliga meningar, goda ansatser men inget konkret. För när det gäller konkreta åtgärder kommer någon eller några alltid att vara emot. Grundproblemen för ekosystembaserad förvaltning adresseras inte heller. Dessa är främst två:
- Vilken sorts ekosystem ska bevaras eller återskapas?
- En ekosystembaserad förvaltning är inte ens möjlig så länge försäljning av sälprodukter är förbjudet och så länge i stort sett inga fågelarter får jagas.
Ska vi bevara ekosystemet som det ser ut idag? Ska vi försöka återskapa 1970-talets ekosystem? Eller kanske mellankrigstidens? Början av 1900-talet?
Så länge dessa två grundläggande problem inte är lösta är allt prat om ekosystembaserad förvaltning inget annat än fluffiga floskler utan förutsättning att bli verklighet. Hela handlingsplanen och dess fina ord utan konkretion blir då inget annat än en övning i formuleringskonst. Meningslöst och bortkastad tid och resurser. Bortkastat arbete.
Alla förslag om att skaffa mer kunskap kan låta bra och är säkert bara i många fall men eftersom ekosystembaserad förvaltning ändå inte går att genomföra så blir arbetet i stort sett meningslöst. Förslag om att identifiera problem, undersöka sammanhang osv är vad som föreslås i handlingsplanen.
Problemen är kända
Men vi vet vad problemen är. Det är bara att åtgärda dem. Vi vet att ingenting kan fortsätta som nu. Vi vet att det inte lett nån stans. Inte lett framåt. Förvaltningssystemet måste därför ändras. Det behövs inte mer ord och fluffiga krav på kunskapsinhämtning, utredningar och utvärderingar.
Det som behövs i en handlingsplan är konkreta åtgärder som exempelvis (den del av dessa åtgärder kräver EU-beslut):
Konkreta åtgärder 1
- Kameraövervakning på alla fiskebåtar längre än 12 meter innan 2026. Löser nästan alla problem med regelefterlevnad och gör kontrollen mycket billigare.
- Ta bort all detaljreglering om anmälningstider, redskapsutformning, motorstyrka osv. Gör det lättare att vara yrkesfiskare.
- Återinföra torskfisket i Östersjön utan minimimått men med maximimått för att fiska ner tusenbrödrabeståndet.
- Reduktionsfiske på skarpsill och spigg i Östersjön för att gynna sill och torsk. Ökad skarpsillskvot och fritt fiske på spigg. Har föreslagits många gånger men aldrig provats.
- Dela upp förvaltningen av sill/strömming på flera enheter. Egentliga Östersjön kan exempelvis till en början delas i 4 enheter, södra Östersjön (25, 26, 28), norra Östersjön (27, 29) och Finska viken (32).
- Minska sillkvoten i samma storleksordning som skarpsillskvoten ökas.
- Införa överförbara fiskerättigheter (TFC eller ITQ) i det demersala fisket (räkfisket, kräftfisket och fiskfisket) på Västkusten. Kustkvoten behålls förstås.
- Införa en ungdomskvot och en kvot för mindre aktiva fartyg (MAF, i praktiken en pensionärskvot) som komplement till regionalkvot och kustkvot.
- Återinföra ägarskiftesprogram
- Införa TURF (områdesbaserad kollektiv samförvaltning) i marina skyddsområden.
- Använda sig av EU:s bidrag till investeringar i miljövänliga förbättringar samt modernisering av fiskebåtar
Konkreta åtgärder 2
- Införa daglig offentlig redovisning av fångad mängd fisk, innehavda fiskerättigheter och fiskemöjligheter per båt, person och företag på samma sätt som redan finns i Danmark. Det är bara att använda deras program rakt av.
- Införa gymnasieutbildningar och eftergymnasiala utbildningar med inriktning på yrkesfiske och vattenbruk.
- Införa en ordentlig licensjakt på skarv och säl inklusive ta bort handelsförbudet med sälprodukter. Möjligtvis kan ursprungsbefolkningsundantaget användas i vissa delar av Sverige.
- Förbjuda fritidsfiskare att utöva dörjfiske (trolling) och att fiska med burar, garn och fällor och allt annat som inte är handredskap. Detta för att få stopp på olaglig försäljning av exempelvis lax, makrill och hummer.
- Förbjuda byggande på våtmarker
- Återskapa våtmarker
Allt detta vet vi redan tillräckligt mycket för att införa och göra.
Kunskap och konsekvenser
Att fiska ner skarpsillen är inget problem även om det inte skulle innebära mer torsk och sill. Skarpsillsbeståndet återhämtar sig snabbt. Men inga sådan konkreta förslag finns i planen. Bara förslag om fler utredningar och undersökningar. Det behövs inte vad det gäller de nämnda åtgärderna.
Vi vet redan tillräckligt mycket om kameraövervakning av fångsten ombord. Det behöver inte undersökas mer. Det fungerar. Varför slänga bort en massa pengar på nåt vi redan vet fungerar. En förutsättning för regelförenklingar.
Det behövs inga fler statliga pengar till utveckling av fiskeredskap. Låt yrkesfiskarna sköta dne biten själva. När kameror används är det full kontroll på vad som fiskas och en yrkesfiskare behöver då anpassa sina redskap till vad han har kvot för. Inget regelverk behövs för det.
Det kan tyckas att fiskeförbud eller i alla fall trålfiskeförbud i marina skyddsområden skulle kunna vara en bar idé. Sådana åtgärder skulle dock slå mycket hårt på det sociala och ekonomiska området mot en lång rad samhällen och kustområden.
På samma sätt är det med en utflyttning av trålfiskegränsen. Den skapar så stora problem på andra områden att det inte ens behöver undersökas. Detta vet vi redan och det behöver inte utredas eller undersökas. Alla skriverier om detta i handlingsplanen är bortkastade resurser och bortkastad tid.
Områdesbaserad kollektiv samförvaltning (TURF)
Områdesbaserad kollektiv samförvaltning (TURF) i marina skyddsområden är en bättre modell som lätt låter sig kombineras med ITQ/TFC. Det finns redan idag i Gullmarsfjorden (räka), Koster-Väderöfjorden (räka) och i det inre av Bottenviken (siklöja).
Det kan utan tvekan införas i fler områden och då inte bara i marina skyddsområden. Exempelvis i Stockholms skärgård, Öresund och Midsjöbankarna men även andra områden kan säkert vara aktuella. I viss fall kan det bara omfatta enstaka arter, i andra fall flera arter. Detta kan genomföras utan negativa sociala och ekonomiska konsekvenser. Det kan kanske till och med ha positiva sociala och ekonomiska konsekvenser.
Ungdomskvot och MAF
Ungdomskvot och MAF, utbildningsmöjligheter samt bättre arbetsmiljö och modernare båtar innebär att det blir lättare för ungdomar att komma in i fisket. Det vet vi från danska erfarenheter. Ungdomskvoter kan kanske främst införas för arter där kvoten inte utnyttjas helt eller är stor som exempelvis skarpsill, sill/strömming, kräfta, rödspätta, lax och sik. Ungdomskvot för hummer är också rimligt.
MAF-kvoten bör kanske omfatta samma arter som ungdomskvoten. För MAF-kvoten och ungdomskvoten kan infiskningskraven vara lägre än de annars är. Naturligtvis får de också fiska okvoterade arter. Exempelvis skrubbskädda, sandskädda, krabba, svartmunnad smörbult, braxen, id, abborre och gädda med mera.
Hela avsnittet om humankonsumtion som finns i planen är meningslöst. Gifterna i fet fisk är problemet och inga åtgärder för att komma tillrätta med det problemet föreslås.
När det gäller samhällsnytta är skrivningarna märkliga. Planen utgår från att bara småskaligt fiske har samhällsnytta. Det är naturligtvis dumheter. Även storskaligt fiske har en samhällsnytta i form av sysselsättning och ekonomiska kringeffekter lokalt samt skatter med mera. Dessutom har det stor kulturell betydelse.
Ord men ingen verkstad
Fokuset på samråd, prat och möten är också för stort. Den här typen av saker leder till beslut där minsta gemensamma nämnare blir vägledande, Konsekvensen är produkter av samma typ som handlingsplanen för yrkesfiske. Ord men ingen verkstad.
Sammantaget låter det mesta i handlingsplanen bra. Men inget är konkret. Handlingsplanen är med andra ord mest fluff som i praktiken betyder noll och ingenting. Samtidigt finns det en del förslag på undersökningar och kunskapsinhämtning som är intressant.
När det gäller marknadsföring, värdekedjor, försäljning och annat liknande så ska jag återkomma med synpunkter på det vid annat tillfälle.
Läs mer:
- Strategi för svenskt fiske och vattenbruk presenterad
- Fiskekommunerna kritiserar yrkesfiskestrategin
- Utvärdering underkänner yrkesfiskestrategin
- Ny strategi för yrkesfisket är bara en massa ord
Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.