Supermiljöbloggens superdumheter om Bottenhavet

Publicerad denFörfattareAnders Svensson

Supermiljöbloggen har börjat publicera inlägg om fiske. Hittills har jag inte hittat ett enda inlägg som är baserat på vetenskap, fakta och kunskap. Istället kännetecknas de av fördomar, falska nyheter, lögner, ren påhitt och faktaresistens. Så även Anna Ljungströms senaste artikel om fisket i Bottenhavet.

Sillbeståndet

Läget är inte på något sätt kritiska för sillen/strömmingen i Östersjön och Bottenhavet. I Östersjön finns det enligt vetenskapen (ICES) lika mycket sill som för 20 år sen och i Bottenhavet finns det lika mycket som på 1970-talet. Att sillen minskat i jämförelse med 1970-talet är sant men det skedde på 1980-talet och har inget med fisket idag att göra.

Att länsstyrelsen och lokala fiskare tycker en sak är inget bevis för att det är så. Speciellt som deras tyckande inte står i samklang med vetenskapen utan motsägs av alla vetenskapliga fakta som finns. Det finns inga som helst bevis på att det är högt fisketryck som medfört att sillen i Bottenhavet och Östersjön blivit mindre. Högt fisketryck ge sådana resultat men det kan också för stort bestånd och brist på mat. Bristen på sill/strömming vid kusten kan i sin tur bero på för mycket säl, för mycket skarv eller att vårlekande sill blivit ovanligare medan höstlekande blivit vanligare. Sanningen är att ingen vet.

Det är i det läget lätt att skylla på nån annan så som yrkesfiskarna vid södra delen av Norrlandskusten gör.

Kvoter

Industrifisket fick inte heller några kvoter i Bottenhavet. Fiskeriföretag äger en rätt att fiska en viss andel av sillen i Bottenhavet. Politikerna har bestämt en kvot med utgångspunkt från och i enlighet med de vetenskapliga råden. Det innebar en ökning jämfört med tidigare år vilket innebar att varje båt med fiskerättigheter i Bottenhavet fick mer att fiska. Även kustkvoten ökade i samma utsträckning.

Fiskmjöl och fiskolja

Att huvuddelen sillen/strömmingen från Bottenhavet slutar som foder är inget nytt. Så har det varit sen 1970-talet. Idag går den inte heller att sälja till konsument i nån större utsträckning. Den innehåller nämligen stora mängder miljögifter. Så här skriver Livsmedelsverket:

Dessa fiskar innehåller höga halter av dioxin och PCB. Ät dem därför inte oftare än högst 2-3 gånger/år. Rådet gäller den som vill bli gravid i framtiden, barn, ungdomar, gravida och ammande. Övriga kan äta dessa fiskar högst en gång i veckan.

Marknaden för sill/strömming från Östersjön och Bottenhavet är med andra ord mycket begränsad. Det går i princip inte att sälja mer än vad som redan görs. Så har det varit sen 1990-talet. Betalningen är också så dålig att det för de flesta yrkesfiskare inte är lönsamt att fiska sill och strömming för konsumtion. Speciellt inte för små båtar som fiskar med garn.

Den trålare som har de största fiskerättigheterna i Bottenhavet är inte på något sätt den största trålaren. Det är istället en av de mindre pelagiska trålarna i Sverige. De kustnära småskaliga fiskarna har en egen kvot, den så kallade kustkvoten. Huvuddelen av kustkvoten fångas av små trålare och används till surströmming. Normalt fiskas inte kustkvoten upp. Det har faktiskt aldrig hänt att hela kustkvoten i Bottenhavet fiskats upp. Den räcker alltså mer än väl till det småskaliga fisket.

Vid tillverkningen av fiskmjöl och fiskolja går miljögifterna att tas bort. Huvuddelen av fiskmjölet och fiskoljan går sedan till tillverkning av foder för laxodlingar i Norge. Bara mindre delar används i andra typer av djurfoder och till omega-3-produkter för människor.

Danmark

Ingen svensk båt fiskar på uppdrag åt FF Skagen (det företag som äger fiskmjölsfabriken i Skagen). Däremot säljer de allmänhet sin fångst till FF Skagen. Inte så förvånande då de faktiskt är ägare av FF Skagen.

90% av alla svenskfångad fisk landas i Danmark. Det är helt korrekt, Men bara cirka hälften blir till fiskmjöl och fiskolja. Det är huvudsakligen skarpsill från Östersjön, tobis från Nordsjön och sill från Östersjön. Resten landas för konsumtion. Till konsumtion landas sill från Nordsjön, Skagerak och Kattegatt, makrill, sej, kolja och torsk med mera.

Supermiljöbloggens Anna Ljungström har faktiskt inte en susning om det hon skriver om. Hon har noll koll på den vetenskapliga rådgivningen, noll koll på historiska fakta och noll koll på fisket som sådant. Hennes artikel är dumheter och det är också så hon har klassificerat den.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter - Njord

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.