Många hävdar att överförbara fiskerättigheter (TFC, ITQ, IFQ) innebär att det storskaliga fisket gynnas på det småskaliga fiskets bekostnad. Agrifood har gjort en studie som visar att det inte alls är på det sättet. I studien har de studerat utvecklingen i det isländska fisket, det danska nordsjöfisket, det svenska pelagiska fisket, det finska pelagiska fisket, det demersala fisket i Norge, det demersala fisket på Färöarna och det demersala fisket på Grönland. Större delen av de nordiska ländernas fisken med andra ord.
Island
Island har TFC inom nästan allt fiske. En generell kvot med TFC för alla fiskebåtar, en kvot med TFC för backebåtar (långrevsbåtar), en kvot med TFC för det kustnära fisket och en kustkvot uppdelad på 4 områden med olympiskt fiske. Resultatet av systemet har blivit att fiskeflottan minskat medan lönsamheten ökat. Det pelagiska fisket fick TFC på 1970-talet och det demersala fisket år 1984. 2009 infördes kustkvoten. Det finns begränsningsregler för att förhindra för stor kvotkoncentration.
Antalet små båtar (mindre än 15 meter långa) har minskat från 1 134 stycken år 1997 till 841 år 2017 (- 26%). Antalet större demersala trålare har mellan 1984 och 2017 minskat från 106 till 45 (-58%) och antalet pelagiska fiskebåtar har minskat från 52 stycken år 1981 till 26 år 2017 (-50%). Minskningen har varit minst inom det småskaliga fisket.
Tonnaget har varit stabilt inom det demersala fisket men ökat kraftigt i det pelagiska fisket på grund av att RSW-tekniken numera dominerar. RSW innebär att båtarna har vattenfyllda kyltankar ombord vilket gör att de måste vara betydligt större än båtar utan detta. Antalet fabrikstrålare och frystrålare har minskat till förmån för fiskförädling på land.
Lönsamheten har ökat kraftigt inom det storskaliga fisket men inte ökat på samma sätt inom det kustnära fisket.
Grönland
Inom det demersala fisket på Grönland infördes TFC år 1991 när det gäller det storskaliga fisket ute til havs. Huvuddelen av trålarna i detta fiske är fabrikstrålare som kan bearbeta exportera 75% av fångsterna ombord men måste landa 25% av fångsten till anläggningar i land. Det kustnära trålfisket (trålare under 120 bruttoton) har TFC sen år 2000.
Antalet kustnära trålare har minskat från 122 stycken år 1991 till 22 stycken år 2017 medan antalet demersala utsjötrålare minskat från 37 till 6 under samma period. Huvuddelen av minskningen av antalet kustnära trålare skedde innan TFC infördes år 2000. Fångsterna av räkor i båda grupperna av fiskebåtar har förblivit densamma vilket tyder på större och modernare båtar.
Danmark
Allt danskt fiske omfattas av TFC. I det pelagiska fisket infördes TFC först men det fisket ingår inte i undersökningen. I det demersala fisket infördes TFC är 2007 och då infördes samtidigt specialregler för det småskaliga kustnära fisket. Regelverket förändrades 2017 med ökade fördelar för det småskaliga fisket. Det danska TFC-systemet innehåller begränsningsregler för kvotinnehavet, extra tilldelning till det småskaliga fisket i ett speciellt slutet segment liksom extra kvoter till nya yngre fiskare och en del annat. Kvoterna i det slutna segmentet för småskaliga fiskare får inte säljas till fiskare utanför segmentet.
Inom det danska nordsjöfisket ökade lönsamheten mellan 2006 och 2018 men ökningen var större inom det storskaliga fisket. Antalet mindre fiskebåtar (under 18 meter långa) minskade från 530 stycken år 2006 till 229 stycken år 2018 (-57%) medan antalet stora fiskebåtar under samma period minskade från 181 till 82 stycken (-55%). Det totala tonnaget minskade i bägge grupperna medan genomsnittstonnaget ökade. Också det i bägge grupperna av fiskebåtar.
Sverige
I det pelagiska fisket i Sverige infördes TFC år 2009. Samtidigt infördes en regional kvot till båtar inom TFC-systemet som har hemmahamn i Östersjön och landar all sin fångst där. Dessutom finns en kustkvot med olympiskt fiske för båtar som är kortare än 12 meter och fiskar med passiva redskap eller under 15 meter om det handlar om trålare. Det finns koncentrationsregler i systemet. Över tid har kustkvoten ökat i storlek.
Antalet små trålare fiskebåtar (under 24 meter långa) minskade från 21 stycken är 2008 till 12 stycken är 2017 (-43%) medan antalet stora trålare minskade från 48 stycken till 24 (-50%) under samma tid. Båtarna i bägge segmenten blev också genomsnittligt större. Lönsamheten ökade kraftigt bland alla båtar i TFC-systemet och i det mindre segmentet där det tidigare var förlustsiffror vändes det till vinster. Antalet båtar som fiskar på kustkvoten tas inte upp i rapporten men från andra källor vet vi att de inte minskat mer än marginellt i antal.
Finland
2017 infördes TFC i det pelagiska finska fisket på sill och skarpsill. En separat kvot inom systemet finns för kustnära fiske med fasta garn (bottengarn), Dessutom finns en kvot för nya fiskare i fisket med fasta garn som inte är överförbara. Kvoter från fisket med fällor får inte säljas till trålfisket. Systemet har också koncentrationsregler.
Antalet fiskebåtar i det kustnära fisket minskade från 72 stycken år 2016 till 56 stycken år 2019 (-12%) medan antalet båtar i trålfisket minskade från 63 till 49 under samma period (-22%). Antalet licenser för kustnära bottengarnsfiske minskade dock inte totalt beroende på att ett antal nya fiskare etablerade sig med icke-överförbara fiskerättigheter vilket vägde upp den minskning som ägde rum bland de tidigare aktiva fiskarna. Genomsnittsstorleken på trålarna ökade. Lönsamheten i trålfisket ökade också.
Norge
Det norska kvotsystemet är invecklat. Flottan är indelad i en lång rad oliks segment såsom snörpvadsbåtar (ringnotsbåtar), räktrålare, krilltrålare, pelagiska trålare, krabbfiskebåtar, sälfångstfartyg, backebåtar, kustfartyg 15-21 meter, vitfisktrålare med mera. I rapporten från Agrifood tas bara vitfisktrålare och kustfartyg mellan 15 och 21 meter upp.
1997 fick vitfisktrålarna TFC och 2001 fick kustfiskebåtarna det. Det året infördes också så kallade strukturkvoter. Fiskerättigheter går inte att byta mellan fartygsgrupper och det finns koncentrationsspärrar liksom bestämmelser om regional tillhörighet. Handel med fiskerättigheter och överföring på nya båtar kan bara ske genom handel med fiskebåtar som har fiskerättigheter.
Mellan 1995 och 2017 minskade antalet vitfisktrålare från 116 stycken till 36 (-69%). Antalet kustfiskebåtar från 215 till 116 (-46%) under samma period. I bägge grupperna har båtarna samtidigt blivit genomsnittlig större. Det sammanlagda tonnaget för vitfisktrålarna har minskat kraftigt medan kustflottan sammanlagt har ungefär samma totaltonnage.
Färöarna
När det gäller fisket på Färöarna behandlar rapporten det lokala mer småskaliga demersala fisket och det mer storskaliga fjärrfisket i Barents Hav. Det lokala fisket omfattar mindre backebåtar på över 110 bruttoton och trålare med motorstyrka på mer än 400 KW. Det finns inga riktigt stora båtar engagerade i detta fiske som regleras med fiskedagar. Systemet med fiskedagar introducerades 1996 och det finns i allmänhet inget behov av överförbarhet i systemet då det finns ett överskott på fiskedagar. I det mer storskaliga fisket liksom i det pelagiska fisket används TFC för fiskeriförvaltningen.
Antalet trålare i fisket runt Färöarna har minskat från 40 till 28 mellan 1997 och 2017 medan antalet backebåtar ökat från 15 till 16. Det innebär en total minskning från 55 till 44 (-20%). Andelen utnyttjade fiskedagar var 54% bland backebåtarna men 90% bland trålarna. Backebåtarna deltar även i annat fiske vid Island och Flemish Cap där systemet med fiskedagar inte gäller. I systemet med fiskedagar är lönsamheten låg och fiskeflottan åldersstigen. Lönsamheten har minskat under den undersökta perioden.
Fjärrfiskeflottan som fiskar i Barents Hav och i ett TFC-system har däremot en god lönsamhet och den har ökat kraftigt under den undersökta perioden. Antalet båtar har minskat mer än i systemet med fiskedagar, från 6 till 4 vilket innebär en minskning på 33%.
Sammanfattning
Kontentan av rapporten är att det småskaliga, lokala och kustnära fisket inte drabbats negativt genom införandet av TFC. Detta förklaras till viss del genom införandet av regler som gynnar och skyddar det småskaliga fisket. Samtidigt är det tydligt att det när TFC inte införts i det småskaliga fisket så blir lönsamheten sämre. Skyddet av det småskaliga fisket har med andra ord en viss kostnad.
Lönsamheten är lägst i system utan inslag av TFC för det lokala, kustnära och småskaliga fisket som i Färöarna, Sverige eller Finland, högre i system med säljförbud till större fiskbåtar som i Norge, island och Grönland och högst i system där små båtar får extra tilldelning i ett system med TFC som i Danmark.
Läs mer:
- TFC (ITQ) gav färre stora båtar men ingen minskning av antalet små båtar
- TFC (ITQ) innebär en regionalt balanserad fiskeripolitik
- En del dumheter och några bra saker om TFC (ITQ) i vetenskaplig bok
- Överförbara kvoter är inte negativt för småskaligt fiske
- Fel om det pelagiska fisket och kvoter i tidningen Rött
