Stralka och Rindevall har noll koll

Konrad Stralka och Beatrice Rindevall är två personer som arbetar för överklassens lobbyorganisation BalticWaters2030. De vill i princip att allt svenskt yrkesfiske ska upphöra. I en artikel om det svenska fisket i Aktuella hållbarhet visar de tydligt att de inte har nån egentlig koll på svenskt fiske.

De påstår nämligen att svenskt fiske bara omsätter en miljard kronor. Det är dumheter. Det räcker med 4 svenska fiskeriföretag för att få en omsättning på 1 miljard kronor. De tio största omsätter 1,3 miljarder. De 20 största omsätter 1,6 miljarder tillsammans. En del av omsättningen är dock i Danmark då flera företag också bedriver fiske där. Enligt Fiskbranschens Riksförbund står fisket för 1,4 miljarder av fiskbranschens omsättning i Sverige och då är bara aktiebolag inräknade. De flesta fiskeriföretag är enskilda firmor. Hela fiskbranschen i Sverige omsätter cirka 30 miljarder.

Omsättning i svenska fiskeriföretag 2021, namn, miljoner SEK, ort, ägare
  1. Astrid Fiske AB, 561,6, Rörö, familjen Johansson (2020)
  2. Fiskeri AB Ginneton, 175,8, Fiskebäck, familjen Claesson (2020)
  3. Rylo AB (Themis Fiskeri), 162,5, Rörö, familjen Ryberg
  4. Båt GG 330 Carmona AB, 110,3, Dyrön, familjen Gustafsson (2020)
  5. B-C Pelagic AB, 65,5, Donsö, AB Clipperton (fam. Backman) & Bristol Fiske AB (fam. Jansson)
  6. Tor-ön Fiske AB, 58,8, Fiskebäck, familjen Ahlström
  7. Torland Fiske AB, 54,9, Fiskebäck, familjen Ahlström
  8. Astrid Pelagic AB, 47,4, Rörö, familjen Johansson*
  9. Ahlma Fiskeri AB, 38,0, Fiskebäck, Ahlström & Magnusson (2020)
  10. Västfjord Fiskeri AB, 35,8, Fotö, familjen Gustavsson

Även när det gäller antalet anställda har de fel. I fisket finns en bit under 1 000 registrerade yrkesfiskare. Hur många som arbetar i fisket är det däremot ingen som vet. Många som arbetar på fiskebåtar är inte registrerade yrkesfiskare då det inte krävs. Bara i den pelagiska fiskeflottan arbetar cirka 400 personer varav de flesta arbetar på större båtar. Dessutom arbetar en del svenska yrkesfiskare i andra länder. Totalt handlar antalet personer som arbetar i det svenska yrkesfisket sannolik om mer än 1 200 personer. Dvs 50% mer än vad Stralka och Rindevall uppger. Inte ens på denna punkt lyckas de få siffrorna rätt eller komma i närheten av sanningen.

Inget överfiske

De påstår också att det svenska fisket under det senaste decenniet fiskat bestånden för hårt. Dvs de påstår att det skulle ha funnits ett överfiske. Det är en ren lögn. Inget överfiske har förekommit inom det svenska fisket under det senaste decenniet. Varken i det demersala fisket eller det pelagiska fisket.

Demersalt fiske

Demersalt fiske i Östersjön är torskfiske, eller rättare sagt var torskfiske. Detta fiske har helt slagits av miljöförstöring och klimatförändringar och är numera förbjudet. På 1990-talet var det också stoppat eller icke-existerande. Då på grund av ett omfattande överfisk på 1980-talet. Torskfisket i Östersjön har alltså inte minskat sen 1990-talet.

Pelagiskt fiske

Det pelagiska fisket var mer omfattande på 1990-talet än idag. Det fanns närstan 100 större fiskebåtar som ägnade sig åt pelagiskt fiske på den tiden.  Fiskeriföretagen var mycket olönsamma på grund av att de var för många. Olönsamheten medförde att en stor del av fångsterna var olagliga och landades svart. Kontrollen av fisket var obefintlig. 2000 infördes överförbara fiskerättigheter i det pelagiska fisket.

Hälften av fiskebåtarna försvann de första åren och de kvarvarande fiskeriföretagen blev lönsamma. Det olagliga fisket försvann och sen dess har det aldrig bedrivit något överfiske i Östersjön. Fisket sker i enlighet med vetenskaplig rådgivning och på vetenskapligt baserade hållbara kvoter. Det är långsiktigt hållbart och mycket klimat- och miljövänligt.

Därefter har ytterligare några båtar försvunnit. En majoritet av de båtar som försvunnit hörde hemma i Göteborgsområdet. De flesta som finns kvar är baserade i Östersjön (cirka 30 av 40-talet båtar). De som hör hemma i Göteborgsområdet fångar dock huvuddelen av fisken. Det är båtar som större delen av året fiskar i Nordatlanten, Nordsjön och Skagerak och bara är i Östersjön på vintern.

Det mesta av den pelagiska fisk som fångas används till fiskmjöl och fiskolja. Anledningen till det är enkel. Det finns ingen efterfrågan från konsument. Folk vill inte äta sill/strömming från Östersjön på grund av att Livsmedelsverket uppger att den innehåller miljögifter och av tradition vill ingen heller äta skarpsill. Problemet är inte fisket utan Livsmedelsverket och konsumenterna.

Kvoter och vetenskapliga råd

De föreslagna kvoterna för 2023 är helt i linje med eller lägre än de vetenskapliga råden för fiskbestånden i Östersjön. När Rindevall och Stralka hävdar motsatsen ljuger de rakt upp och ner.

EU-kommissionen föreslår för den västliga sillen i Östersjön att endast tillåta en mycket liten TAC (Totalt tillåten fångst) för oundvikliga bifångster och att behålla alla åtföljande åtgärder från 2022 års fiskemöjligheter. När det gäller sill i centrala Östersjön har kommissionen föreslagit en ökning på 14 %. Detta är i linje med ICES:s råd. I linje med ICES:s råd föreslår kommissionen att TAC-nivån för sill i Bottenhavet ska sänkas med 28 %.

Föreslagen kvot, vetenskapligt råd
Fiskeriförvaltning

Det finns två utvärderingar av det förvaltningen av det pelagiska fisket i Sverige (fisket av sill/strömming, skarpsill, makrill och tobis). En av Havs- och vattenmyndigheten och en av Riksdagen. Båda konstaterar att förvaltningen är en succé och att det inriktning som fiskeriförvaltningen haft under det senaste decenniet har vari mycket framgångsrik. Den har lett till en minskning av antalet stora fiskebåtar men ingen minskning av antalet små fiskebåtar i det pelagiska fisket.

I det demersala fisket har vi dock sett en kraftig minskning av antalet båtar. Där har en modern fiskeriförvaltning aldrig genomförts och dessutom har torskbeståndet i Östersjön kollapsat vilket gjort att det inte finns nåt torskfiske. Torskkollapsen beror på miljöförstöring och klimatförändringar. Det har inget med fisket i sig eller fiskeriförvaltningen att göra.

Kustfisket i Bottenhavet

Att kommissionens förslag skulle vara en vetenskaplig bevisad dödsstöt för det kustnära fisket i Bottenhavet och Bottenviken är också en total lögn. Nån sån vetenskaplig rapport existerar inte. Kustfisket längs den norrländska kusten är inte beroende av strömmingsfisket (sillfisket). Bara några få fiskeriföretag är beroende av strömmingsfiske.

De flesta som fiskar strömming är trålare som lever på att fiska siklöja. Strömmingsfiske är för dem nånting att göra under en del av året. 75% av deras inkomster kommer från siklöjefisket som pågår under två månader. Resten av året fiskar de främst lax och sik men även en del strömming. De skulle inte slås ut även om strömmingen försvann helt. Stralka och Rindevall ljuger rakt upp och ner när det gäller detta.

Inte trovärdiga

Med tanke på hur Stralka och Rindevall ljuger rakt upp och ner finns ingen anledning att ta deras åsikter på allvar. Det de skriver är nonsens,

Gilla Anders Svensson på Patreon!