Atlantisk hästmakrill

Atlantisk hästmakrill (Trachurus trachurus) eller som den också kallas europeisk hästmakrill heter officiellt tagmakrill på svenska men jag använder numera hästmakrill som namn då arten heter så på alla andra språk. Finns i norra Atlanten från Norge och Island ner till Guineabukten och Angola, i Medelhavet och Svarta havet. Ibland räknas kaphästmakrill som samma art.

Anses bestå av flera olika bestånd. Nordsjöbeståndet leker i södra Nordsjön på sommaren och flyttart sig sen norrut, det västar beståndet runt Irland längs den europeiska atlantkusten leker på våren och sommaren De flyttar sen norrut mot norska kusten, Nordsjön, Skagerak och Kattegatt. Utanför Västafrikas kust leker hästmakrillen mellan november och januari.

Stimlevande fisk som återfinns på djup mellan 100 och 300 meter. I allmänhet handlar det om vatten med sandiga bottnar. Som ung bildar de stim ihop med sill, medelhavshästmakrill och blå taggmakrill. Lever på copepoder, små räkor, småfiskar och bläckfiskar. Kan bli upp till 70 cm men lång men är vanligtvis kring 25 cm.

Fisket

Fiskas både för konsumtion och för användning till fiskmjöl. Den årliga fångsten är cirka 180 000 ton efter att en längre tid varit så låg som 120 000 ton. På 1990-talet landades mer än 500 000 ton per år. I Atlanten utanför Iberiska halvön fiskas cirka 50 000 ton per år och I Nordsjön, Engelska kanalen, Skagerak och Kattegatt cirka 20 000 ton. Utanför Irland, Norge och Skottland samt kring Island och Färöarna fångas cirka 100 000 ton per år.

De viktigaste fiskenationerna är Nederländerna och Irland men även danska och norska fiskare fångar hästmakrill. Sverige har en kvot men svenska yrkesfiskare brukar byta bort den mot sill. Fiska med bottentrål, snörpvad, backor, fällor, dörj och pilk. Säljs färsk, rökt, konserverad och fryst.

Medelhavshästmakrill

Medelhavshästmakrill (Trachurus mediterraneus) som också kallas medelhavstaggmakrill, scad eller Medelhavsscad finns i Nordatlanten längs kusten från Biscayabukten till Mauretanien, i Medelhavet och i Svarta havet.

Är vanligen omkring 30 cm lång men kan bli ända upp till 60 cm. Stimlevande fisk som äter sardiner, ansjovis och små skaldjur. Bildar ofta stim ihop med andra taggmakrillar. Lever gärna i bräckt vatten och nära botten på mellan 5 och 250 meters djup. Leker på sommaren.

Fiskades tidigare i stor utsträckning i Medelhavet och Svarta havet sen 1960-talet. Innan dess fanns bara ett begränsat fiske. Fisket har minskat kraftigt sen 1980-talet då det landades mer än 100 000 ton per år. Så stora landningar innebar ett kraftigt överfiske. Numera fångas inte mer än cirka 10 000 ton per år. Viktiga fiskerinationer är Grekland och Turkiet. Fångas med bottentrål, snörpvad, fällor, backor, dörj och pilk.

Blå taggmakrill

Blå taggmakrill (Trachurus picturatus) finns längs kusten i Nordatlanten från Biscayabukten till södra Marocko samt i västra Medelhavet. Även kring Azorerna, Madeira, Kanarieöarna, Tristan de Cunha och Gough Island. Normalt kring 25 cm lång men kan bli upp till 60 cm. Kan hittas på djup ner till nästan 400 meter. Fångas som bifångst vid fiske av andra taggmakrillar.

Västatlantisk hästmakrill

Västatlantisk hästmakrill (Trachurus lathami) eller rough scad som arten heter på engelska är den enda taggmakrill som finns i västra Atlanten. Den lever på grund vatten med sandbotten från Rio de la Plata i söder till Kanada i norr. Vanlig i Mexikanska golfen men ovanlig i Västindien. Fiskas kommersiellt i framförallt i Sydamerika i Brasilien, Uruguay och Argentina.

Blir uppemot 40 cm lång men är normalt kring 30 cm. Lever i stim som vuxna på vatten som är mellan 30 och 200 meter djupt.

Läs mer:

• Chilensk taggmakrill – började fiskas på 1970-talet
• Kaphästmakrill