Massor med tonfisk betyder massor med sill och makrill

Det finns i år mer blåfenad tonfisk i svenska vatten än vad det funnits på de senaste åren. Tonfisken kom tillbaks till svenska vatten kring år 2015 och sen dess har antalet tonfiskar som äter upp sig i svenska vatten ökat markant. I år finns det tusentals tonfiskar i Skagerak och Kattegatt. Fler än 200 stycken har setts i Öresund.

Blåfenad tonfisk lever på att äta pelagisk stimfisk som sill, makrill, sardin, skarpsill (brisling), ansjovis, hästmakrill med mera. Finns det mycket tonfisk finns det också mycket av de fiskarter som utgör deras mat. Det betyder att det finns mycket pelagisk fisk i Skagerak och Kattegatt under hösten när tonfisken är här för att frossa.

När tonfisken kom tillbaks till svenska vatten var det första gången sen 1960-talet det setts en större mängd blåfenad tonfisk häruppe. Därefter försvann de. Orsaken till att de försvann var troligen flera orsaker. Dels fiskades tonfiskbeståndet för hårt i sina lekområden i Medelhavet och Mexikanska golfen liksom i Norge. Dels kollapsade sillbestånden i Norska havet och Nordsjön så det blev för lite mat.

Numera finns det ett stort sillbestånd och ett ännu större makrillbestånd. Makrillen tar sig in i Skagerak och Kattegatt på sommaren och hösten. Den blåfenade tonfisken följer efter.

Fiske av tonfisk och makrill

En gång i tiden fanns det också ett yrkesfiske av tonfisk i Sverige. Det kanske är dags att börja med det nu igen. Yrkesfiske av tonfisk lämpar sig för lite mindre fiskebåtar som fiskar med snörpvad, backor eller dörj (spö). Nyligen öppnades fisket av pigghaj igen efter att pigghajsbetsåndet återhämtat sig. Det vore därför inte helt orimligt att öppna för ett yrkesfiske av blåfenad tonfisk i Sverige på samma sätt som de gjort i Norge.

Dessutom är det tydligt att Sverige borde försöka skaffa sig en större makrillkvot då det periodvis finns enorma mängder makrill i svenska vatten som borde kunna fiskas i större utsträckning. Med klimatförändringarna ändras förhållanden så att fiskarter ökar i områden där de inte tidigare funnits i nån större utsträckning och minskar i områden där de tidigare funnits i stort antal.

Det gör att de regler som lägger fast att vissa länder ska ha en viss andel och oföränderlig andel av vissa fiskarter numera baseras på förhållanden som inte längre är hållbara. Dessa överenskommelser måste helt enkelt omförhandlas för att vara relevanta i dagens förändrade förhållanden.

För Sveriges del borde det betyda större makrillkvot, en kvot för blåfenad tonfisk samtidigt som det på grund av klimatförändringarna blir en minskad kvot av sill i Östersjön, Skagerak och Kattegatt.

Samtidigt måste dock bedömningarna av storleken på sillbestånden ifrågasättas. Den stora mängden tonfisk kan betyda att de är betydligt större än vad som antagits.

Läs mer:

• Blåfenad tonfisk – en gång en viktig art för svenskt fiske
• Svenskt fiske av tonfisk
• Mängder med tonfisk i Skagerak och Kattegatt
• Världens tonfiskfiske är i huvudsak hållbart
• Blåfenad tonfisk
• Makrill – den godaste fisken för en bohusläning