Blåfenad tonfisk

Blåfenad tonfisk är de största tonfiskarna som finns och de är även bland de största benfiskarna som existerar. Det finns tre olika arter av blåfenad tonfisk. Atlantisk blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus), pacifisk blåfenad tonfisk (Thunnus orientalis) och sydlig blåfenad tonfisk (Thunnus maccoyii). De har alla någon gång varit föremål för överfiske och dessutom varit överfiskade. Men idag gäller det bara sydlig blåfenad tonfisk.

Atlantisk blåfenad tonfisk

Atlantisk blåfenad tonfisk (ABT) finns i norra Atlanten och Medelhavet. Ett mindre bestånd ska  finnas utanför Sydafrika. De flyttar regelbundet och säsongsmässigt  mellan lekområden och födosöksområden. Det är den enda tonfisk som regelbundet och i stort antal förekommer i nordiska vatten.

Lever framförallt på små pelagiska fiskar som exempelvis sill, ansjovis, sardiner och makrill. Med de äter även bläckfiskar och skaldjur. Atlantisk blåfenad tonfisk kan bli över 4 meter lång men mer normalt är att de är kring 2 meter. Vikten kan vara närmare 700 kg som mest men vanligen är de förstås betydligt mindre. Vandrar långa sträckor från sina två kända lekområden i Mexikanska gulfen och Medelhavet till nordliga breddgrader för att söka föda. Återvänder till lekområdena på vintern och våren. Individer från båda bestånden korsar ofta Atlanten. Troligtvis finns också ett lekområde nånstans i närheten av Sydafrika för det lilla sydliga beståndet.

Fiske

Atlantisk blåfenad tonfisk har fiskats sen antiken med hjälp av så kallade tonnaras (almadabras, madarague, armacao) i Medelhavet. Det är en slags fällor som utgörs av komplicerade labyrinter av bottengarn. I mindre skala pågår denna typ av fiske fortfarande i Medelhavet. Fisket av atlantisk blåfenad tonfisk i Medelhavet och Atlanten söder om de brittiska öarna var enbart ett småskaligt fiske fram till 1960-talet.

Det nordiska fisket

Under 1900-talet och fram till 1950-talet fanns ett omfattande tonfiskfiske i nordiska farvatten. Periodvis var det svenska fisket störst och under andra perioder var det norska fisket större. Men på 1960-talet försvann tonfisken tvärt från de nordiska farvattnen. Fisket skedde då med krokredskap såsom backor (långrev), spö, pilk, dörj. Linorna på de mindre redskapen var ofta försedda med osänkbara bojar för att hundra tonfisken att dyka och försvinna om linorna gick av.

2015 dök den blåfenade tonfisken återigen upp i de nordiska farvattnen efter cirka 50 års frånvaro. Detta sm ett resultat av bättre kontroll och minskade kvoter i Medelhavsområdet. Och återigen finns ett fiske av tonfisk i Norge, mycket begränsat. Det sker med snörpvad och backor.

Fisket i Medelhavet

På 1960-talet skapades dock ett omfattande fiske med snörpvad i Medelhavet för att tillfredställa en växande efterfrågan på tonfisk i USA och Japan där blåfenad tonfisk vid denna tid blivit den mest uppskattade tonfisken. Detta fiske blev så omfattande att den blåfenade tonfisken försvann från delar av sitt utbredningsområde.

På 1990-talet ökade fisket kraftigt i Medelhavet och den atlantiska blåfenade tonfisken blev allt sällsyntare. Den var överfiskade samtidigt som överfisket fortsatte. Situationen blev kritisk men 2010 minskades kvoten avsevärt samtidigt som kontrollen av det illegal fisket blev effektiv. Resultatet blev oerhört positivt och beståndet återhämtade sig snabbt. Den betraktas inte längre som utrotningshotad. I Östra atlanten och Medelhavet fiskas idag cirka 20 000 ton per år.

Fisket i USA

Även utanför USA bedrevs ett omfattande snörpvadsfiske på 1960-talet. I USA vidtogs kraftfulla åtgärder redan 2006 med begränsningar av fisket på en mängd sätt. Fisket sker mad spö, pilk, harpun, backor och snörpvad.

Konsumtion

Totalt landas cirka 30 000 ton blåfenad tonfisk per år (både ABT och PBT). Viktiga fiskerinationer är Japan, Italien, Spanien och Frankrike. Det mesta av den landade atlantiska blåfenade tonfisken säljs till Japan. Det är en populär fisk till sashimi och sushi.

Fiskodling

Idag odlas också stora mängder tonfisk. Den fångas in i ung ålder och hålls sen i inhägnader där den sen föds upp. Cirka 30 000 ton produceras per år. Huvuddelen är atlantisk blåfenad tonfisk som föds upp i Medelhavsländern. Men även pacifisk blåfenad tonfisk odlas, främst i Japan.

Pacifisk blåfenad tonfisk

Pacifisk blåfenad tonfisk (PBT) finns i norra delarna av Stilla Havet från Asiens kust till Nordamerikas kust. Företar säsongsmässiga vandringar från lekområdena till östra Stilla Havet. Den betraktades tidigare som samma art som atlantisk blåfenad tonfisk,.

Enda känd lekområdet är nordvästra delarna av Filippinska sjön och sydvästra delarna av Japanska sjön. Kan bli upp till 3 meter lång och väga omkring 450 kg. Normalt är de dock cirka 1,5 m långa med en vikt på cirka 60 kg som vuxna.

Även pacifisk blåfenad tonfisk överfiskades kraftigt i början av 2000-talet. Fisket har dock minskat under senare år och den betraktas inte längre som utrotningshotad. Den största fiskerinationen är Japan. Fångstsiffror är inkluderade i fångsterna för atlantisk blåfenad tonfisk. På 1990-talet fångade Japan årligen kring 15 000 ton på 1980-talet cirka 25 000 ton per år. Idag fångar de mycket mindre.

Sydlig blåfenad tonfisk

Sydlig blåfenad tonfisk finns jorden rumt på sydliga breddgrader i alla oceaner. Precis som övriga arter av blåfenad tonfisk gör säsongsmässiga vandringar mellan lekområden och födosöksområden.

Kan bli upp till 2,5 meter lång och väga upp till 260 kg men är vanligen kring 160 cm. Lever på fisk, skaldjur, bläckfiskar, salper med mera.

Har fiskats i mycket stor utsträckning med ett kraftigt överfiske som konsekvens. Japan fiskade under lång period mycket mer än vad de hade kvot för. På 1960-talet fiskade över 80 000 ton per år, på 1980-talet hade det sjunkit till cirka 40 000 ton per år. Idag landas cirka 10 000-15 000 ton per år av framförallt Japan och Australien. Arten är kraftigt överfiskad och fiskas eventuellt fortfarande för hårt. Anses utrotningshotad. Säljs främst som konserverad men används också till sashimi och sushi. Sydlig blåfenad fiske odlas också. Varje år produceras cirka 8 000 ton.

Totalt landas cirka 40 000 ton blåfenad tonfisk per år. De viktigaste fiskerinationerna är Japan, Frankrike, Spanien, Italien och Australien.

Läs mer:

• Blåfenad tonfisk – en gång en viktig art för svenskt fiske
• Svenskt fiske av tonfisk
• Tonfisk och liknande fiskar i svenska vatten
• Storögd tonfisk – en överfiskad tonfisk
• Albacore lade grunden till USA:s tonfiskfiske
• Gulfenad tonfisk – sashimifisk
• Skipjack – den mest fiskade tonfisken
• Pelamid eller bonito
• Asiatiska kungsmakrillar
• Kungsmakrillar i Atlanten
• Indisk makrill, kortmakrill och ömakrill
• Makrill – den godaste fisken för en bohusläning
• Spansk makrill – fiskas huvudsakligen i Västafrika
• Chubmakrill – mest fiskade makrillen