Invasiva arter är arter som flyttas till nya miljöer med människans hjälp. Ålen I Vänern är en sådan art då den först dök upp Vänern efter att kanalen och slussarna i Trollhättan byggts. Men ingen klagar idag över ålen i Vänern. Istället flyttas och odlas ål som finns i Vänern både till odlas ål och flyttas förbi kraftverken. Annan ål fångas och flyttas förbi kraftverken till havet.
Några andra invasiva arter är kungskrabba och snökrabba. De flyttades av sovjetiska myndigheter från Berings hav till Vita havet och Barents hav. Därefter har de brett ut sig och finns numera långt ner efter den norska kusten. De är också föremål för ett mycket lönsamt fiske både i Ryssland och Norge. Ingen klagar på detta.
Svartmunnad smörbult har tagit sig in i Östersjön. I Polen har den blivit föremål för ett omfattande fiske för konsumtion. Det kan bli så även i Sverige om någon fiskare vågar börja.
Signalkräfta har planterats in i många svenska sjöar och har spridit sig till ännu fler. Den sprider sjukdomen kräftpest som den inhemska flodkräftan dör av. Signalkräftan blir dock inte sjuk. Signalkräftan är basen för det svenska kräftfisket i insjöar. Ett omfattande och mycket lönsamt fiske.
Inte alltid problematiskt
De fem nämnda arterna påverka djur- och växtlivet i de områden där de finns. Det är ingen tvekan om det. Men ingen anser att de ska utrotas eller ens att de kan utrotas. I vissa fall som med skaldjuren vill nog de flesta berörda att de faktiskt borde finnas kvar. Med ålen är det så att den numera är utrotningshotad och med tanke på det r det nog ingen som ens vill föreslå att den inte ska skyddas på vägen till och från Vänern.
Den svartmunnade smörbulten är här för att stanna och om ett fiske på arten kommer igång tillför den förmodligen mer än vad de förändringar den orsakar kostar.
Det här visar att det är inte alltid är så att invasiva arter ses som något negativt och det är inte alltid heller så att det alltid får några negativa konsekvenser. Ibland får det rentav positiva konsekvenser.
Läs mer:
