De flesta fiskbestånd i Europa är hållbart förvaltade

De allra flesta fiskbestånd i Europa är hållbart förvaltade. De överfiskas inte (fiskas under FMSY) och är inte är överfiskade (lekbiomassan över MSY). Det finns dock många bestånd där det antingen fiskas över FSMY eller där lekbiomassan (SSB) är under MSY (under BMSY). Detta enligt uppgifter från EEA från år 2020 med data från 2019.

Det anses dock inte var nåt problem och sådana bestånd anses hållbart förvaltade förutsett att det leder till åtgärder.  Och det gör det i allmänhet då de vetenskapliga rekommendationerna numera i allmänhet följs av politikerna. Totalt anses nästan 60% av bestånden i europeiska vatten för vilka det finns data vara hållbart förvaltade. I Nordostatlanten inklusive Östersjön var bara 12% inte hållbart förvaltade.

71% av all fångad och landad fisk från europeiska vatten var från hållbart förvaltade bestånd. 77% av den fångade och landade fisken från Nordostatlanten inkl. Östersjön var från hållbart förvaltade bestånd. De flesta bestånd som inte är hållbart förvaltade är små bestånd med liten betydelse för yrkesfisket.

Problem

Problem uppstår ofta när det finns mellanstatliga förhandlingar. Exempelvis gäller det sillen i Nordatlanten och Norska havet, makrillen och blåvitlingen. Länder som Island, Färöarna, Grönland och Ryssland sätter ofta gena kvoter utan att bry sig om råden eller tidigare överenskomna andelar. Numera gäller de problemen ibland också Norge och Storbritannien.

De stora problemen finns dock i Medelhavet och Svarta havet. Där är bara 12% av de bestånd för vilka det finns data hållbart förvaltade. Det finns heller inga fastställda totalkvoter. Det finns helt enkelt inga fungerande överenskommelser. Så det fiskas inte över de rekommenderade kvoterna för det finns inga kvoter. Men det fiskas för mycket även om fisketrycket minskat mycket kraftigt under senare år. Bara 31% av den fångade och landade fisken i Medelhavet och Svarta havet var från hållbart fiskade bestånd.

Om överfiske och överfiskat

Två huvudvariabler avgör fiskets hållbarhet: beståndets storlek eller biomassa (B) och hur mycket som fiskas (F). Fiskeförvaltare strävar efter en populationsstorlek (beståndsstorlek) som ger maximal hållbar avkastning (BMSY) och ett fisketryck som producerar MSY (kallat FMSY).

Enligt traditionella vetenskapliga definitioner är ett bestånd under BMSY märkt ”överfiskat”, medan ett bestånd som fiskas hårdare än FMSY ”överfiskas.” Ett bestånd som är överfiskat och också överfiskas är ohållbart, men bestånd som uppfyller ett av målen är acceptabla.

Till exempel, om ett bestånd är överfiskat (dvs. under BMSY) men fisketrycket på det beståndet är under FMSY, gör förvaltarna sitt jobb för att återuppbygga beståndet. Bestånd som fiskas lite hårdare än FMSY men är över BMSY är inte i omedelbar fara. Det är helt enkelt lite mer fisketryck än vad som skulle maximera den långsiktiga avkastningen.

Läs mer:

• Att kvoter sänks är inte ett bevis på överfiske
• Oceanas felaktiga bild av fiskbestånden i brittiska vatten
• Det finns inget överfiske i Östersjön