Makten över havet är en dokumentärfilm om fisket i Europa som gjorts av Peter Löfgren. Den är tillgänglig på SVT Play. Filmen har dock en felaktig titel. Med tanke på hur framställningen i filmen ser ut borde titeln vara Lösa spekulationer. För det är vad den bygger på.
Lösa spekulationer, obevisade påståenden, känslomässiga uttalanden, lösa antydning, obelagda rykten, märkliga klipp, insinuationer, antydningar, korsklippning av påståenden som inte har med varandra att göra osv.
Den säger ingenting om makten över havet, den bevisar ingenting om vilka lobbyisterna är, kan inte visa på några summor som lobbyisterna lägger ut. Den för inte fram några som helst bevis på att mutor förekommer som det påstås och skiljer inte på olika sorter fiske med mera. Och dessutom handlar hela början av filmen om en situation som rådde för nästan 30 år sen.
Konstruerade motsättningar
Dessutom finns det en del underliga konstruerade motsättningar i filmen.En stor pelagisk trålare som fångar sill har ingen som helst påverkan på de krabbor en burfiskare vid Irlands västkust fångar. De två har inget med varandra att göra. Om det finns brist på krabbor har det antingen med föroreningar att göra eller så har de små fiskebåtarna vid kusten fiskat för mycket. De är alltså själva skyldiga till det eventuella överfiske som kan ha ägt rum.
Och visst tillhör havet alla. Men alla kan inte för den skull fiska i det havet. Om alla deltog i fisket skulle det snabbt innebära att fisken tog slut. Och det var vad som hände innan kvoterna infördes av EU på 1980-talet. Då överfiskades det. Men idag sker i stor sett inget överfiske förutom på enstaka bestånd. De allra flesta fiskbestånd i EU-vatten fiskas idag hållbart. Det finns heller inga krafter som jobbar på att få ständigt ökade kvoter. Påståendena i programmet är gravt felaktiga på den punkten.
EU:s fiskeripolitik
Den nya fiskeripolitiken har lett till en kraftigt minskad fiskeflotta i takt med att länderna har infört överförbara fiskerättigheter. I takt med att överförbara fiskerättigheter har införts så har fiskeflottan också minskat. I Sverige återstår det att införa överförbara fiskerättigheter i det demersala fisket (bottenlevande fisk, räkor, kräftor etc). Det har lett till att fisket i Europa idag är i huvudsak långsiktigt hållbart.
I Sverige är det såväl det pelagiska som demersala fisket hållbart. Men det demersala fisket har dålig lönsamhet vilket innebär gamla båtar och gamla fiskare. Antalet båtar är för många och behöver minska. Det görs snabbast och enklast med överförbara fiskerättigheter. Det är också på väg.
Men låt oss återgå till filmen. De exempel på EU-lobbyister som ges i filmen är personer som kommer från det demersala fisket. I det fisket finns inga enorma båtar utan huvudsakligen små och kustnära båtar.
Att EU:s självförsörjning minskat är ett korrekt påståenden i filmen. Men det beror ju på Brexit. En stor del av EU:s viktigaste fiskevatten försvann därmed. Det har inget med fiskeripolitiken som sådan att göra. Annars är det i stort inget att orda om då huvuddelen EU:s fiskimport kommer från Norge, Island, Färöarna och Grönland.
I filmen påstås också att det slängs ut mer fisk än nånsin. Inga som helst bevis för det presenteras och det är så vitt jag vet inte alls sant.
Östersjön
Torskens kollaps i Östersjön har inget med politiken att göra och inget med fisket att göra. När Isabella Lövin antyder att det gör det pratar hon helt enkel inte sanning. Torskbeståndet kraschade på grund av övergödning, syrebrist, klimatförändringar och sälparasiter. Politikerna som sysslar med fiskeripolitik har inte haft några som helst möjligheter att påverka det. Fisket och fiskeriförvaltningen har inte haft några som helst möjligheter att stoppa beståndets kollaps.
Sillfisket i Östersjön är hållbart. Det visar all vetenskap. De svenska yrkesfiskare som fiskar sill (strömming) i Östersjön är framförallt mindre kustnära fiskare med små båtar. De stor båtarna bedriver inget riktat fiske på sill utan bara riktat fiske på skarpsill. Och forskarna i ICES har inte alls konstaterat att sillfisket måste stoppas. Det är ett påstående som inte är sant.
Fiskestopp
I fjordarna i Bohuslän har fiske varit förbjudet i 40 år. Fiskbestånden har inte hämtat sig. I Kattegatt har fisket varit stoppat i närmare 15 år. Torskbeståndet har inte återhämtat sig.
Att bara stoppat fiske hjälper vilket påstås i filmen är helt enkelt inte sant. Det kan hjälpa ibland. Om överfiske är problemet. Det kunde vi när sillfisket I Nordatlanten och Nordsjön stoppades på 1970-talet. Men om problemet inte ä röverfiske så hjälper inte fiskestopp. Och med torsken i Östersjön, Kattegatt och Skagerak är inte överfiske utan miljö och klimatproblem.
Makten över havet
Och vem har makten över havet. Fisket har inte den makten. EU:s politiker har den. Vindkraftsindustrin, rederinäringen och oljeindustrin har mycket större makt över havet än fisket. I Sverige har även miljöorganisationerna större makt. De har många fler anställda och många fler lobbyister än fisket. Politikerna och myndigheternas tjänstemän har större makt än fisket.
Axel Wenblads påstående om att fisket är ett starkt lobbyintresse i Sverige är bara dumheter. Fisket var möjligen en stark organiserad kraft på den tid han arbetade på Fiskeriverket. Idag är de inte alls det utan en svag grupp. som är splittrad på minst 5 organisationer. Wenblad har helt enkelt ingen kunskap om hur det är idag, Hans påståendens bäst före datum har gått ut för länge sen. Det mesta han säger i filmen är helt enkelt strunt.
Läs mer:
- De flesta fiskbestånd i Europa är hållbart förvaltade
- Oceanas felaktiga bild av fiskbestånden i brittiska vatten
- Det finns inget överfiske i Östersjön
