MSY är ett problematiskt mått

MSY är ett problematiskt mått. När Internationella Havsforskningsrådet (ICES) utifrån beståndsbedömningar gör en rekommendation av hur mycket fisk av en art som får fångas använder de sig av ett mått som heter maximatl hållbart uttag (MSY). Det är ett mått som kritiserats i många år för att det leder till ett uttag som alltid ligger precis runt gränsen för vad som är hållbart.

Det finns andra mått som går att använda och som leder till något lägre kvoter. Det främsta av dess är maximalt ekonomiskt uttag (MEY) som istället för bståndets storlek styrs av effekten på fiskeriets ekonomi. Beräkningar och försök har visat att MEY i de flesta fall kommer att ge lägre kvoter än MSY vilket vore bra med tanke på de många osäkerheter som finns i de beräkningsmodeller som används för att bedöma beståndsstorlek. Dessutom skulle MEY också ge ett lönsammare fiske.

Ett annat problem med kvotråden från ICES är att det tar lång tid att få fram råden. Ofta är det så att ett bestånd ökar i storlek så tar det två-tre år innan den ökningen avspeglar sig i kvoterna. Vid det laget kan det vara så att beståndet börjat minska igen samtidigt som kvoten i och med rådet går upp. Och likadant blir när det bestånd minskar. De tar två-tre år innan kvotråden från ICES föreslår minskad kvot. Då har bestånden ofta ökat igen.

Kvotråden tar för lång tid att ta fram

Det här sättet att ge kvotråd ger en diskrepans mellan hur det ser ut i verkligheten och ICES beräkningar. Det ger och onödigt stor aväxlingar i kvoterna vilket är dpligt för fisket lönsamhet. Det skulle vara bättre om råden kom snabbare och om kvoterna inte fluktuerade så mycket. I Stiftelsen för Östersjölaxens artikelserie säger dera ordförande Thomas Johansson;

– Enligt det svenska regelverket, för hur vi ska förvalta den gemensamma resursen så sägs det att förvaltningen ska vara adaptiv, den ska reagera snabbt på ändrade förhållande, och ingen skugga ska falla över SLU eller våra forskare, de gör så gott de kan med de mål som de är satta att arbeta med men MSY är för långsamt. Vi, Stiftelsen, anser att nu måste det alla de ideellt engagerade människorna i våra älvdalar få ett större och snabbare genomslag. De ser vad som händer och när hoppande fisk försvunnit, när det går långt mellan vakande fisk och fångstrapporterna understryker att något allvarliga har hänt så kan vi inte vänta i flera år innan det händer något, säger Thomas Johansson.

Det borde gå att få fram råden snabbare än vad som sker idag. Vilket vore bra för yrkesfisket och bra för fiskbestånden.

Dessutom kritiseras ofta det faktum att råden och fiskeriförvaltningen sker på artbasis. Det som efterfrågas är istället en så kallad ekosystembaserad förvaltning. Problemet med det är att ingen riiktigt vet vad det är och att lagstiftingen vad det gäller däggdjur i havet (bl.a. sälar och valar) och fåglar inte fungerar på det visat att de kan inkluderas i förvaltningen. Och om det inte går kan ekosystembaserad förvaltning inte införas för förvaltning fåglar och havsdäggdjur måste ingå för att det ska kunna fungera och vara rimligt.

Läs mer:

• Osäkerhet som fungerar – fiskekvoterna i Östersjön
• Förändrad fiskeriförvaltning i Östersjön?
• Modellerna för ICES kvotråd innehåller fel
• Sillbestånden i Östersjön
• Fiskbestånden och fisket som hotas av miljöproblem
• BalticWaters 2030 och deras lögner – sillbeståndet