Fiskbestånden och fisket som hotas av miljöproblem

De allra största problemen för fiskbestånd och fiske i Sverige är miljö- och klimatproblem. En mängd arter berörs av dessa problem på en mängd olika sätt. Bland problemen märks svårigheter för fiskarter att leka på grund av att de inte längre kan nå sin lekområden i älvar, åar och bäckar eller att lekområden förstörs av övergödning som skapar syrebrist. Vidare dödas men del fiskarter i vattenkraftverk. Även småbåtshamnar och bryggor kan förstöra lekmiljöer.

Miljögifter utgör ett hot mot många fiskarter och tar bort möjligheten till fiske för konsumtion då fisken kan bli farlig att äta. Klimatförändringar gör att levnadsförhållanden för fisken förändras kraftigt vilket kan leda till att leken upphör. Många fiskbestånd flyttar också norrut då havet blir varmare medan andra fiskarter kommer in så att ekosystemen förändras.

Abborre

Svag reproduktion hos abborren har tidigare påvisats längs Egentliga Östersjöns kust och då främst i de yttre skärgårdsområdena, jämfört med de inre och mellersta delarna av skärgården i till exempel södra Bottenhavet, Ålands hav och norra Egentliga Östersjön. Samvariation mellan starka och svaga årsklasser i Egentliga Östersjön tyder på att klimatet har haft en avgörande effekt på abborrens rekrytering i dessa områden.

Storspiggen har ökat kraftigt i Östersjön under senare år. Spiggen konkurrerar om födan med abborrens yngel och kan också, via så kallade ”trofiska kaskader”, förändra abborrens habitat negativt. Höga tätheter av storspigg kan gynna tillväxten av trådalger, vilka försämrar statusen på abborrens reproduktionslokaler. Spiggen äter dessutom abborrens ägg och larver.

Mängden lämpliga rekryterings- och uppväxthabitat för abborren är centrala för beståndens storlek. Viktiga habitat såsom grunda skyddade vikar kan påverkas negativt av till exempel utbyggnad av bryggor och marinor, muddringar samt andra kustnära konstruktioner. Av dessa orsaker beräknas ungefär 0,5 procent av de lämpliga rekryteringsmiljöerna för abborre i Stockholmsområdet att försvinna varje år.

SLU menar i sin senaste rapport att på grund av dåliga data om fritidsfiskets fångster och hur mycket abborre som faktiskt dödas av säl och skarv så får fisket av abborre inte ökas.

Flodkräfta

Det största hotet mot flodkräftan är kräftpest. Det är en sjukdom som idag sprids genom olaglig utplantering av signalkräfta, olaglig flytt av redskap från sjöar där kräftpest finns till kräftpestfria sjöar och att båtar flyttas frän sjöar med kräftpest till sjöar utan kräftpest. I stort sett är det bara fritidsfiskare och sportfiskare som sprider kräftpest.

Miljörörelsen medverkar till problemen genom att rödlista flodkräfta. Detta leder till att det ekonomiska värdet av flodkräfta minskar då efterfrågan minskar. Det leder också till olaglig utplantering av signalkräfta sker då miljörörelser inte avråder från konsumtion av signalkräfta. Miljörörelsen är i detta fall en del av miljöproblemen.

Så länge det finns en efterfrågan, och flodkräftan uppskattas högt, kommer fiskare och allmänhet lokalt att arbeta för att den ska skyddas från signalkräftor och kräftpest. Ett hållbart fiske med lokal styrning fungerar som ett indirekt skydd för flodkräftan. När fiskare tillåts behålla sin fiskekultur och fisket är bra, blir incitamentet för illegal utsättning av signalkräfta lågt.

Gädda

Gäddan leker och växer upp på översvämmade strandängar och därmed i mycket grunt vatten kan variationer i vattenståndet vara viktigt för artens reproduktion i insjöar. Utdikning, igenväxning och övergödning liksom strandnära byggen av alla de slag som hus, bryggor med mera bidrar till att lekområden för gädda försvinner.

Fisket (dvs fritidsfisket) av gädda i Östersjön bör enligt SLU minskas och i Bottniska viken får det inte ökas. Detta på grund av den höga dödligheten på grund av säl och skarv samt otillräcklig kunskap om fritidsfisket. Fångstråd kan enligt SLU inte ges för Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön då det saknas underlag för bedömning.

Lax

Det största miljöproblemet för Sveriges laxbestånd är vandringshinder, dvs dammar för vattenkraftverk och annat som hindrar laxen från att nå sin lekplatser. Detta gäller runt alla Sveriges kuster förutom i Bohusläns älvar och åar där utbyggnaden av vattenkraften är i princip obefintlig. Dessutom gäller det i älvarna och åarna som leder till de stora sjöarna. Speciellt är detta ett hot mot Vänerns två kvarlevande sjölevande vildlaxbestånd. Några få älvar i Norrland saknar vandringshinder och i några mindre älvar kommer vandringshinder tas bort, bl.a. genom rivning av vattenkraftverk. Även i enstaka åar i södra Sverige sker sådant.

Miljögifter i vildlax från Östersjön gör att det kommersiella värdet för vildlax är mindre än vad det annars kunnat vara. De innehåller höga halter av dioxin och PCB. Livsmedelsverket menar att fet fisk med miljögifter inte ska ätas oftare än högst 2-3 gånger/år. Det inkluderar bland annat vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna omfattas av kostråden.

ICES (Internationella havsforskningsrådet) menar att det havsbaserade laxfisket (inte fisket vid kusten) i Östersjön bör vara noll. SLU menar att fisket av lax i Vänern och Vättern vilket i huvudsak är fritidsfiske inte bör öka.

Röding

Vild röding från Vättern innehåller stora mängder miljögifter. De innehåller höga halter av dioxin och PCB. Livsmedelsverket menar att fet fisk med miljögifter inte ska ätas oftare än högst 2-3 gånger/år. Den kommersiella marknaden för röding från Vättern är därför begränsad vilket är ett hinder för yrkesfisket.

Enligt SLU ska fångsterna av röding inte ökas i Vättern.

Sik

Vildfångad sik från Vänern och Vättern innehåller stora mängder miljögifter. De innehåller höga halter av dioxin och PCB. Livsmedelsverket menar att fet fisk med miljögifter inte ska ätas oftare än högst 2-3 gånger/år. Sik ingår inte i det undantag som möjliggör att andra feta fiskar från Östersjön och det stora sjöarna som lax, sill, röding och öring kan säljas trots höga gifthalter. Den kommersiella marknaden för sik från Vänern och Vättern är därför i princip obefintlig vilket är ett hinder för och hot mot yrkesfisket.

Sill (Strömming)

Varmare vatten gör sillen/strömmingen mindre och innebär dessutom att bestånden får en nordligare utbredning. Det har också inneburit att leken för den vårlekande sillen (Rügensillen) i södra och västra Östersjön försvårats avsevärt genom förändrat ekosystem. Detta hotar beståndet av rügensill såväl som sillfisket i västra Östersjön, Öresund, Kattegatt och Skagerak,

Den mindre storleken på strömmingen i norr innebär att konsumtionsfisket av strömming hotas. Samtidigt hotas de vårlekande bestånden av det ökade beståndet av storspigg som äter deras ägg och yngel. Minskningen av storleken på de vårlekande bestånden innebär ytterligare ett hot mot det småskaliga kustnära konsumtionsfisket.

Strömming från Bottenhavet och Bottenviken innehåller stora mängder miljögifter. De innehåller höga halter av dioxin och PCB. Livsmedelsverket menar att fet fisk med miljögifter inte ska ätas oftare än högst 2-3 gånger/år. Strömming från egentliga Östersjön innehåller idag inga stora mängder miljögifter men Livsmedelsverket rekommenderar ändå att folk inte ska äta den för ofta. Detta innebär i parktiken att det saknas en marknad för strömming för konsumtion med undantag för surströmming. Något som innebär ett hot mot det småskaliga kustnära yrkesfisket.

Torsk

Övergödning och syrebrist i Östersjön har orsakat att torsken förlorat större delen av sina lekområden i Östersjön. Det har gett kraftigt minskade torskbestånd. På grund av detta samt klimatförändringar och sjukdomar som sprids av säl har fisket av torsk i östra Östersjön stoppats helt. I västra Östersjön har det begränsats mycket kraftigt.

Ål

Det största hotet mot ålen är sannolikt klimatförändringar. Men vetenskapen har inte riktigt kunnat utröna hur det fungerar. Ett annat hot mot ålen är vattenkraften och vandringshinder. En stor mängd ålar dödas i vattenkraftverkens turbiner varje år. På sikt kommer yrkesfisket av ål att försvinna som en konsekvens av detta.

ICES rekommenderar att ål inte ska fiskas alls.

Öring

Det största miljöproblemet för Sveriges öringsbestånd är vandringshinder, dvs dammar för vattenkraftverk och annat som hindrar öringen från att nå sin lekplatser. Öringen förekommer mer i mindre vattendrag än vad laxen gör och därför är det inte ett lika stort problem som för laxen.

Miljögifter i öring från Östersjön gör att det kommersiella värdet för vildlax är mindre än vad det annars kunnat vara. De innehåller höga halter av dioxin och PCB. Livsmedelsverket menar att fet fisk med miljögifter inte ska ätas oftare än högst 2-3 gånger/år. Det inkluderar bland annat vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern.

Enligt SLU bör fisket inte ökas i Vänern och Vättern. Det råder mycket stor osäkerhet om hur stora fångsterna från fritidsfisket är. Enligt ICES bör fisket av öring, dvs framförallt fritidsfisket, minskas i Östersjön och Bottenviken och inte öka i Bottenhavet. SLU rekommenderar minskat fiske (dvs minskat fritidsfiske) av öring i Kattegatt och Skagerak.

Läs mer:

 

 

Gilla Anders Svensson på Patreon!