BalticWaters2030 påpekar in en artikel att osäkerheterna när det gäller hur fiskekvoter fastställs är stora. Det har de helt rätt i. Det finns en mängd osäkerheter. Fiskets redovisade fångster, de matematisk modeller som används, vetenskapsmännens godtycke och fördomar, politikernas känslighet för opinioner och påtryckningar med mera.
Sill i östra (centrala) Östersjön
Samtidigt visar de genom sin statistik att det faktiskt fungerar. Sen 1990-talet då det nuvarande systemet för kvoter infördes har sillbeståndet legat kvar på samma nivå. inte en enda gån sen dess har lekbiomassan understigit den nivå då det skulle kunna hota beståndets existens. Kritiken när det gäller förvaltningen av sill saknar helt verklighetsunderlag. BalticWaters2030 sprider falska nyheter. De ljuger och svamlar.
* Den del av beståndet som uppnått könsmognad.
** ICES redovisar historiska kvoter (TAC) från slutet av 1980-talet.
*** Referensvärde när lekbiomassan är så låg att reproduktionen hotas, vilket bör föranleda ytterligare sänkta kvoter eller fiskestopp (ICES)
Att förvalta med kvoter och enligt MSY (maximal hållbar avkastning) fungerar utmärkt Det visar BalticWaters2030 på ett tydligt sätt även om de samtidigt svamlar om att det inte fungerar. Deras ord stämmer inte med de fakta de själva redovisar.
Innan den moderna förvaltningen med kvoter och MSY infördes i sillfisket i Östersjön fiskades det alldeles för hårt och beståndet minskade därför kraftigt fram till 1990-talets början. Fisket var i praktiken fritt och oreglerat. Men sen kvoter och förvaltning enligt MSY infördes har det fungerat bra. Men denna typ av förvaltning går ut på att hålla beståndet på den nivå som fanns när det infördes.
Vill vi att sillbeståndet ska öka till 1970-talets nivå kan det vara rimligt att minska fisket av sill. Men då måste också fisket av skarpsill öka kraftigt. Annars finns det små förutsättningar för att sillbeståndet skulle växa till sig.
Att göra som BalticWaters 2030 gör, inte ta med skarpsillen i resonemangen är oseriöst. Speciellt som de talar om att alla arter måste förvaltas ihop.
En annan försvårande omständighet för en tillväxt i sillbeståndet är att det varmare havet lett till att vårlekande sillbestånd misslyckas med leken. Det har tyska såväl som finska forskare kunnat påvisa.
MEY
Bättre vore dock kanske att förvalta sillen enligt MEY, maximal ekonomisk avkastning. Det skulle ge något mindre kvoter men bättre ekonomi i fiskeriföretagen. Kanske skulle det ge kvoter på den nivå som Havs- och vattenmyndigheten förordar, dvs 70% av MSY.
- Klimatförändringar bakom minskande lekbestånd av sill
- Östersjösillen behöver inte räddas
- Inga katastroflåga nivåer för sill i Östersjön
- Problemen för sillen i Östersjön – sälen, skarpsillen och spiggen
Skarpsill
För skarpsillsbeståndet i Östersjön ligger det till så märkligt att skarpsillen enligt ICES (de vetenskapliga bedömningarna) fiskats över vad som anses vara hållbart i mer än 20 år. Trots det har beståndet inte minskat i storlek. Detta visar på de osäkerheter som finns i systemet för att bestämma kvoternas storlek. I det fall har det lett till att beståndet underskattats kraftigt. Det mesta tyder på att storleken på skarpsillsbeståndet i Östersjön är mycket större än vad ICES kommer fram till (det är inget ovanligt att detta sker, det har också hänt med andra pelagiska fiskbestånd såsom exempelvis makrill.
Troligtvis behöver fiskat av skarpsill i Östersjön öka kraftigt. Detta skulle troligen också leda till att sillbeståndet ökade i storlek. Kanske också leda till att torskbeståndet skulle bli något större trots det allt varmare havet.
- Det borde fiskas mer skarpsill
- Märklig förvaltning av skarpsill (brisling)
- Biologiska data tyder på att det måste fiskas mer skarpsill och dessutom fiskas spigg
Torsk i Östersjön
När det gäller torsken har det inte fungerat lika bara därför att beräkningsmodellerna inte tagit hänsyn till kilmatförändringarna och den ökade havstemperaturen. Flera gånger har också politikerna beslutat om kvoter som varit högre än vad vetenskapsmännen rekommenderat. Detta har dock i praktiken inte spelat nån roll för i de flesta länder har fisket varit klart mindre än den rekommenderad kvoten. Undantaget är sannolikt Polen där det förekommit ett omfattande olagligt fiske, svartfiske. Lägre kvoter hade inte påverkat detta överhuvudtaget. Så kritiken från BalticWaters2030 är även när det gäller torsken helt felaktig och missriktad.
Klimatförändringar, säl, skarv och övergödning har nästan utrotat torsken i Östersjön. Vidtas inga åtgärder mot klimatförädrningarna kommer torsken inte återkomma. Varken i Östersjön eller Kattegatt. Det sätter det varmare havet stopp för.
- BalticWaters 2030 och deras lögner – torskbeståndet
- Syrebrist – orsaken till torskproblemen i Östersjön
- Överfiske är inte en orsak till torskens dåliga hälsa och tillstånd i Östersjön
- Ingen brist på mat för vuxna torskar i Östersjön
- Skarpsillen och torsken i Östersjön
